Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1089-1090 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hood ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

juni 1568, var son af Joseph Montmorency,
herre till Nivelle, och Anna af Egmont samt
ärfde sin styffaders, grefve van H:s,
namn och rikedomar. Som en af Nederländernas
rikaste adelsmän blef han riksjägmästare och
riddare af Gyllene skinnet, kammarherre och
gardeskapten, chef för nederländska statsrådet,
amiral af Flandern samt guvernör i Gelderland
och Zutfen. Under grefve Egmonts befäl kämpade
han mot Frankrike (1556—59), bl. a. vid S:t
Quentin och Gravelingen. I de politiska striderna
stod han vid Egmonts sida, försvarade adelns
rättigheter mot spanska öfvergrepp, men ville
liksom han förblifva spanska kronan trogen,
hjälpte till att störta Granvella och uppträdde
i statsrådet för måtta och fördragsamhet mot
protestanterna. Efter hertigens af Alba ankomst
till Nederländerna blef han svekfullt fängslad
(1567), ställd inför "blodsdomstolen", som
dömde honom till döden för majestätsbrott, och
afrättad i Bruxelles. En staty af H. och Egmont
restes i Bruxelles 1864 och finnes afbildad
å pl. VII till art. Bildhuggarkonst. Släkten
H. utdog med H:s broder Floris, f. 1528,
som 1570 miste lifvet i Spanien. — Jfr Juste,
"Le comte d’Egmont et le comte de Hornes" (1862).


Hoorne-öarna, Horne-öarna [hå’rn-], fransk
ögrupp i Stora oceanen, n. ö. om Fidji-öarna,
bestående af öarna Fotuna, 115 kvkm.,
med 2,500 polynesiska inv., katoliker, och
Alofa, 44 kvkm., obebodd. De äro båda höga,
af vulkaniskt ursprung och ofta hemsökta af
jordskalf, men klädda af en rik vegetation. De
äro omgifna af farliga korallref. Enda
hamnen är Singavi. Öarna upptäcktes
1616 af holländarna Le Maire och Schouten
samt togos 1888 i besittning af Frankrike.
(J. F. N.)

Hoornscher hop. Se Hoorn 1.

Hoosac mountains [hō’säk ma͡u’ntinṡ], bergskedja
på västra gränsen af nordamerikanska staten
Massachusetts, en sydlig fortsättning af Green
mountains. Högsta punkten är Saddle mountain,
2,110 m. Järnvägen Boston—Greenfield—Troy
går genom bergen i en 7,64 km. lång tunnel,
som byggdes 1855—74 för en kostnad af 20,2
mill. doll.
(J. F. N.)

Hoosick Falls [hō’sik få̄’lṡ], stad i nordamerikanska staten New York,
vid Hoosick river, biflod till Hudson, nära
Vermonts gräns. 5,671 inv. (1900).

Hopabruk, metall. Se Hyttbruk.

Hope [hå͡u’p], skotsk släkt. Dess hufvudman erhöll 1702 titeln earl
af Hopetoun, och den 7:e earlen upphöjdes
1902 till markis af Linlithgow. 1. John H., 4:e
earl af Hopetoun, f. 1765, d. 1823, utmärkte sig
under krigen mot Napoleon först i Egypten 1801,
sedan från 1808 på Pyreneiska halfön, där han var
en af Wellingtons underbefälhafvare. H. deltog
som närmaste man under sir John Moore i dennes
expedition till Sverige 1808; han blef general
1819. En staty öfver H. är rest i Edinburgh. —
2. Sir James H., f. 1808, d. 1881, amiral, blef 1852
befälhafvare öfver den brittiska eskadern
i de kinesiska farvattnen, gjorde i juni
1859 ett tappert, men fruktlöst angrepp på
forten vid Peiho-flodens mynning, då vägen
till Peking spärrades för Storbritanniens
och Frankrikes ambassadörer, samt intog
1860 Taku-forten, till belöning hvarför han
s. å. erhöll knightvärdighet. — 3. John Adrian
Louis H., 7:e earl af Hopetoun, sedan 1902
markis af Linlithgow, politiker,
f. 1860, d. 1908, var 1889—95 guvernör i
Victoria, 1895—98 generalkrigskommissarie
(paymaster-general) i Salisburys ministär,
1898—1900 lordkammarherre och utnämndes 1901
till den förste generalguvernören öfver
det nybildade australiska statsförbundet
(Commonwealth of Australia). Han afgick
1902 och var febr.—dec. 1905 minister för
Skottland med säte i Balfours kabinett.
1—3. V. S—g.

Hope [hå͡u’p], Anthony (egentligen
A. Hope Hawkins), engelsk författare, f. 1863 i London,
studerade i Oxford och var först advokat, men
egnade sig åt litteraturen, sedan The prisoner
of Zenda (1894; "Fången i Zenda", s. å.), med sin
blandning af romantik och burlesk, och The dolly
dialogues (s. å.) gjort lycka. H:s romaner,
A man of mark (1890; "En betydande man", 1897),
The god in the car (1894), The chronicles of
count Antonio (1895; "Krönikor om gref Antonio",
1896), Comedies of courtship (1896; "Kärlekens
komedier", s. å.), The heart of princess Osra
(s. å.), Phroso (1897; sv. öfv. 1899), Simon
Dale (1898; sv. öfv. s. å.), Rupert of Hentzau
(s. å.), The king’s mirror (1899; "Kungens
spegel", 1900), Quisanté (1900), Tristram of
Blent (1901), The intrusions of Peggy (1902),
Double harness (1904) och A servant of the
public (1905), äro spännande förströelseläsning,
byggd på gamla romantiska element, som nyttjas
med modern teknik. Ett par teaterpjäser af
H. (The adventure of lady Ursula, Pilkerton’s
peerage, m. fl.) ha gjort lycka på scenen.
R—n B.

Hopetoun [hå͡u’pta͡un], earl af. Se Hope,
skotsk släkt.

Hopfen, Hans, tysk författare, f. 1835
i München, d. 1904 i Gross-Lichterfelde,
promoverades till filos. doktor i Tübingen,
var sedan 1866 bosatt i Berlin. Han tillhörde
ursprungligen författarkretsen kring Maximilian
II af Bajern och infördes i litteraturen
af Geibel. Hans Gedichte (samlade 1883)
innehåller kraftfulla ballader och friska
epos. Den satiriska versnovellen Der pinsel
Mings (1868) erinrar om Heyse. Af hans romaner
är det endast de tidigare (Verdorben zu Paris,
1867, Der graue freund, 1874, Juschu, 1875,
Der alte praktikant, 1878) och hans Bayerische
dorfgeschichten (s. å.), som ega värde genom sin
briljanta berättarkonst, burschikosa i tonen,
men spännande och åskådliga. En massa senare
noveller, dramer (af hvilka hans lustspel
Hexenfang ligger till grund för Frans Hedbergs
operalibrett "Hexfällan" med musik af A. Hallén)
m. m. är blott förströelselitteratur. Till
svenska ha öfversatts "Majorens minnen"
(1878) och "Konstnären och hans arfvinge"
(1897). Se hans själfbiografiska bidrag till
"Die geschichte des erstlingswerks" (1894).
R—n B.

Hophra. Se Hofra.

Hôpital l. Hospital [åpita’l], Michel de L’H. och
G. F. A. de L’H. Se L’Hôpital.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>