Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Howitz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af grefven och dem 1529 uppgjorda räkningen
på den svenska skuldens storlek vägrade
konungen emellertid att till alla delar
godkänna; och detta blef, enär H. iklädt sig
borgen för skuldens gäldande, åtminstone den
synliga anledningen till en brytning mellan
svågrarna. I juni 1534 infann sig grefven
i Lybeck för att deltaga i de där beramade
företagen mot Sverige. Inom kort trädde han i
hertig Albrekts af Mecklenburg tjänst. Under den
s. k. grefvefejden öfvergick han i dec. 1534
jämte M. Mejer med en krigsstyrka till Skåne,
men blef där i grund slagen vid Hälsingborg i
jan. 1535. Icke långt därefter stupade han i
slaget vid Öxnebjerg, på Fyn, 11 juni 1535. — H:s
son, Johan, dog 1574 som biskop af Osnabrück,
Münster och Paderborn.
Fr. W.
Hoyer [hå’jer], Johann Gottfried von, tysk
militärförfattare, f. 1767 i Dresden, d. 1848
i Halle, avancerade till öfverstelöjtnant,
1810, i sachsisk tjänst, blef 1814 öfverste
vid preussiska ingenjörkåren och fick 1825
afsked som generalmajor och inspektör öfver
pionjärerna och fästningarna i Pommern och
Preussen. Därefter höll han föreläsningar i
krigskonst och krigshistoria i Halle. H. var
en mycket framstående krigsvetenskaplig
författare. Bland hans arbeten må nämnas
Geschichte der kriegskunst (2 bd, 1797—1800),
Allgemeines wörterbuch der artillerie (3 bd,
1804—12, suppl. 1831), Allgemeines wörterbuch
der kriegsbaukunst (3 bd, 1815—17), Litteratur
der kriegswissenschaften und kriegsgeschichte
(1832; suppl. 1840).
Hoylake and West Kirby [hå͡i’le͡ik ən
ωe’st kə̄’bi], stad och hafsbad i engelska
grefsk. Chester, 13 km. v. om Birkenhead,
vid mynningen af Dee. 10.911 inv. (1901).
J. F. N.
Hoyland [hå͡i’lənd], Nether-H., stad i engelska
grefsk. York (West Riding), 6 km. s. s. ö. om
Barnsley. 12,464 inv. (1901). Kolgrufvor.
J. F. N.
Hozyjuz. Se Hosius.
H. P., mek., förkortning för eng. horse-power,
hästkraft.
Hrabanus. Se Rabanus.
Hrad, böm., borg. Ordet ingår i många namn
på byar, landsförsamlingar o. s. v. i Böhmen,
Mähren och Ungern.
Hradschin. Se Prag.
Hrafn (sv. Ramn), ett ord, som eg. betyder
korp, men i forntiden ofta brukades som nomen
proprium. — 1. Hrafn Anundsson, skald, från
Mosfell på Island, är en af de mest bekante,
som burit detta namn. Han var en tid hirdman
hos Olof Skötkonung och blef gift med Torsten
Egilssons dotter Helga den fagra. Detta äktenskap
var icke lyckligt, emedan Helga förut fattat
kärlek till den bekante skalden Gunnlög Ormtunga
(se d. o.), i hvars saga de olyckliga striderna
mellan de bägge rivalerna utförligen skildras. —
2. Hrafn Sveinbjörnsson, en annan berömd
islänning, lefde i början af 1200-talet och
stod i högt anseende för sina ovanliga insikter
i läkekonsten. Han hade i sin ungdom gjort
vidsträckta resor i Norge, England, Frankrike,
Spanien, och Italien samt sannolikt därunder
inhämtat sina kunskaper. Hans lefnadshändelser
skildras i en saga, som är intagen i den under
benämningen "Biskupasögur" utgifna samlingen.
Th. W.*
Hrafnagjá [hrabbnagjau], "Korpklyftan", bildar
de isländska Tingvallarnas (se d. o.) gräns
mot s. ö.
Hrafnkell Freysgodes saga (isl. Hrafnkels
saga Freysgoða) hör till de bästa isländska
sagorna i fråga om både komposition och
stil, och den förskrifver sig säkert från
sagoskrifningens blomstringstid (början af
1200-talet). Hufvudpersonen är Hrafnkell
Hallfredsson, som lefde i förra hälften af
900-talet. H. var ifrig dyrkare af guden Frej
och hade åt denne gifvit halfva eganderätten
till en häst, som därför bar namnet Frejfaxe
(se d. o.). Sedan han dödat sin fåraherde,
som olofvandes ridit på hästen, blef han på
alltinget dömd för dråpet och af sina fiender
nesligt förjagad från sin präktiga gård Aðalból
(på Östlandet). Han köpte emellertid på kredit en
liten vanskött gård i en annan bygd och lyckades
ånyo förvärfva välstånd och t. o. m. ett godord
samt slutligen utkräfva hämnd och återvinna
sin forna gård. Hans olycka hade likväl
lärt honom, hur föga hjälp hans älsklingsgud
kunde ge honom, och han litade blott på sin
egen kraft. Se Gislason, K., sp. 1210.
R. N—g.
Hrafnsmal. Se Haraldskväde.
Hrane l. Rane bonde omtalas i Rolf Krakes
saga. Det berättas, att när konung Rolf med
100 män samt 12 kämpar och 12 bärsärkar begaf
sig på färd för att hämta sitt fädernearf hos
konung Adils i Uppsala, fingo de härbärge hos
bonden H., som undfägnade dem på bästa vis,
men pröfvade deras härdighet mot köld, törst
och hetta. Endast Rolf och hans tolf kämpar
uthärdade utan knot alla besvärligheter. Bonden
rådde då konungen att skicka hem alla de öfriga,
utom kämparna, och så skedde. På färden tillbaka
träffade de åter H., som erbjöd dem härbärge och
ville gifva konungen några vapen i föräring;
men konungen ville ej mottaga dem. Däröfver
vardt H. vred, och konungen red vidare med
sitt följe. Rolf vände sedan tillbaka, i tro,
att bonden var Oden, såsom ock fallet var, men
både gården och H. voro försvunna. Detta ansågs
båda Rolfs olycka, och enligt sagan stupade han
också ej långt därefter. — Namnet Hrane l. Rane
förekommer dessutom flerstädes i fornskrifterna.
Th. W.*
Hranilović [-vitj], Jovan, serbo-kroatisk
författare, f. 1855 i Dalmatien, blef
1889 grekisk-katolsk kyrkoherde i Novi Sad
(Neusatz). Bland hans lyrisk-patriotiska
dikter märkas samlingarna Pjesme svakidanke
(Hvardagliga visor) och Žumberačke elegie
(1890). I poemen Kod Plevne (1882) och
Pozdrav na ujedinjenoj Bugarskoj (1885)
förhärligas Bulgariens befrielse, och Otmica
("Kvinnorofvet", 1884) lämnar en poetisk
kulturbild från Bosnien. Utom studier öfver den
sydslaviska vitterheten och den "illyriska"
rörelsen (Ilirizm u hrvatskoj kulturnoj
povjesti, 1890) har H. gjort öfvers. från
Hugo, Moore, Lamartine, Longfellow m. fl.
A—d J.
Hrappsey [-ei], liten isländsk ö i Breidifjorden,
vid Hvammsfjordens mynning. 1773—95 fanns där ett
godt boktryckeri, som utöfvade liflig verksamhet.
C. R.*
Hrdlička [herdlitska], Alěs, bömisk-amerikansk
antropolog, f. 30 mars 1869, promoverades till
med. doktor vid New York medical college 1892,
var 1894—98 anställd vid New Yorks statshospital
för sinnessjuka och vanvårdade barn, innehade
1899—1903 befattning som fysisk antropolog
vid New Yorks naturhistoriska museum samt har
fr. o. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
