Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hummel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hummerhonor under juli och aug. rom under stjärten. Själfva
befruktningen försiggår vid eller strax efter äggens
framkomst ur de båda könsöppningarna, således
utvändigt, fastän inuti det rum, som honan bildar
genom att vika ihop stjärten intill kroppen. Hannen
har — ofta mycket långt före äggens framkomst — afsatt
sperman eller sädesvätskan i det vid basen af
tredje paret gångfötter befintliga "receptaculum
seminis", och spermatozoerna bibehålla således sin
befruktande förmåga mycket länge. 10 eller 11
månader efter äggläggningen kläckas äggen. De
omkr. 8 mm. långa, nykläckta larverna äro i flera
afseenden mycket olika de äldre utvecklingsstadierna,
och man träffar ej det späda hummerynglet fäst vid
moderdjurets simfötter, såsom fallet är med
kräftynglet. Larverna lefva ej som den vuxna hummern
på hafsbottnen, utan simma omkring högre upp i
vattnet, sökande sig mot ljuset om dagen. Efter
3 till 5 veckors tid, beroende af vattnets
temperatur, ernå ungarna vid omkr. 16 mm. längd den
vuxna hummerns utseende, sedan de undergått 4
eller 5 skalfällningar, och nu blifva de bottendjur,
som väl kunna dölja sig. Medan de simma omkring,
då de ha lysande färger, falla de i oerhörd mängd
offer för sina fiender. Åtminstone då de hållas i
akvarier, äro de också glupska kannibaler. Sedan de
gått till bottnen och tills dess de nå en storlek af
omkr. 15 cm., äro de mycket svåra att fånga. Vid
Norges kuster och sannolikt äfven vid vår västkust
uppnår eller öfverskrider hummern 21 cm. längd vid
något öfver 6 eller stundom först vid 7 års ålder, vid
Helgoland i allmänhet ett år tidigare. I allmänhet
tillväxa humrarna vid 20 till 30 cm. längd på ett år
med 2 till 3 cm. Tillväxten sker vid skalfällningen.
Denna försiggår hos könsmogna individer vanligen
i juli och aug., hos ett mindre antal humrar äfven
senare. Som regel kan antagas, att de vuxna, ej
för gamla humrarna fälla skal en gång om året,
äfven om längre tid förgår mellan skalömsningarna
hos äggbärande honor. I regel fortplanta sig
honorna blott hvartannat år. Hummern påstås uppnå
en ålder af 12 till 14 år, men byter som gammal ej
skal eller tillväxer. Vid skalömsningen uppstår
normalt blott en öppning i skalet, nämligen på tvären
mellan själfva kroppen och stjärten. Genom denna
öppning måste hela djuret ut. Härvid är hummern
utsatt för stora faror samt omkommer ofta, synnerligast
i yngre stadium, men äfven som vuxen, emeden
den är hjälplös mot sina fiender. Vid vår
västkust fortplanta sig honorna för första gången
vanligen vid 22 à 24, stundom vid 21 och någon
gång vid 19 à 20 cm. längd. Hummern tillhör
strand- eller kustområdena, äfven om den träffas ute
på grund, som ligga tämligen långt från kusten.
Den är ett stationärt djur, som i utvuxet tillstånd,
enligt hvad de utförda märkningarna visat, vid vår
västkust sällan vandrar längre än 1 à 2, högst 5
km. och detta äfven på 2 à 3 års tid. Det har
påståtts, att hummern stundom i stim skulle simma
långa vägar, baklänges medelst slag af stjärten. Om
någon verklighet ligger till grund härför, förklaras
saken på så sätt, att de simmande humrarna varit
sådana, som t. ex. från ej alltför långt ut belägna
grund varit på väg in mot kusten. Under den varmare
årstiden uppehåller sig hummern på ett par till 20
à 25 m. djup, under vintern i allmänhet på större
djup, dock sannolikt ej mer än 20 à 50 m. djupt
vatten. Den amerikanska hummern säges emellertid
förekomma ända ute på 200 m. djup.
Under senare årtionden har man sökt genom
hummerodling förbättra tillgången. En stor
mängd äggbärande honor kommer årligen tillika med
rommen i grytan. Det gäller tillsvidare att rädda
rommen och söka få så mycket som möjligt af
densamma utkläckt. I Nord-Amerika, där det är
förbjudet att sälja de äggbärande honorna, aflämnas dessa
under våren och försommaren till odlingsanstalter.
Rommen skrapas af dem och hälles i kläckningsapparater.
Så snart ynglet kläckts, utsattes detta i hafvet.
Ett önskemål vore att kunna hålla ynglet skyddadt i
anstalterna, tills detsamma vore färdigt att blifva
bottendjur, men detta omöjliggöres, när frågan gäller
ägg i mycket stora massor, genom larvernas glupskhet
och kannibalism inne i de trånga akvarierna eller
behållarna, där de ej kunna undgå hvarandra. I
Förenta staterna har man lyckats få 90 proc.
och däröfver af rommen utkläckt på nämnda sätt.
1908 utsattes där 180,933,000 i anstalter kläckt
hummeryngel. Vid Newfoundland har den årliga
utsättningen af yngel vissa år nått upp ända till
500,000,000. Äfven i Norge, som är ett af de
länder, där man först började odla hummer, ha stora
mängder af dess yngel kläckts inne i anstalter och
utsatts i det fria.
Om fredning och fångst af hummer se Hummerfiske.
F. T—m.
Hummerfiske. Våra nordiska förfäder kände
visserligen till hummern, som omtalas flerstädes i de
gamla sagorna; men de begagnade den antingen föga
eller alls icke till mat, liksom fallet i allmänhet ännu
i dag är med fiskarbefolkningen. Hummerfisket tillhör
en jämförelsevis senare tid; först holländarna
synas ha under 1600-talet satt lif i den nordiska
hummerhandeln. De seglade årligen upp till norska
och svenska kusten, inköpte hummer och förde den
öfver till Holland uti särskilda fartyg, "buiser".
Rådmannen i Uddevalla Anders Kock erhöll 1686
uteslutande privilegium på hummer- och ostronfisket
i Bohuslän, mot villkor att han till visst pris skulle
förse hofvet med ostron. 1698 frigafs genom ett k.
br. hummerfisket i Bohuslän till hvem helst som
ville begagna sig däraf. Sedan holländarnas handel
och sjöfart aftagit, efterträddes de äfven i fråga om
hummerhandeln af engelsmännen, hvilka ända in till
senare tider uppköpt den största delen af den
bohuslänska hummerfångsten. Hummern fördes från
uppköpsstationerna på s. k. hummerhuker lefvande öfver
till England, vanligen till Grimsby, hvarifrån den på
järnväg sändes till Londons fiskmarknad, Billingsgate.
Endast humrar, som hålla öfver 8 engelska
tum (omkr. 20 cm.), räknas därstädes för "full man"
eller "best nancy"; humrar under denna längd eller
sådana, hos hvilka någon klo saknas, räknas två för
en och kallas "worst nancy". Numera har den
engelska hummerhandeln i Bohuslän för länge sedan
upphört, emedan de flesta humrarna till följd af sin
ringa storlek måste hänföras till "worst nancy",
hvilket blef förlustbringande. Hummerns medelstorlek
har minskats i betänklig grad, om också dess
antal fortfarande synes vara fullt lika stort som
förr. Under det att tillsammans i Bohuslän och
Halland exempelvis år 1887 fiskades 432,000 humrar
till ett värde med dåvarande pris och i första
hand af 115,300 kr., hade hummerfångsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
