Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvifveldykare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fängelsestraff, emedan hon, beröfvad sina egna kläder,
flytt i den stället tillhörande dräkt, som man
gifvit henne och hvars brokiga färger förråda,
hvarifrån hon kommer. I regel vågar man ej länge
behålla henne på samma ställe; för den summa hon
kostat säljes hon till ett annat offentligt
hus och skickas så från stad till stad, från
land till land, från världsdel till världsdel,
till dess hon ej längre är "arbetsför", då
hon på gatan får tigga sitt bröd eller i bästa
fall får på ett sjukhus sluta sitt förfelade
lif. På detta sätt omkomma årligen tusentals
unga kvinnor från hyggliga familjer; ej få af
offren tillhöra de bildades samhällsklass.
Den hvita slafhandeln kan spåras långt tillbaka
i tiden (i Rom bedrefs t. ex. dylik handel
långt före den kristna tidräkningen), men
den har under tidernas lopp genom förbättrade
kommunikationer och andra förhållanden i viss
mån förändrat karaktär och drifves f. n. efter
h. o. h. moderna handelsprinciper. I de flesta
länder pågå oafbrutet export och import af
lefvande handelsvara. Främst bland den hvita
slafhandelns exportländer stå vissa delar af
ryska Polen, Galizien och Ungern, särskildt
gränstrakterna mot Siebenbürgen, hvarifrån
kvinnor i stor mängd öfverföras till ryska och
rumänska bordeller. Den europeiska exporthandeln
går hufvudsakligen till sydöstra Europa, Egypten,
Sues och Indien eller ock till Syd-Amerika,
där Buenos Aires nämnes som en centralpunkt för
människohandeln. Genom sitt centrala läge utgör
Schweiz en förträfflig upplagsort för lefvande
vara. En mängd unga kvinnor, de flesta från
Syd-Tyskland, transporteras härifrån med järnväg
till Konstantinopel eller ock via S:t Gotthard
och Italien till Syd-Amerika. Transporterna
från Ryssland till Orienten gå ofta öfver
Odessa. Äfven Warschau har betecknats som en
af kvinnohandelns centralpunkter. I Paris och
andra franska städer tjäna vissa kaféer och
restauranger som börslokaler, där priset på dylik
vara bestämmes. De enskilde platsförmedlarna
och kommissionskontoren stå i förbindelse med
hvarandra och förse oupphörligt lastens boningar
med nya offer. Hvad Sverige beträffar, torde
import af lefvande handelsvara ej löna sig,
då hos oss bordellsystemet i egentlig mening ej
existerar, d. v. s. då de svenska bordellerna
ej äro sanktionerade af svensk lag. Men af allt
att döma intar Sverige ett betydande rum bland
den hvita slafhandelns exportländer.
Kampen mot den hvita slafhandeln kan sägas
ha börjat i egentlig mening först i nyaste
tid. Förberedande steg i denna riktning togos
visserligen i midten af 1800-talet i Tyskland och
i Schweiz, men först på 1880-talet, då de öfver
hela den civiliserade världen kända processerna
i Belgien mot en hel förbrytarliga blottade
denna skamfläck på de moderna kultursamhällena,
har en ihärdig och energisk kamp mot det onda
igångsatts. Åtskilliga föreningar ha bildats
till skydd för de unga kvinnor, som söka
anställning i utlandet, t. ex. Les amies de
la jeune fille i Schweiz, Freundinnenverein i
Tyskland och The National vigilance association
i England. 1899 hölls i London den 1:a
internationella kongressen för bekämpande af
den hvita slafhandeln, och som en följd af denna
framlade en 1902 i Paris hållen internationell
konferens af ombud för de europeiska ländernas
regeringar (med undantag af Balkanhalfön) och för Brasilien
ett förslag till internationellt aftal
rörande åtgärder till bekämpande af den
hvita slafhandeln. Den del af förslaget,
som fått namn af "Arrangement", ratificerades
för Sveriges del 28 okt. 1904 och innehåller
överenskommelser om fullföljande af åtgärder
mot förbrytare af dylikt slag, utan hänsyn
till landsgränser, om kontrollåtgärder med
afseende på unga kvinnors in- och utvandring,
om åtgärder för snabbare samverkan mellan de
respektive ländernas myndigheter m. m. Kongressen
i London uppdrog äfven grundlinjerna till en
internationell kamp- och skyddsorganisation, de
s. k. nationalkommittéerna. Sådana ha bildats
i de flesta af Europas hufvudstäder samt i
Buenos Aires, New York och Alexandria. Deras
arbete består dels i att söka hindra unga
kvinnor från att falla offer för den hvita
slafhandeln. dels i att söka åstadkomma, att
de personer, som drifva det skändliga yrket,
befordras till straff. Man söker förebygga
unga kvinnors utlockande till främmande länder
för dåliga syften genom att vid järnvägs- och
ångbåtsstationer anbringa varningsplanscher
och anslag med adresser på tillförlitliga
personer samt hem och härbärgen i utlandet;
genom att meddela upplysningar om därstädes
erbjudna platser och genom att tillhandahålla
en på olika språk tryckt "Rådgifvare", en liten
bok, som utom råd och praktiska anvisningar
för resor innehåller adresser på personer,
till hvilka de resande i brydsamma fall kunna
vända sig, samt på härbärgen eller hem, där
genomresande kvinnor med trygghet kunna taga
in. Alla upplysningar och all hjälp meddelas
kostnadsfritt. Nationalkommittéerna söka äfven
att, där så synes lämpligt och möjligt, hjälpa
hem unga landsmaninnor, som utomlands sjunkit
i osedlighet eller äro i färd med att hemfalla
däråt. I en del länder ha nationalkommittéerna
i sitt arbete rönt ett kraftigt bistånd af
regeringarna och ha med hjälp af polisen lyckats
åvägabringa människohandlares befordran till
straff. Den svenska nationalkommittén bildades
1902 och stiftade sedermera till stöd för
arbetet föreningen Vaksamhet, som konstituerades
1904. Vaksamhet har sin centralbyrå i Stockholm,
Tunnelgatan 25, och en lokalkrets i Göteborg
med byrå Drottninggatan 71. Under 1908 har
centralbyrån varit i tillfälle att meddela råd,
upplysningar och hjälp åt 170 flickor. Dessutom
har Vaksamhet efter samma plan som de utländska
hospitsen i Stockholm och Göteborg inrättat
hem och pensionat, där unga, på genomresa
stadda kvinnor kunna finna en billig och tryggad
bostad. Om åtgärder från det offentligas sida för
motarbetande af hvita slafhandeln se k. cirkulär
af 31 mars 1905.
C. W—m.
Hvita systrar. Se Hvita fäder.
Hvita söndagen. Se Hvita veckan.
Hvita varor, hand., alla slags ofärgade
bomulls- och lärfttyg, band o. s. v.
Hvita veckan (lat. Septimana in albis), fordom
namn på den med påskdagen börjande veckan, så
kallad, emedan de, som under den kristna kyrkans
första tid blifvit döpta på påskaftonen, hela
denna vecka buro hvita kläder. Dessa aflades på
den första söndagen efter påsk, hvilken söndag
därför fick det latinska namnet Dominica in
albis (näml. stolis, således eg. "söndag i
hvita skrudar"). Denna dag har ofta på svenska
blifvit kallad hvitsöndag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
