Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiens logik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utkommer, redigerad af G. Steinhausen,
"Archiv für kulturgeschichte". En stort
anlagd öfversikt öfver den historiska
litteraturen lämnar den af Berlins "Historische
gesellschaft" med biträde af vetenskapsmän
i många länder utgifna "Jahresberichte der
geschichtswissenschaft" (från 1878). Bland
numera upphörda tidskrifter märkes "Historisches
taschenbuch", 1830 grundad af A. von Raumer och
fr. 1882 till dess upphörande 1892 utgifven
af W. Maurenbrecher. I Österrike märkes
Wienakademiens "Archiv für kunde österreichischer
geschichtsquellen", numera utvidgad till "Archiv
für österreichische geschichte" (2 bd, årligen
sedan 1848), samt "Mittheilungen des instituts
für österreichische geschichtsforschung" (1880
grundad af E. Mühlbacher, 1 bd årligen). I Ungern
utger Budapests historiska förening tidskr. "Szá
zadok" ("Sekler") från 1867 och "Történelmi Tár"
("Historiskt magasin") från 1855. Den schweiziska
historieforskningen har haft till organ
"Archiv für schweizerische geschichte" (20 bd,
1849—76), som därpå fortsatts af "Jahrbuch für
schweizerische geschichte" (1876 ff.). Från
1870 utgifves dessutom i Bern "Anzeiger für
schweizerische geschichte". Nederländernas
förnämsta historiska tidskrift är "Bijdragen voor
vaderlandsche geschiedenis en oudheidkunde",
som 1836 grundades af J. A. Nijhoff och senast
utgifvits af P. J. Blok och P. L. Muller. I
Belgien märkas den sedan 1839 i Gent utkommande
"Messager des sciences historiques" och den 1899
grundlagda recensionstidskriften "Archives
belges". Englands enda större historiska
tidskrift är "English historical review", grundad
af M. Creighton 1886, 1891—1901 utgifven af
S. R. Gardiner och R. Poole, från våren 1901 af
den sistnämnde ensam. Engelsk historia behandlas
äfven i rätt stor utsträckning i "American
historical review", som utkommer sedan 1895
och är centralorganet för Förenta staternas
historieskrifning. I Frankrike märkas främst
"Revue historique", utg. af G. Monod (1876
ff.) och den på katolsk ståndpunkt stående
"Revue des questions historiques" (1866 ff.),
till 1902 utg. af G. du Fresne de Beaucourt
och sedan af P. Allard. Senare ha tillkommit
"Revue d’histoire diplomatique" (fr. 1887),
"Revue d’histoire moderne et contemporaine"
(fr. 1899) och "Revue de synthèse historique"
(fr. 1900). Den 1834 grundade tidskriften
"Investigateur" uppgick 1865 i "Revue de la
société des études historiques", som numera
bär titeln "Revue des études historiques". Med
fransk medeltidshistoria syssla "Bibliothèque de
l’école des chartes" (fr. 1839, 1 bd årligen)
och "Le moyen-âge" (fr. 1888). Italiens
förnämsta historiska tidskrift är "Archivio
storico italiano", grundlagd 1842 af G. Capponi
och länge utgifven af C. Paoli, nu af A. del
Vecchio. Vidare märkas "Studi storici" (från
1892), "Rivista storica italiana" (från
1881, numera endast recensionstidskrift) och
"Bulletino dell’ Istituto storico italiano" (från
1886). Spaniens största historiska tidskrift
är "Memorial historico español", från 1851
utg. af Academia de la historia i Madrid. I
Ryssland utgifves sedan 1867 den synnerligen
omfångsrika "Sbornik imperatorskago russkago
istoritjeskago obsjtjestva" ("Kejserliga ryska
historiska sällskapets magasin") och från
1880 "Istoritjeskij vjestnik" ("Historisk
tidskrift").
V. S—g.
Historisk geografi, den geografiska
framställningen af jordens länder under förgångna
historiska perioder. Den brukar delas i gamla
tidens, medeltidens och nya tidens geografi och
är i hufvudsak en hjälpdisciplin till filologi
eller historia. Den historiska geografien
uppstod på 1500-talet, då det starka intresset
för den klassiska forntiden framträdde äfven
i försöket att geografiskt skildra det gamla
romerska riket. Som denna vetenskaps grundläggare
brukar man anse tysken Philip Clüver (1580—1623),
hvilken utgaf dels vidlyftiga monografier öfver
gamla romerska provinser och Germania, dels en
allmän Introductio in universam geographiam tam
veterem quam novam, som utkom efter hans död
(1629). Af hans efterföljare på detta område
äro de viktigaste Christopher Cellarius (Keller,
1638—1707), som författade Notitia orbis antiqui
(1701), och Bourguignon d’Anville (1697—1782),
som utgaf en mycket betydande Géographie ancienne
abrégée (1768) med karta, Atlas antiquus major,
P. Gosselin (1751—1830), som skref en Géographie
des grecs analysée, K. Mannert (1756—1834),
författare till ett arbete i 14 dlr, Géographie
der griechen und römer (1788—1825), F. A. Ukert
(1780—1851), hvars arbete i 3 dlr har samma titel
(1816—46), och A. Forbiger (1798—1878), som utgaf
en vidlyftig Handbuch der alten geographie
(1842—48, i 3 dlr). Något modernt verk af
liknande omfattning med dessa äldre finnes icke,
men väl många mindre, bland hvilka H. Kieperts
Lehrbuch der alten geographie (1877—78) torde
vara det mest framstående. I Handbuch der
klassischen altertumswissenschaft af Iwan
Müller finnas af olika vetenskapsmän utarbetade
öfversikter af de antika ländernas geografi
med vidlyftiga litteraturanvisningar. Vid
sidan af dessa allmänna arbeten finnes en
mängd monografier öfver olika provinser i
romerska riket. Den aflägsna Östern behandlar
V. de Saint Martin i Études de géographie
ancienne et d’éthnographie asiatique (1850—54),
A. Cunningham i Ancient geography of India,
hvarjämte Sprenger skrifvit en Alte
geographie Arabiens och Brugsch en
Dictionnaire géogr. de l’ancienne Égypte. Vida
mindre rik är den historisk-geografiska
litteraturen för senare tider. J. Lelewel skref
en Géographie du moyen-âge (4 bd, 1852—57)
jämte Epilogue, E. A. Freeman en Historical
geography of Europe (1881), Kneisel,
Leitfaden der historischen geographie (1874—76),
W. Götz Historische geographie (1904); eljest
föreligger en mängd specialarbeten öfver olika
länder eller provinser. Bland dem må nämnas
Knüll, Historische geographie Deutschlands
im mittelalter (1903), Kretschmer, Historische
geographie von Mitteleuropa (1904) och C. G.
Styffe, Skandinavien under unionstiden (2:a
uppl. 1880). Kartografisk framställning af den
historiska geografien finnes i s. k. historiska
kartverk, af hvilka det förnämsta är
Spruner-Menkes Historischer handatlas.
J. F. N.
Historisk grammatik. Se Grammatik, sp. 102.
Historisk principlära. Se Historiens filosofi.
Historiskt bibliotek, en periodisk historisk
publikation, som i tvångsfria häften utgafs af
Karl Silfverstolpe 1875—80 i sammanlagdt 7 bd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
