Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 907-908 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hofbeslag ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

H. K. Berghaus), hvilket innehåller det rikaste
material af fakta ang. jordytans naturliga
förändringar och ännu i dag är ensamt i sitt
slag. Där uttalas bl. a. uttryckligen den
åsikten, att de flesta geologiska företeelser
kunna under antagande af långa tidrymder
förklaras ur ännu i vår tid skeende processer.

Hoff, Konrad, tysk målare, f. 1816 i Schwerin, d. 1883,
målade förträffliga arkitekturbilder från Tyskland och Italien.

Hoff, Karl, tysk målare, f. 1838 i Mannheim,
d. 1890 i Karlsruhe, utbildade sig i Karlsruhe,
i Düsseldorf under Vautier samt på resor i
Tyskland, Frankrike, Italien och Grekland,
bodde sedan i Düsseldorf, till dess han 1878
kallades till professor i Karlsruhe. I sina
ämnen höll han sig mest till 17:e och 18:e
årh. Till hans förnämsta arbeten torde få
räknas Hvila under flykten (1866, med ämne
från Ludvig XIV:s tid), Hemkomsten (1869,
galleriet i Philadelphia), Den faderlöses dop
(1870, nationalgalleriet i Berlin) och Före
utmarschen (1880). H. målade äfven porträtt (en
porträttgrupp af den badensiska storhertigliga
familjen finns i Berlins nationalgalleri).
^{C. R. N.}*


Hoff, Jakob Hendrik van’t, holländsk-tysk fysiker
och kemist, f. 1852 i Rotterdam, studerade först
ingenjörsvetenskap vid polyteknikum i Delft, sedan
kemi vid universiteten i Leiden, Utrecht, Bonn (hos
Kékulé) och Paris (hos Berthelot). Han blef 1876
lärare vid veterinärinstitutet i Utrecht, 1877
lektor och 1878 professor i kemi vid Amsterdams
universitet samt 1895 professor vid Berlins
universitet. Han blef led. 1892 af svenska Vet. akad.
och 1900 af Fysiogr. sällsk. i Lund. 1901 erhöll han
det först utdelade Nobelpriset i kemi. — Redan 1875
ådrog sig H. uppmärksamhet genom sin
Chimie dans l’espace
(2:a uppl. 1885, med titel "Dix années dans l’histoire d’une théorie";
2:a tyska uppl. 1894 under titel "Die lagerung der atome im raume").
De i detta verk, eller riktigare i en tysk af d:r
Herrmann 1877 utförd bearbetning däraf, uttalade
åsikterna, genom hvilka H. sökte förklara s. k.
fysikaliska isomerier medelst hypotesen om atomernas
ställning i rummet (däraf namnet stereokemi,
rums-kemi), bemöttes först med likgiltighet eller
hån (Kolbe), oaktadt fransmannen Le Bels samtidiga
uppträdande med likartade åsikter visade, att tiden
var mogen för desamma. De fördes emellertid snart
till seger, hufvudsakligen genom Wislicenus’
bemödanden. Inom den organiska kemiens område falla
liksom de stereokemiska arbetena H:s
Ansichten über die organische chemie (1878—81).
Ännu mera vidtomfattande och vida mera storartad
var den vetenskapliga utveckling, som grundlades
genom van’t H:s
Études de dynamique chimique (1884)
och utvecklades i
Lois de l’équilibre chimique (i sv. Vet. akad:s Handlingar, 1886,
i "Zeitschr. f. phys. chemie" återgifven 1887 under titel
"Die rolle des osmotischen druckes etc.").
Dessa arbeten betingade i högst väsentlig grad
den storartade nya utvecklingen af den fysikaliska
kemien. Hans teoretiska åsikter äro sammanfattade
i hans mästerliga
Vorlesungen über theoretische und physikalische chemie (1900; 2:a uppl. 1903;
öfv. till en mängd främmande språk) och i
Acht vorträge über physikalische chemie (1902).
H. och hans skola ha f. ö. nedlagt mycket fruktbringande
arbete på frågan om dubbelsalterna
(Vorlesungen über bildung und spaltung von doppelsalzen, 1897).
Sedan H. bosatte sig i Berlin, har han hufvudsakligen
egnat sitt arbete åt frågan om afsättningen af
salt i ett långsamt afdunstande hafsbäcken, på
hvilket sätt man antager, att de viktiga fossila
saltlagren, t. ex. de i Stassfurt och Wieliczka
bildats. Talrika uppsatser i denna fråga ha
offentliggjorts i Berlins vet. akad:s skrifter
samt i sammandrag uti arbetet
Zur bildung der ozeanischen salzablagerungen (1905).
Sedan 1887 utgifver H. tills. med Ostwald den
fysikaliska kemiens hufvudorgan "Zeitschrift für
physikalische chemie" (Leipzig), som först utkom
med ett och numera utgifves med 4 bd om året.
^{S. A—s.}

Hoffa, Albert, tysk läkare och
ortopedisk kirurg, f. 1859 i Richmond vid
Goda-Hoppsudden, d. 1907, förestod sedan
1886 en privatklinik för ortopedisk kirurgi,
gymnastik och massage i Würzburg, blef 1897
e. o. professor där och 1902 professor i
ortopedisk kirurgi i Berlin samt direktor
för universitetspolikliniken. H. grundlade den
moderna vetenskapliga ortopedien i Tyskland. Han
gjorde sig särskildt förtjänt om utvecklingen
af läran om skolios och medfödd höftledsluxation
samt behandlingen af kroppens olika deformiteter
och utvecklade med framgång den hessingska
apparatterapien. H. tillämpade ortopediens
grundsatser äfven på läran om nerv- och
ledgångssjukdomarna (i synnerhet knäåkommor).
Han lade alltid stor vikt på användningen af
massage. Bland hans arbeten märkas
Lehrbuch der frakturen und luxationen (1887; 4:e uppl. 1904),
Lehrbuch der orthopädischen chirurgie (1891; 4:e uppl. 1902),
Technik der massage (1893; 4:e uppl. 1903),
Atlas und grundriss der verbandlehre (1896; 3:e uppl. 1904) och
Die orthopädie im dienste der nervenheilkunde (1900).
Sedan 1892 utgaf H. "Zeitschrift für orthopädische chirurgie".

Hoffacker, Karl, tysk arkitekt och dekorativ
konstnär, f. 1856 i Darmstadt, studerade i
Berlin, hade flera lärarbefattningar, innan
han 1901 blef direktör för Kunstgewerbeschule
i Karlsruhe och för stadens konstindustriella
museum. H. är sedan 1895 redaktör för
"Kunstgewerbeblatt". Som arkitekt har H. lämnat
ritningar till konstnärshuset i Berlin
(1898). Han har anordnat den tyska afdelningen
vid flera världsutställningar, bl. a. i
Melbourne 1889, Chicago 1893, Paris 1900.
^{G—g N.}

Hoffanan. Se Besoldningsryttare.

Hoffbauer, Ernst von, preussisk officer och
skriftställare, f. 1836, d. 1905, förde batteri i
Main-arméns fälttåg 1866 och i kriget 1870 samt
blef svårt sårad i slaget vid Colombey-Nouilly
14 aug. s. å. Han avancerade till inspektör
för fältartilleriet (1891) och general (1896),
förde tyska artilleriet mycket framåt och
utvecklade stor skriftställarverksamhet. Bland
hans förnämsta arbeten må antecknas
Die deutsche artillerie in den schlachten bei Metz (1872—75;
sv. öfv. 1874—75) och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>