Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Iglesias, Ignacio - Iglesias de la Casa, Jose - Iglo, stad i Ungern - Iglofüred Se Iglo - Ignaberga, socken i Kristianstads län - Ignabergakalksten, geol. - Igname, bot. - Ignatia Amara L. fil. Se Ignatiibona - Ignatiska brefven Se Ignatios 1. - Ignatiibona, frö med stryknin - Ignatios - Ignatios, 1. Biskop i Antiokia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
f. 1871 i Sant Andreu de Palomar (Barcelona),
egnade sig efter vid 16 års ålder aflagd
studentexamen åt målarkonst och målade
dekorationerna till sin första pjäs, La forca
de l’orgull, hvarefter han under två år bedref
studier af spansk dramatik och Shakspere. Frukten
af dessa studier blef L’Escorsó, som för den
18-årige författaren blef en triumf. Sedan har
I. uteslutande skrifvit för teatern ett 30-tal
stycken, som vunnit stort erkännande, på samma
gång som de blifvit lifligt debatterade. I:s
förnämsta arbeten äro La formiga, idyll i
monologform, Joventut, konflikt mellan far
och son på grund af den senares kärlek, El cor
del poble (1902) med samma ämne som fransmannen
Brieux’ "Remplaçants" och ungraren Sandor Brodys
"Amman", men med olika behandling af ämnet,
i det att hos I., då den pliktförgätna modern,
som lämnat sin son att uppfödas i en bondfamilj,
efter många år återfordrar honom och erbjuder
honom en lysande ställning, sonen vägrar följa
modern och stannar kvar hos de kärleksfulla
fosterföräldrarna i fattigdom och arbete;
Els vells (1903), ett starkt drama, fullt af
humanitet och djup poesi, skildrande kampen för
lifsuppehället, som för utarbetade åldringar
slutar med tiggeri, Las urracas (1906), hatet mot
den omåttliga guldtörsten, lotteriets förbannelse
och arbetets heder. Dessa båda sista dramer
ha ställt I. i första planet bland spanska
dramaturger, tänkare och konstnärer. I. har
äfven utgifvit en diktsamling, Ofrenes. Ad. H-n.
Iglesias de la Casa [-ka’sa], José, spansk skald,
f. 1748 i Salamanca, d. 1791, berömd för sina
anakreontisk-erotiska dikter, som utmärkte sig
för elegant form och liflighet. I. prästvigdes
1783, hvilket ej hindrade, att hans 1798 utgifna
arbeten förbjödos af inkvisitionen. Senare
upplagor af I:s arbeten utkommo (1820) i
Barcelona, (1821) Paris och (1840) Madrid. I
Rivadeneiras "Biblioteca de autores españoles",
bd 61, äro intagna 35 "letrillas", 43 "satiras",
romanerna El ramo de la mañana de San Juan, La
enemiga del amor, La firme resolutión, La solida
de Amarilis al Zurguen m. fl. samt åtskilliga
epigram, oden, ekloger, elegier, hymner etc.
Ad. H-n.
Iglo [i’glå], stad i ungerska komitatet Szepes
(Zips), vid Hernád. 8,923 inv. (1900),
slovaker, tyskar och ungrare. Många
järn- och kopparbergverk. I närheten
en känd badort Iglófüred.
K. B. W.
Iglofüred. Se Iglo.
Ignaberga, socken i Kristianstads län, Västra
Göinge härad. 2,958 har. 829 inv. (1908). Annex
till Vankifva, Lunds stift, Västra Göinge
kontrakt.
Ignabergakalksten, geol., en till kritsystemet,
senon, i Sverige hörande kalksten, som består
af korn, till större delen utgörande krossade
och rullade skal-fragment af snäckor, musslor,
sjöborrar o. d., och som förekommer renast
utbildad vid Ignaberga, v. om Kristianstad. Den
har ock kallats gruskalk med anledning af sin
struktur och är, vid Ignaberga, ofta mycket
rik på fossil, särskildt Crania Ignabergensis
Retz. och Actinocamax mammillatus Nilss., efter
hvilket sistnämnda fossil aflagringen kallas
mammillatus-krita. Ignabergakalken
l. gruskalken förekommer äfven på många andra
ställen i nordöstra Skåne (Balsberg, Ifö),
Blekinge (Mörby, Karlshamn) och sydligaste
Halland (Ö. Karup). Stundom är den mer eller
mindre uppblandad med sandkorn, ja kan öfvergå till en
verklig sandsten (Åhussandsten).
B. L-n.*
Igname, bot., namn på de ätliga, knöliga
rotstockarna af Dioscorea Batatas Dcsne
Ignatia amara L. fil. Se Ignatiiböna.
Ignatianska brefven. Se Ignatios 1.
Ignatiiböna, Faba l. Semen S:ti Ignatii,
farm. med., är namnet på fröna af Strychnos
Ignatii Bergius (Ignatia amara L. fil.,
Strychnos multiflora Benth. ?), en stor,
klättrande buske, som växer på några af
de öar, hvilka höra till Visayasgruppen
bland Filippinerna, samt äfven blifvit
införd i Kochinkina. Busken hör till
fam. Loganiaceæ. Frukten är sfärisk eller,
ibland, äggformig, af 12-15 cm. längd och
8-10 cm. bredd, inneslutande inom det glatta,
spröda skalet ett växlande antal frön, inbäddade
i en gelatinös, svartaktig massa. Fröna, S:t
Ignatii-bönor, äro omkr. 2 till 2,5 cm, långa,
af ägglik, oregelbundet tillplattad form med
ett rätt ansenligt fröärr vid ena ändan. De
gulgrå, silkesglänsande tilltryckta håren
på frönas yta äro ofta afnötta, hvarigenom
de i handeln förekommande Ignatiibönorna
vanligen förete endast den mattgrå, finkorniga
ytan af den hornartade fröhvitan, I dessa
bönor finnas stryknin, till l,5 proc., och
brucin, till 0,5 proc., hvaremot i räfkakor
strykninhalten uppges växla mellan 0,e till l,s
proc. Ignatiibönorna, som förr varit officinella
i Sverige, ha sedan länge tillbaka icke fått
användas i stället för räfkaka. Jfr Brucin,
Räfkaka, Stryknin. - Om ett alldeles olika
slags Ignatiiböna, Fava de S. Ignacio, som
erhålles af Fevillea trilobata L., se Fevillea.
O. T. S.*
Ignatios (lat. Ignatius). 1. Biskop i
Antiokia, lefde under kejsar Trajanus’
regering (98-117). Han är oss bekant blott
genom sju bevarade (1644 först utgifna) bref,
som han skref på vägen, då han fördes från
Antiokia till Rom för att där lida martyrdöden
(dödsåret sättes oftast till 107, 110 eller
115). Af brefven äro 5 till församlingar
i Mindre Asien (Efesos, Magnesia, Tralles,
Filadelfia, Smyrna), ett till Polykarpos
och ett till församlingen i Rom. Dessas,
de s. k. ignatianska brefvens, äkthet, som
af Baurska skolan förnekades, har framför allt
genom Zahns och Light-foots forskningar tryggats;
här möter en så utpräglad individualitet, att
förfalskning är utesluten. Däremot finnes ett
flertal falska ignatianska bref från 4:e eller
5:e årh. I., som räknas till de s. k. apostoliske
fäderna (se d. o.), har i sina bref lämnat ett
ytterst värderikt bidrag till kännedomen om
den kyrkliga författningens och dogmats äldsta
historia; där omtalas för första gången ett
tredeladt ämbete (biskop, presbyter, diakon) inom
församlingarna i Mindre Asien (ännu ej i Rom),
och det monarkiska biskopsämbetet betonas starkt
som värn mot hotande gnostiska heresier. Bref
vens uppfattning af kristendomen är måhända
den rikaste och renaste, som påträffas under
den efterapostoliska tiden; I. var måhända
Johannes’ lärjunge. Se v. Gebhardts, Harnacks,
Zahns, Lightfoots och Funks editioner af "Patrum
apostolicorum opera", A. Hilgenfelts edition af
I. 1902. Litt.: Th. Zahn, "I. von Antiochien"
(1873), v. d. Goltz, "I. als christ und theologe"
(1894), inledningarna till ofvan-nämnda
editioner; R. Knopf, "Das nachapostolische
zeitalter" (1905), H. de Genouillac, "L’église
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
