- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
325-326

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ichthyodorylit, Iktyodorylit, paleont. bentagg - Ichtyofager, Iktyofager - Ichtyoftalm d'Andrada, miner. - Ichtyografi, Iktyofrafi, beskrifving öfver fiskarna - Ichtyoidea, zool., fisksalamandrar - Ichtyol l. Iktyol, farm. med. - Ichtyoliter l. Iktyoliter, paleont. - Ichtyolog, Iktyolog, fiskkännare - Ichtyologi l. Iktyologi, vetenskapen om fiskarna - Ichtyophis glutinosa, zool. Se Amfibier - Ichtyopterygia, paleont. Se Enaliosauria - Ichtyornis, paleont. - Ichtyosagones, paleont. Se Aptychus - Ichtyosauria, paleont. Se Enaliosauria och Ichtyosaurus - Ichtyosaurus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af de fiskar de tillhört och uppnå stundom rätt
betydliga dimensioner (ända till 40 cm.). Stundom
kunna dylika ichthyodoruliter med större eller
mindre sannolikhet anses ha hört tillsammans
med tänder o. d. fisklämningar, bland hvilka de
förekomma, och benämnas då med samma släktnamn
som dessa (t. ex. Hybodus). I andra fall, och
detta är oftast händelsen, har man ej kunnat med
säkerhet hänföra ichthyodoruliterna till förut
bekanta fisksläkten, utan beskrifvit dem under
egna släktnamn. De äldsta finnas i de allra
senaste sibiriska bildningarna (såsom släktet
Onchus); i devon och karbon äro de allmännast,
men förekomma äfven i yngre system, såsom trias,
jura och krita. B. L-n.*

Ichthyofager, Iktyofager (grek. ichthyofa’goi,
fiskätare) benämndes hos forntidens greker
åtskilliga i vidt skilda kusttrakter vid
de södra hafven bosatta folkslag, hvilka,
enligt den allmänna föreställningen, lefde
hufvudsakligen af fisk och för öfrigt stodo
på en mycket låg odlingsgrad. Sådana omnämnas
dels i den fjärran Östern, dels i Gedrosien
(det nuv. Belutsjistan) vid Erythreiska
hafvet, dels i landskapet Troglodytis
på Afrikas östra kust, vid Röda hafvet.
A. M. A.

Ichthyoftalm d’Andrada (af grek. ichthy’s, fisk,
och ofthalmo’s, öga), miner., ett ord, som med
hänsyn till mineralets pärlemorglans begagnas
synonymt med apofyllit (se d. o.).
P. T. C.*

Ichthyografi, Iktyografi (af
grek. ichthy’s, fisk, och gra’fein, beskrifva),
beskrifning öfver fiskarna.

Ichthyoidea, zool., fisksalamandrar, gemensam
benämning på gälgroddjuren (Perennibranchiata)
och Derotremata. Se Amfibier, sp. 829-830.

Ichthyol [-āl] 1. Iktyol (af grek. ichthy’s,
fisk), farm. med., ett läkemedel, framställes
ur s. k. bituminös skiffer, innehållande rester
af fossila fiskar och förekommande vid Seefeld
i Tyrolen. Vid torr destillation af nämnda
skiffer erhålles en illaluktande, oljeartad
tjära, som innehåller 10 proc. svafvel och sedan
länge nyttjats som folkmedel. Den råa "oljan"
behandlas med koncentrerad svafvelsyra, hvarvid
bildas "ichthyol-sulfosyra". Ammoniumsaltet af
denna syra utgör medikamentet ichthyol. I denna
form äro de svafvelhaltiga tjärbeståndsdelarna
lösliga i vatten och möjliga att uppsuga i
kroppen. Ichthyolen är en brunsvart, oljelik,
tjock vätska med stark, synnerligen obehaglig
lukt. Den verkar svagt antiseptiskt, retar
huden lindrigt, stör i stora doser magens
förrättningar, vållar diarré, men är f. ö. föga
giftig. Många läkare förorda ichthyol både
till utvärtes och invärtes bruk vid talrika
sjukdomar, medan andra ej skatta medlet
särdeles högt. Mest har ichthyolen användts
vid hudsjukdomar, lindriga förbränningar, ros
(erysipelas) samt vid gynekologiska åkommor,
reumatism, tarmsjukdomar m. m. Utvärtes har
medlet användts oblandadt, i salfva eller i
10-30 proc. lösning, invärtes 5-15 droppar i
vin, söt saft e. d. För att underlätta invärtes
bruk har man bundit ichthyol vid ägghvita -
ichthalbin - samt vid formaldehyd - ichthoform;
båda äro gråbruna pulver. För att förstärka den
antiseptiska verkan har man äfven kombinerat
ichthyol med silfver, s. k. ichthargan,
ett brunt, i vatten lättlösligt pulver.
C. G. S.

Ichthyoliter l. Iktyoliter (af grek. ichthy’s,
fisk, och li’thos, sten), paleont., fossila fiskar
eller delar af sådana.

Ichthyolog, Iktyolog (af grek. ichthy’s,
fisk, och lo’gos, lära), fiskkännare; zoolog,
som är specialist på fiskar.

Ichthyologi l. Iktyologi (af grek. ichthy’s,
fisk, och lo’gos, lära), vetenskapen om fiskarna.

Ichthyophis glutinosa, zool. Se Amfibier,
sp. 828.

Ichthyopterygia, paleont. Se Enaliosauria. Jfr
Ichthyosaurus.

Ichthyornis (af grek. ichty’s, fisk, och o’rnis,
fågel), paleont., ett af Marsh upptäckt och
beskrifvet fossilt fågelsläkte, som utmärkes
genom bikonkava kotor liksom fiskarna (däraf
namnet) samt

illustration placeholder

Skelett af Ichthyornis, hufvudet och halsen.

tänder, som sitta i djupa tandhålor. Bröstbenet
är försedt med en stark köl, och vingarna äro
långa. Hithörande fåglar ha till utseendet
liknat tärnorna. Af de 2 kända arterna har den
ena, I. dispar M., varit ungefär af en dufvas
storlek, den andra, I. victor M., något större. De
äro funna endast i Kansas (Nord-Amerika),
i bildningar hörande till kritsystemet. Med
anledning däraf, att näbben varit försedd
med tänder, har Marsh räknat dem till en egen
ordn. inom fåglarna, Odontornithes, till hvilken
äfven hör Hesperornis (se Hesperornithes).
B.L-n.*

Ichthyosagones, paleont. Se Aptychus.

Ichthyosauria, paleont. Se Enaliosauria och
Ichthyosaurus.

Ichthyosaurus (af grek. ichthy’s, fisk, och
sau’ros, ödla), paleont., Fisködla (se
fig.), ett delfinliknande ödlesläkte tillhörande
Enaliosauria och underordningen Ichthyopterygia
l. Ichthyosauria. Hufvudet är tjockt med käkarna
utdragna till en spetsig nos; tänderna skarpa,
koniska, många (hos somliga arter ända till
200), sittande i en fåra. Näsborrarna äro
belägna omedelbart framför de stora ögonen,
hvilka äro försedda med en benring som hos
fåglarna. Andningen skedde medelst lungor. Hals
saknas liksom hos fiskarna. Kroppen är
spolformig, fisklik, bredast strax framom midten,
därefter af smalnande; kroppshuden är naken. I
midten af ryggsidans medianlinje synes en stor
triangulär hudfena och bakom denna omkr. 5-6
smärre liknande fenor. Kroppen afslutas baktill
af en stor tvåflikig stjärtfena; ryggraden
utlöper i dennas undre flik. Eyggkotorna,
120-150 stycken, äro bikonkava. Refben finnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbl/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free