Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hyrti, Joseph - Hyrynsalmi - Hysen - Hysing, sjöv., - Hysing (Huyssing), Hans - Hysmine och Hysminias - Hysna (Hyssna) - Hysneset - Hyssna - Hyssopus - Hystaspes - Hysteralgi - Hysterektomi - Hysteresis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
31
Hyrynsalmi-Hysteresis
32
uppl.), Das uropoetische system der knochenfische
(1852), Cryptobranchus japonicus (1865), Das
vergleichend-anatomische museum an der Wiener
medicinischen fakultät (s. å.), Das arabische
und hebräische in der anatomie (1879) och
Onomatologia anatomica. Geschichte und kritik
der anatomischen sprache der gegenwart (1880). En
utmärkt samling skelett af reptilier, batrachier
och fiskar förärade H. i slutet af 1870-talet
till Karolinska institutet i Stockholm. Sin
förmögenhet dels skänkte, dels testamenterade han
till välgörande ändamål. R. T-dt.
Hyrynsalmi, finsk socken af Kajana härad
och domsaga, Uleåborgs län, Finland. Arealen
uppskattad, sannolikt för högt, till 2,295,4
kvkm. 4,596 inv. (1906). Med Ristijärvi
kapell bildar. H. ett imperiellt pastorat
af 3:e kl., Kuopio stift, Kajana prosteri.
O. I. (A. G. F.)
Hysen, zool. Se Torsksläktet.
Hysing, sjöv., en af tre garn sammantvinnad
lina, något tjockare än märling, men finare än
sticklina, nyttjas mest till bänsling, klädsel
m. m. R. N.*
Hysing (Huyssing), Hans, porträttmålare,
f. 1678 i Stockholm, lärjunge af David Krafft,
begaf sig 1700 till London, där hans landsman
Dahl då var mycket uppburen som porträttör. Hos
denne arbetade han från omkr. 1702 i många
år. Småningom blef äfven H. erkänd och fick
"göra porträtter med stor approbation för det
storbritanniska hofvet", bland andra af konung
Georg II, prinsen af Wales m. fl. Han tyckes
ha stått på sin höjdpunkt 1725-30 och lär ha
lefvat ännu 1740. I Sverige finnes af H. ett
kändt porträtt (i Uppsalasamlingen). Däremot
finnas åtskilliga af hans engelska bilder
graverade af J. Faber, Pelham, Chereau m. fl.
-rn.*
Hysmine och Hysminias (grek. Ton kath Hysminen
kai Hysminian logoi) är titeln på en märklig
bysantinsk roman, som i handskrifterna bär
författarnamnet Eustathios Makrembolites. Romanen
synes tillhöra 12:e årh., och författaren har
på senare tid af en del forskare ansetts
identisk med den bekante kommentatorn
Eustathios (se denne). Starkt efterbildad
efter antika mönster, främst de sengrekiska
romanerna, och genomsyrad af antika citat,
intager skriften en särställning i 1100-talets
litteratur. Dess innehåll är i korthet följande:
Hysminias flyr med sin gästväns dotter Hysmine,
men storm uppstår och hotar förgöra skeppet,
där del älskande färdas; flickan kastas som
offer åt hafvets makter i sjön, älskaren åter
blir tagen af sjöröfvare. Först långt efteråt
återfinner Hysminias sin älskade, som blifvit
räddad ur hafvet, men sålts som slafvinna. Svåra
pröfningar randas nu, men allt slutar med frihet
och bröllop. Bästa upplagan är af Hilberg (1876).
V. Lm.
Hysna (Hyssna), socken i Älfsborgs län, Marks
härad. 8,127 har. 1,801 inv. (1908). Annex till
Sätila, Göteborgs stift, Marks och Bollebygds
kontrakt.
Hysneset, udde på Trondhjemsfjordens östra sida
midt emot Agdenesudden och omkr. 4 km. utanför
Trondhjem. På H. är på 60 m. höjd ett fort för
2 st. 21 cm. och 2 st. 15 cm. samt 3 st. 65
mm. kanoner uppbyggdt. Här finnes ock en
tillflyktshamn för torpedbåtar. Hysnesfortet,
som inrymmer äfven kaserner och förrådsrum, är
hufvudfortet i Agdenesbefästningarna.
L. W:son M.
Hyssna. Se Hysna.
Hyssopus L., bot., ett släkte inom
fam. Labiatae, som har blomfodret nästan
likformigt 5-tandadt och tvåläppig krona;
ståndarna äro utskjutande. Släktet innefattar
endast en art, den vanliga isopen,
H. officinalis L., som i sitt hemland i
Medelhafstrakterna är en buske, men hos oss
halfbuske (se d. o.). Den odlas ofta i Sveriges
trädgårdar, numera oftast som kantinfattning
vid blomsterrabatter. Dess mörkblå, röda
eller hvita blommor sitta i ensidiga kransar,
närmade till en axlik blomställning i stjälkens
och grenarnas toppar. Den blommande växtens
öfre delar äro fortfarande officinella
under namnet Herba Hyssopi, och isop ingår
i farmakopéns bröstkryddor. På landsbygden
är isopte med honung en huskur mot akuta
katarrer i lungorna ("förkylnings-hosta").
O. T. S. (G.L-m.)
Hystaspes, fader till persiske konungen Dareios I
(se d. o.).
Hysteralgi (af grek. hystera, lifmoder,
och algos, -smärta), neuralgi eller smärta
i lifmodern, äfven kallad neuralgia uteri,
förekommer företrädesvis hos hysteriska kvinnor.
F. B.*
Hysterektomi (af grek. hystera, lifmoder, och
ektome, utskärande), kir., operativt aflägsnande
af lifmodern, hvilket göres antingen uppifrån
genom bukväggen eller nedifrån genom slidan.
Bvn.
Hysteresis (grek., efterblifvande),
fys. o. elektrot. När t. ex. ett stycke
järn utsattes för magnetisering från ett
magnetiskt fält af växlande styrka, uppstår en
magnetisk induktion, som visserligen följer
växlingarna, men på grund af den molekylära
friktionen "blifver efter". Sålunda, när
fältet minskas från ett positivt värde till
noll, har järnet fortfarande kvar en viss
induktion, och först sedan fältet åter vuxit
till ett negativt värde, går induktionen ned
till noll. Detta fenomen kallas magnetisk
hysteresis. För öfvervinnande af molekylarfriktionen
erfordras härunder ett visst arbete,
hysteresisarbetet. Vid magnetisering med
växelström beräknas hysteresiseffekten enligt
Steinmetz ur formeln:
W=η B 1,6/n V,
där η är en för materialet karakteristisk
s. k. hysteresiskoefficient, B den maximala
induktionen under en fullständig period,
n antalet perioder i sekunden och V järnets
volym. Vid konstruktionen af elektriska maskiner,
transformatorer och apparater ligger det vikt
uppå att nedbringa den af hysteresisfenomenet
betingade effektförlusten genom att utvälja
järnmaterial af låg hysteresiskoefficient. Svensk
ren järnplåt är i detta af seende gynnsam. Äfven
legeringar af järn med kisel och aluminium visa
låga värden å hysteresisförlusten. Samtidigt
höjes genom tillsatserna järnets elektriska
ledningsförmåga, hvarigenom äfven förlusterna
genom hvirfvelströmmar (se d. o.) nedbringas. För
att karakterisera ett järnmaterials lämplighet
som konstruktionsmaterial för elektriska maskiner
m. m. användes den s. k. "förlustsiffran",
hvarmed menas summan af hysteresis- och
hvirfvelströmsförlusterna per kg. järn vid en
maximiinduktion af B = 10,000 och ett periodtal
af 50 per sekund. Man uppmäter förlustsiffran
genom att omlinda järnet med en elektrisk
spole, som matas med växelström, och uppmäta
den förbrukade effekten med wattmeter. Den
vanligaste är Epsteins normal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
