Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hobro ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Antwerpen 1492—98 och 1501—04, var en bland
de mest betydande kontrapunktisterna på
sin tid. 8 mässor af honom äro tryckta;
andra finnas i manuskript i biblioteken
i Rom, Modena, Milano, München och Wien.
A. L.*
Hobro, dansk stad i östra Nörrejylland, Randers
amt, vid innersta delen af Mariagerfjorden,
26 km. n. v. om Randers, vid järnvägen mellan
Randers och Aalborg. 3,333 inv. (1906). Staden
är ganska gammal, men har först på senare tid
vunnit någon betydenhet (1845 hade den endast
930 inv.). Flera fabriker. Järnväg sedan 1893
till Aalestrup.
E. Ebg.
Hobson [hå’bsən], John Atkinson, engelsk
nationalekonom, f. 1858, filos. lic. vid Oxfords
universitet, har utöfvat en mycket omfångsrik
verksamhet som nationalekonomisk författare och
föreläsare. Bland hans förnämsta vetenskapliga
arbeten märkas The evolution of modern capitalism
(1894; 2:a uppl. 1904) — en både ur historisk
och ekonomisk synpunkt intressant framställning
af den nutida maskinteknikens, industriens och
affärsrörelsens, särskildt kombinationernas
och trusternas, utveckling, karaktär samt
social-ekonomiska konsekvenser —, The problem of
the unemployed (1896), där förf. i krisspörsmålet
omfattar underkonsumtionsteorien, Economics of
distribution (1900), The social problem (1901)
och International trade (1904), en vetenskaplig
frihandelsteoretisk framställning, lofordad
framför allt för sin redogörelse för de faktorer,
som samverka vid uppgörandet af de moderna
tulltaxorna. — I H:s arbeten möter man åtskillig
originalitet samt skickligt utförda analyser,
men man saknar helgjutenhet i åskådningen. Han
företräder en ganska långt gående kollektivism,
men ställer sig ej på marxistisk ståndpunkt. I
värdeteoretiskt hänseende kritiserar han
sålunda, bl. a., Marx och häfdar ett jämbördigt
inflytande åt arbetskostnaden och åt nyttan för
bestämmandet af värdet. — Partipolitiskt liberal,
har H. tagit till orda mot imperialismen.
E. H. T.
Hoburg. Se Hoberget.
Hoby, socknar. Se Bräkne-Hoby, Västra
Hoby och Östra Hoby.
Hoc anno, lat. Se h. a.
Hoc est, lat. "det är", det vill säga.
Jfr h. e.
Hoch, ty., eg. "högt"; vivat; skål (toast);
lefve! hurra!
Hochbahn, ty., järnv., benämning på sådan bana,
hvars spår på särskild byggnadskonstruktion
ligger så högt öfver omgifvande mark, att vid
korsning med gator och vägar trafiken kan på
dessa obehindradt afvecklas under banan. (Jfr
Elevated railroads.) Mots. till hochbahn är
untergrundbahn (tunnelbana). Berlins
senaste bana för den lokala stadstrafiken
är en kombinerad hoch- och untergrundbahn.
H. L.
Hochberg l. Hachberg, tysk markgreflig släkt,
uppkallad efter borgen Hochberg vid Freiburg,
i Breisgau, var en sidolinje af badensiska
furstehuset och stiftades 1190 af markgrefve
Herman IV:s af Baden yngre son, Henrik I
(d. 1231). Efter dennes sons död, 1297, delade
sig släkten 1306 i två grenar, H.-Hochberg
och H.-Sausenberg, af hvilka den förra utdog
1418, den andra 1503. Alla besittningarna,
utom Neuchâtel, tillföllo Baden. Namnet
H. återupplifvades 1796, då markgrefven,
sedermera storhertigen af Baden Karl Fredrik
(d. 1811) hos kejsaren utverkade titeln
grefvinna af H. åt Luise Geyer von Geyersberg,
med hvilken han sedan 1787 lefde i morganatiskt
äktenskap. 1817 erhöllo deras barn arfsrätt till
badensiska tronen efter den legitima linjen, och
1830 blef deras äldste son, Leopold, storhertig
(1830—52). — Jfr "Regesten der markgrafen von
Baden und H. 1050—1515" (2 bd, 1900—02).
Hochberg, Hans Heinrich Bolko von,
grefve, tysk tonsättare, f. 1843 på slottet
Fürstenstein i Schlesien, var 1867—69 attaché
vid beskickningen i Petersburg, egnade sig
därefter åt musikstudier, instiftade 1876 de
stora schlesiska musikfesterna, som han alltjämt
har främjat, och var 1886—1903 generalintendent
för de k. teatrarna i Berlin. Som tonsättare på
ett afgjordt högre plan än dilettantens har han
(delvis under märket J. H. Franz) i Schumanns
stil skrifvit bl. a. operan Die Falkensteiner
(1876), 2 symfonier, stråkkvartetter, pianotrior,
romanser, manskörer m. m. H. är lifstidsmedlem
af preussiska herrehuset.
E. F—t.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
