Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hästehemman - Hästehufvud, Anders Eriksson - Hästelopp - Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Hästehufvud-Hästen
178
ändamålet utvaldes de bästa
hemman, som funnos att tillgå.
Kbg.
Hästehufvud, Anders Eriksson, krigare, f. 14
sept. 1577 i Bolstad (Dalsland), där fadern var
kyrkoherde, d. 5 maj 1657 i Stockholm, kom 1600
i tjänst hos Anders Lennartsson Torstenson,
blef 1602 referendarie i Karl IX :s kansli
och användes under den följande tiden i flera
civila beställningar. Efter danska krigets
utbrott 1611 ingick han i armén, kämpade med
framgång under Jesper Mattsson Krus och blef
1612 ryttmästare vid Västgöta rytteri. H. deltog
1614 i belägringen af Novgorod och utnämndes
1615 till kommendant i Narva af Gustaf Adolf,
som på samma gång upphöjde honom i adligt stånd
(han introducerades 1627). H. tjänstgjorde
som ståthållare på Ivan-gorod, Jama (1617-20)
och Mitau (1621-22) och blef, efter sitt tappra
försvar af Mitau under 8 månader emot polackerna,
generalståthållare öfver Narva, Ivangorod, Jama,
Koporje och Nöteborg (1622). Efter att 1626 ha
tjänstgjort som vice amiral på svenska flottan
blef H. 1627 guvernör i Marienburg och 1628 i
Riga, hvilken viktiga post han beklädde till
1648, då han tog af sked. 1655 kallades han af
Karl X Gustaf till led. af Reduk-
tionskollegium. Han var en tapper, ihärdig och
kunnig man.
Hästelopp, kam. Se F o d r i n g.
Hästen (Equus caballus], zool., tillhör fam. h
ä s t d j u r (se d. o.) och förekommer numera
endast som husdjur. (I textfigurerna l o. 2
äro hästens skelett och yttre kroppsdelar
afbildade och i detalj förklarade. Om de
senare se f. ö. särskilda rubriker i detta
arbete). Man antog förr, att den härstammade
från den på stäpperna i sydöstra Ryssland
talrikt förekommande, först 1876 utrotade tarpan
1. tarpanen, men genom senare forskningar anses
dock konstateradt, att tarpanen var en förvildad
häst. Genom noggranna undersökningar af de
viktigaste rastypernas osteolcgiska karaktärer
och jämförelse med från äldre tider härstammande
skelettfynd äfvensom med afbildningar af hästar
från forna tider har man numera allmänt kommit
till den åsikten, att tamhästen leder sitt
ursprung från olika vilda stamformer. Den förste,
som framhöll hästens polyfyletiska härstamning,
var Hamilton Smith, som uppställde 6 stamformer,
näml. 1) den rödbruna 1. tarpan, 2) den hvita
eller grå, 3) den svarta eller krushåriga, 4)
den bläcka med ål, 5) den skäckiga 1. t a n g
u n samt 6) dvärg-
**&,
Fig. 1. Hästens skelett, l framtänderna, 2
kindtänderna, 2 a lanerna, tandluckan mellan
fram- och kindtänderna, 3 mellankäksbenet, 4
näsbenet, 5 öfverkäksbenet, 6 okbenskammen,
7 okbågen, 8 pannbenet, 9 ögonhålan,
10 underkäken, 11 käkleden, 12 yttre
hörselgången, 13 hjässbenet, 14 nackbenet,
15 första halskotan (atlas), 16 andra
halskotan (tappkotan), 17 första bröstkotan,
18 refbenen (18 par), 19 bröstbensspetsen,
20 bröstbenet, 21 refbens-brosken (från de
falska refbenen, 10 par), 22 skulderbladet, 23
skulderbladsbrosket, 24 skulderbladskammen, 25
bogleden, 26 öfverarmsbenet, 27 armbågsleden, 28
armbågsspetsen, 29 underarmsbenen, 30 framknäet,
31 ärt- 1. hakbenet, 32 skenbenet, 33 florett-
1. griffelbenen, 34 kotsene- 1. sesambenen,
35 kotleden, 36 kotbenet, 37 krön-benet,
38 hofbenet (mellan 36 och 37 kronleden och
mellan 37 och 38 hofleden), 39 o. 40 höftbenen,
39 a yttre höftknölen, 41 sittbenet och 42
blygdbenen (39-42 bildar bäckenet), 43 lårbenet,
44 lårbenets yttre omvridare, 45 knäskålen,
46 knäleden, 47 skankbenet, 48 vadbenet, 49
hasleden, 50 häl- 1. hasbenet, 51 skenbenet,
52 florett-1. griffelbenen, 53 kotleden, 54
kotbenet, 55 kronbenet, 56 hofbenet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
