Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfstång - Häftjärn - Häftlåda - Häftmaskin - Häftning - Häftplåster - Häftrot - Häfva ett aftal - Häfvarbarometer - Häfvarmanometer - Häfvert - Häfverö - Haegdalen - Hägern - Hägersläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krafternas anbringningspunkter, kallas
armar eller häfarmar; med krafternas
afstånd från understödspunkten menas de
vinkelräta afstånden från nämnda punkt till
krafternas riktningslinjer. Om de linjer, som
förbinda krafternas anbringningspunkter med
understödspunkten, falla in med hvarandra,
kallas häf stången rätlinig; i annat
fall bilda de en vinkel, och häfstången
är då en vinkelhäfstång. Äro krafternas
anbringningspunkter belägna på hvar sin sida
om understödspunkten, kallas häfstången
tvåarmig; ligga dessa punkter på samma sida,
är den enarmig. För att jämvikt skall
ega rum, måste vridningsmomenten omkring
understödspunkten upphäfva hvarandra. Dessa
moment erhåller man genom att multiplicera
hvarje krafts storlek med dess vinkelräta
afstånd från vridningspunkten. Med häfstången
afser man vanligen att öfvervinna motståndet
af en stor kraft, som benämnes lasten, med
tillhjälp af en till ens förfogande stående
mindre kraft, som då benämnes kraften. Detta
kan ske därigenom, att man låter lasten verka
på en kort häfstångsarm och kraften på en lång.
L. A. F. (G. I.)
Häftjärn. Se Glasfabrikation.
Häftlåda. Se Bokbinderi, sp. 949, och
afbildning å pl. Bokbinderimaskiner I.
Häftmaskin. Se Bokbinderi, pl. I.
Häftning. Se Bokbinderi, sp. 949.
Häftplåster, Emplastrum adhaesivum, farm. med.,
beredes enligt Sv. farmakopén
genom sammansmältning af kolofonium (Resina
Colophonium), 2 delar, med blyplåster, 8 delar,
vid sakta eld under ständig omröring, tills
blandningen upphör att skumma och den smälta
massan flyter likt en olja. Häftplåstret, som
utrullas i stångform, bör ha brunaktig färg,
och äldre sådant anses bättre än nyberedt. Det
bör vid vanlig temperatur vara så hårdt, att
det kan brytas och plåsterstängerna behålla sin
form. Det skall mjukna vid handens värme och
häfta väl, utan att reta huden. Under benämning
häftplåster finnas flera på olika sätt beredda
plåster, hvilka alla ha den egenskapen att
häfta mer eller mindre fast vid det föremål,
intill hvilket de tryckas. I vissa slag af
häftplåster tillsättes kautschuk, hvarigenom
plåstret får en stor vidhäftningsförmåga;
så är t. ex. fallet med det på tyg utbredda
amerikanska häftplåstret äfvensom med det i
Sv. farmakopén, edit. IX, intagna preparatet utbredt
kautschukhäftplåster (Tela adhaesiva)
af ganska komplicerad sammansättning: det beredes
nämligen af hartsolja (Pyroleum Colophonii),
kautschuk, petroleumbensin, kopaivabalsam,
kolofonium, ullfett (adeps lanae), gult vax,
sandarak, violrot och eter. Häftplåster
utbredt på lärft eller bomullstyg (shirting)
kallades förr Sparadrap, ett namn, som numera
sällan användes. Häftplåster nyttjas till
sammanhäftande af sårkanter, fasthållande af
bandage o. d. samt för att täcka och skydda
ytliga sår. Dock bör häftplåster aldrig
anbringas direkt på sår, hudlösheter o. d.,
emedan det retar och hindrar läkningen.
O. T. S. (C. G. S.)
Häftrot, bot. Se Rot.
Häfva ett aftal. Se Dröjsmål (sp. 951-952)
och Fel eller brist.
Häfvarbarometer. Se Barometer.
Häfvarmanometer. Se Manometer.
Häfvert l. Sifon, fys., ett böjdt rör, öppet i
hvardera ändan och afsedt till öfverföring af
vätska från ett högre till ett lägre beläget
kärl. Häfvertens delar, från böjningen
räknadt, kallas dess ben. Vid användningen
fylles häfverten, vanligen genom att det ena,
kortare, benet nedsättes i det kärl, som
skall aftappas, och luften förtunnas genom
sugning i det andra benet; vätskan stiger då,
i mån af luftförtunningen, genom böjningen in i
det andra benet. Om förtunningen upphör, innan
vätskan kommit i jämnhöjd med nivån i det kärl,
som skall aftappas, löper vätskan tillbaka i
detta. Har däremot vätskan i det andra benet
kommit till en punkt, lägre än förenämnda nivå,
löper den genom det öppna röret; och detta sker
med desto större hastighet, ju lägre rörets
öppna ända ligger i förhållande till vätskans
nivå. Vanligen har häfverten ett längre och ett
kortare ben; det senare sättes ner i vätskan,
som skall aftappas, men benens längd är för
öfrigt af betydelse endast med afseende på
den hastighet, hvarmed utströmningen sker. Då
vätskans stigning i häfverten beror på det yttre
lufttrycket, faller det ock af sig själf, att
häfverten ej är verksam i lufttomt rum eller i
så förtunnad luft, att den ej förmår trycka upp
vätskan till vinkeln. - Dubbelhäfverten är
försedd med ett särskildt sidorör för vätskans
uppsugning, hvarigenom större bekvämlighet vinnes
och olägenheten att vid sugningen få vätskan i
munnen undvikes. Sugröret går vanligen längs
häfvertens afloppsben och mynnar ut i detta ej
långt från dess öppna ända. Vid användningen
sättes det kortare benet i vätskan, det längre
tillslutes med fingret, och luften suges ut
genom sidoröret. För att ytterligare hindra
insugning af vätska i munnen brukar man förse
själfva sugröret med en utblåsning, som måste
fyllas, innan något af vätskan kan komma in i
munnen. Dubbelhäfverten har någon gång blifvit
kallad gifthäfvert, emedan den med trygghet kan
användas vid giftiga eller frätande vätskors
öfverförande från ett kärl till ett annat. -
Inblåsningshäfverten har det i vätskan stående
benets nedre ända uppåtböjd och försedd med en
mindre öppning under vätskeytan; genom denna
inkommer vätskan. Blåser man då kraftigt i
det böjda rörets mynning, drifves vätskan,
som ej hinner ut genom den lilla öppningen,
upp genom böjningen och in i det andra röret. -
Springhäfvert kallas den, hvars andra ben når
långt under vätskans nivå, är uppåtböjdt och
försedt med en liten öppning, genom hvilken
vätskan då sprutar upp som ur en springbrunn.
L. A. F.*
Dubbelhäfvert.
Häfverö, socken i Stockholms län, Väddö
och Häfverö skeppslag. 14,647 har. 3,686
inv. (1908). H. bildar med Singö ett
konsist. pastorat i Uppsala stift, Närdinghundra
kontrakt. Om folkdräkten i H. se pl. II till
art. Folkdräkt.
Haegdalen, 3 km. v. om Trondhjem, vid en vik af
Trondhjemsfjorden, har sedan 1890 en biologisk
station, vanligen kallad Trondhjems biologiska
station.
Hägern, Ardea cinerea, zool. Se Hägrar.
Hägersläktet, Ardea, zool. Se Hägrar.
Dubbelkäfvert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
