Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hästen - Hästesko, tre adliga ätter - Hästesko 1. Härstammande från Henrik Östensson - Hästesko 2. H. af Målagård - Hästesko 3. H.-Fortuna - Hästestand - Hästestand 1. hemmansmått - Hästestand 2. (Hästestånd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Hästesko-Hästestand
184
drifven nötkreatursskötsel redan 4000 år f. Kr.,
men hästen uppträdde först omkr. 2000 år senare
mera allmänt som husdjur. I Egypten var hästen
likaledes i äldre tider okänd och förekommer å
afbildningar därifrån först omkr. 1700 f. Kr.,
och i Arabien saknades hästen t. o. m. vid
början af vår tidräkning. Af de högt stående
österländska kulturfolken har hästen sedan i
väsentlig grad förädlats och därefter i mängd
öfverförts till Europa, där den lagt grunden
till de ädla hästraserna (den brakycefala
1. orientaliska rasgrup-pen). De viktigaste
hästraserna äro: 1) bland de ä d l a 1. v
a r m-blodiga raserna: den arabiska (och
därmed närmast besläktade persiska, turkiska,
egyptiska och berbiska) rasen (pl. I, fig. 1),
den turkmeniska, kirgisiska och ryska stäpp-
L kosackhästen, engelska fullblodsrasen (pl. I,
fig. 2) och en mängd s. k. halfblodsraser,
såsom huntern (pl. I, fig. 4), hackney-rasen,
clevelandrasen, anglonorm anden, trakehnen-rasen
(pl. I, fig. 3), östpreussiska, hannoverska,
holsteinska, oldenburgska (pl. II, fig. 2)
raserna, ungerska half blodshästen, af hvilka den
lättare typen benämnes jucker (pl. II, fig. 1),
kladrup- och lippi-zanrasen, orlov-rasen (pl. II,
fig. 3) och amerikanska trafvarrasen; 2) bland de
tunga 1. kallblodiga raserna: shire-, clydesdale-
(pl. III, fig. 3) och suffolkraserna, percheron-
och boulonnaiser-rasen, belgiska rasen (pl. III,
fig. 1) och ardenner-rasen (pl. II, fig. 4),
pinzgauer- och noriska raserna, jutska, norska
(se textfig. 3) och nordsvenska (se textfigurerna
4-6) raserna, samt 3) bland de egentliga ponny-
1. dvärghästraserna: shetlandsponnyn (pl. III,
fig. 2) och Gottlands-ponnyn 1. skogsrussen
(textfig. 7), ölandsponnyn 1. ölänningen,
norska fjordhästea (textfig. 8) och en mängd
asiatiska ponnyraser.
Benämningar för olika kön och åldrar äro:
hingst och sto 1. m ä r r för respektive han-
och honkön samt vallack för kastrerade handjur;
af-komman kallas under första lefnadsåret föl och
därefter under uppväxttiden unghäst (unghingst
och ungsto). Se vidare Hästafvel och Hästskötsel.
E. T. N.
Hästesko, tre adliga ätter.
1. Härstammade från Henrik östensson till
Kalmarsnäs i Kimito (Finland), som i slutet
af 1400- eller början af 1500-talet erhöll
frälsebref; hans söner erhöllo 1559 nytt
adelsbref, med en hästsko i vapnet. Ätten utgick
före riddarhusets upprättande (1625).
Jakob Henriksson, i historiska arbeten
efter vapnet kallad H ä s t e s k o, ett
namn, som han själf aldrig begagnat, herre
till Sjundby i Sjundeå och Gärknäs i Lojo
(Finland), Henrik östens-sons son, krigare
och ämbetsman (födelseåret okändt), d i juli
1567, var 1551-52 häradshöfding i Hol-lola
härad, 1558-61 i östra Kaseborg samt 1562-
67 i Sääksmäki härad (Finland). 1559-65 var han
befallningsman på Viborgs slott och därunder 1563
och 1564 tidtals "gubernator" i Finland. Utnämnd
till krigsöfverste och riksråd 1565, sändes
han af konung Erik XIV med en här för att
undsätta det af danskarna belägrade Varberg
samt afskära beläg-ringshären återtåget. Den
danske befälhafvaren, Daniel Kantzau, upphäfde
belägringen och drog sig tillbaka, men stötte 20
okt. s. å. på H:s här vid Axtorna (se d. o.) i
Köinge socken. Ehuru H:s
trupper voro öfverlägsna till antalet, led
han dock till följd af ett kraftigt danskt
rytterianfall ett grundligt nederlag. I jan. 1566
företog han ett härjningståg genom Skåne, och i
sept. s. å. gjorde han tillsammans med Charles
de Mornay ett försök att fördrifva Kantzau ur
dennes befästa läger på Gullbergs ängar, men föll
själf vid en rekognoscering i fiendens händer
(20 sept.).
2. H. af Målagård härstammar från öfversten
Linved Klasson d. y. till Målagård (adlad
1602, d. 1615), introducerades 1633 på
svenska riddarhuset och immatrikulerades
1820 på- finska riddarhuset (i Sverige utgick
ätten 1856).
Johan Henrik H., militär, medlem af Anj
åla-förbundet, ättling i 5:e led af den of
van-nämnde Linved Klasson till Målagård,
f. 24 febr. 1741 i Savolaks, ingick tidigt i
krigstjänst, deltog i pommerska kriget (1757-62),
blef kapten vid Savolaks’ fotjägarregemente 1770,
transporterades till Åbo läns infanteriregemente
1774 samt utnämndes till dess öfverste och chef
1787. I sitt enskilda lif skildras H. som en hård
och förtryckande husbonde; i sitt offentliga
uppträdande visade han sig till-tagsen, djärf
och hänsynslös. Han var G. Sprengt-portens
umgängesvän, men sade dock själf, att han
icke anslutit sig till det sprengtportenska
själfstän-dighetspartiet i Finland eller var
medveten om dess planer. När sedermera kriget
mot Ryssland utbrutit, 1788, och H:s regemente,
som hörde till den s. k. Husula-armén, blifvit
förlagdt utanför Fredrikshamn, blef han en af
Gustaf III:s bittraste motståndare Han uttalade
högljudt sitt klander mot befälet, sökte sprida
missnöje inom sitt regementes officerskår
och eggade soldaterna till motsträfvighet. 31
juli s. å. uppvaktade han jämte öfverstarna
v. Otter och Montgomery konungen, framhöll
svårigheterna och missnöjet samt yrkade på fred
eller ständernas sammankallande. Följande dag
sammankallade han regementets officerare och
uppmanade dem att inför soldaterna skildra
omöjligheten af krigets fortsättande. Kort
därefter lär han t. o. m. ha förgått sig
mot konungens person. Han undertecknade den
s. k. Liikalanoten till ryska kejsarinnan
af 9 aug. 1788, hvarigenom han och hans
medsamman-svurna ställde sig utom laglighetens
gräns. H. var äfven en af undertecknarna
af förbundsakten af 12 aug. 1788. Sedan
Anjalamännens planer strandat, vände sig
allmänhetens förbittring mot H. mera än mot någon
annan af de sammansvurne. Också träffades han
frland alla af det hårdaste ödet. Han fängslades
7 jan. 1789 och fördes till Sverige för att
ställas för rätta. De öfrige till döden dömde
förbrytarna benådades till lif vet, men han
ensam blef halshuggen, på Ladugårdslandstorg i
Stockholm, 8 sept. 1790.
3. H.-Fortuna hade till stiftare den
ofvannämnde Linved Klassens brorson Jakob
Karlsson (adlad 1640), introducerades 1642
på svenska riddarhuset och utgick 1909.
2. M. G. S.
Hästestand, kam. 1. Ett i vissa landsdelar, i
äldre tider förekommande mått å hemman. Detta
mått, som ej alltid står i proportion till
mantalet, låg till grund för beräkningen af flera
eller färre hemmanet åliggande ränteprestationer,
bland hvilka fodringen var den viktigaste. -
2. (Hästestånd) Stundom själfva skyldigheten
att utgöra fodring (årliga hästar etc.), i följd
hvaraf den härpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
