Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höghetsrättigheter, statsr. - Högholmen - Högkor - Högkvarter - Högkvartersorder - Högkyrklig - Högkyrkliga rörelsen i England - Högland - Högloflig - Höglund, Hjalmar - Högländare - Höglärd - Högmosse - Högmyran - Högmålsbrott - Högmässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och göra ifrågavarande höghetsrättigheter
gällande. Exempel finnes dock därpå, att dylika
rättigheter inom ett mindre område förlänats
åt personer, som varit staten underordnade. Så
ha vissa höghetsrättigheter varit förenade
med jordeganderätt, t. ex. justitiehöghet
i form af patrimonialjurisdiktion. Där
sådana höghetsrättigheter finnas kvar, äro
de inskränkta inom en bestämdt begränsad del
af statsområdet och till bestämda funktioner,
hvilkas utöfning är underkastad statens lagar
och öfveruppsikt. Se Allmänning, Imperium,
Monopol, Skatt, Statsanslag och
Statsreglering.
H. L. R.*
Högholmen. Se Helsingfors, sp. 359.
Högkor, bygnk., kallas i större medeltidskyrkor
den östligast belägna, för det högre
prästerskapet afsedda delen af koret,
urspr, bestående af endast den halfrunda
kornischen (apsis), senare därjämte af
en framför denna mot v. liggande kvadrat;
motsatsen är det nedre koret, afsedt för
det lägre prästerskapet och beläget ännu
mera mot v. samt afskrankadt från rummet för
församlingen. Benämningen högkor nyttjas äfven
i betydelsen af ett öfver kyrkans öfriga plan
upphöjdt, t. ex. öfver en krypta an-lagdt, kor.
Upk.’
Högkvarter, krigsv. 1. Den ort, där högste
befäl-hafvaren för en armé tagit sitt kvarter
(för de underordnade truppafdelningarnas
befälhafvare användas benämningarna fördelnings-,
brigad- o. s. v. kvarter). - 2. Benämning på
själfva befälsmyndigheten för en armé med
alla till denna hörande tjänstegrenar. Om
flera arméer äro bildade, kallas det öfver
dem alla stående högkvarteret ofta stora
högkvarteret. I högkvarteret sammanlöpa alla
vid armén befintliga tjänstegrenar. Det står
under befäl af generalstabschefen, hvilken
omedelbart under sig har afdelningen för yttre
ärenden (för krigs-rörelserna) och afdelningen
för inre ärenden (adjutanturen). Till
högkvarteret höra vidare cheferna för de
olika tjänstegrenarna, såsom artilleriet,
ingenjörväsendet, intendenturen, sjukvården,
veterinärvården, rättsväsendet, själavården,
postväsendet, telegrafväsendet och,
på sätt och vis, äfven etappväsendet,
alla med sina biträden och underordnade
tjänstemän. Ordningen inom högkvarteret
handhafves af kommendanten därstädes,
under hvilken lyda ordon-nansskvadronen,
stabsvakten, befälhafvaren öfver högkvarterets
träng och fältgevaldigern, som är polismästare
i högkvarteret. Dess underhåll bestrides af en
särskild intendentur. För en svensk armé, som
icke står omedelbart under högste befälhafvaren,
kan särskildt armékvarter inrättas, hvarvid alla
tjänstegrenar icke nödvändigtvis äro företrädda
i högkvarteret (Fälttjänstregl. af 1902).
C. O. N.
Högkvartersorder, krigsv., kallas vanligen de
bestämmelser för en eller flera arméers rörelser
o. d., som utgifvas från ett högkvarter. Vanligen
undertecknas ds af generalstabschefen "på
befallning’", om konungen för befälet "på
nådigste befallning". C. O. N.
Högkyrklig kallas i vidsträckt mening den,
hvilken lägger stor vikt vid sitt kyrkosamfunds
historiskt gifna organisation, kult och sed,
särskildt ämbetet och dess ställning; sträng
dogmatisk ortodoxi är däremot icke alltid något
särmärke för högkyrkliga gentemot lågkyrkliga.
Hj. H-t.
Högkyrkliga rörelsen i England. Se Episko-p al
kyrkan, sp. 713-714.
Tryckt den 12/io 09
Högland, en högt öfver hafsytan belägen trakt,
vare sig bergland eller slättland. Man brukar
numera anse, att 200 m. höjd öfver hafvet är
gränsen mellan högland och lågland, öfver en
tredjedel af jordens hela landyta ligger under
denna gräns. Oftast höjer sig höglandet synbart
från låglandet, men ibland är detta icke fallet,
såsom i de nordamerikanska prärierna, som
under 39° n. br. småningom och omärkligt höja
sig till öfver 2,000 m. Högland af betydande
omfattning äro Abessinien, Tibet, Pamir,
Ecuador, Peru, Bolivia m. fl. Man talar ock om
ett sydeuropeiskt högland, hvarmed då förstås det
område, som i n. begränsas af det nord-tyska och
ryska slättlandet samt omfattar Syd-Tyskland,
Schweiz, Frankrike, Pyreneiska halfön, Italien
samt Balkanhalfön. - Om Skotska höglän d e rn
a se Sko 11 lan d. J. F. N.
Högloflig, epitet, som förr tillades vissa
högre ämbetsverk äfvensom under ståndsperioden
jämväl rikets ständer i deras helhet samt
ridderskapet och adeln. Jfr Hedervärda ståndet,
Hög-vördigochVälloflig.
Höglund, Hjalmar, författare, f. 6 sept. 1865 i
Borgsjö socken, Medelpad, där han fortfarande är
bosatt, har utgifvit novellsamlingarna / norrsken
och sommarljus (1900^, Mellan älf varna (1902)
och Ljung dalshistorier (1905) samt den längre
berättelsen Skogsinspektoren (1906). H. är en
tillförlitlig tecknare af sin hembygds natur och
folklynne samt af konflikterna mellan bonde- och
industriintressena. Vid tidiga år drabbad af en
svårare ögonskada, som afbröt hans studiebana,
har han i romanen Lytets börda (i "Idun"
1909) behandlat ett ämne ur de blindes järld.
E. N. S-g.
Högländare (eng. highlanders, eg. bergsbor),
invånare i skotska högländerna (se Skottland).
Höglärd, epitet, som i synnerhet förr tillades
filosofie magistrar (doktorer).
Högmosse, landtbr., mosse, som består
hufvudsakligen af arter af hvitmossa, Sphagnum,
hvilka tillväxa starkast, där största tillgången
på fuktighet finnes, hvarför mossen blir högst
mot midten, där djupet är störst, och sänker
sig mot de grundare och torrare kanterna.
H. J. Dft.
Hög myran, kronoparkstrakt mellan Sarvisvare
och Nattavara i Gällivare socken och Ängeså
revir, Norrbottens län. Areal 14,176 har.
G. Sch.
Högmålsbrott, jur. Högmål (fsv. höghmal,
högh-mcele) var i flera af Sveriges gamla
lagar en benämning för grofva lifssaker. I
Landslagen och Stadslagen förekommo särskilda
"högmålsbalkar", hvilka upptogo mord, vissa fall
af dråp, mordbrand, tvegifte, förgöring medelst
trolldom och högförräderi (i Landslagen äfven
tidelag). Äfven förslaget till 1734 års lag
innehöll urspr. en särskild högmåls-balk. I
en senare tid betecknades med uttrycket
hög-målsbrott vanligen sådana förbrytelser,
hvilka inne-buro ett angrepp å statens bestånd
eller å stats-öfverhufvudet. Högmålsbrott
motsvarade alltså hvad numera vanligen benämnes
högförräderi och majestätsbrott (se d. o.).
J. H-r.*
Högmässa kallades inom den katolska kyrkan urspr,
hvarje mässa (se d. o.), som var åtföljd af
kyrkomusik. Sedermera öfverflyttades namnet på
den inom nämnda kyrka alltid af en sådan mässa
åtföljda hufvudgudstjänsten, under hvilken
predikas öfver dagens evangelium. Äfven inom
lutherska kyr-
12 b. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
