Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 635-636 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heuglin ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framgång, att han med skäl räknas till de främste
bland alla tiders praktiska astronomer. Ehuru
H. till bestämmande af synlinjens riktning
aldrig använde tub, utan diopter, voro hans på
detta sätt med blotta ögat gjorda iakttagelser
nästan lika skarpa som de af andra med kikare
utförda. Hans förtjänst ligger mer på det
beskrifande-topografiska området än inom den
egentliga mätande astronomien. H:s första stora
arbete var Selenographia s. descriptio lunæ et
macularum ejusdem, nec non motuum diversorum et
omnium phasium lunæ vicissitudinem etc. (1647),
genom hvilket han grundlade de vetenskapliga
forskningarna öfver månens topografi. I detta
verk finnes äfven en anmärkningsvärd serie af
iakttagelser öfver solfläckar. Hans Prodromus
cometicus s. historia cometæ ann. 1654, cum
diss. de cometarum omnium motu, generatione
variisque phænomenis (1665) och i synnerhet
Cometographia, cometarum naturam et omnium a
mundo condito historiam exhibens (1668) äro
likaledes af stor betydelse; de innehålla en
sammanställning af alla för H. tillgängliga
underrättelser och iakttagelser angående
kometer, hans egna erfarenheter på detta
område samt åtskilliga reflexioner och
slutsatser. Bland annat anser han sannolikt,
att kometerna ha paraboliska, mot solen
konkava banor. Hans Machina coelestis (2 dlr,
1673 och 1679; styckevis, jämte engelsk öfv.,
utg. af C. L. Prince, 1882) innehåller dels en
beskrifning öfver hans instrument, dels en mängd
observationer af olika slag. I sina astronomiska
arbeten understöddes H. verksamt af sin hustru,
Margareta Koopmann, hvilken ur hans kvarlåtenskap
1690 utgaf Prodromus astronomiæ s. novæ tabulæ
solares, una cum catalogo fixarum, som bl. a.
innehåller en stjärnkatalog, och Firmamentum
Sobiescianum, s. uranographia etc., 54 väl utförda
himmelskartor.
A. L—n. (B—d.)

Heveller, slavisk folkstam, som bodde vid Havel
och nedre Spree. Konung Henrik I slog dem och
eröfrade vintern 927—928 deras stad Brennabor
(Brandenburg); först i 12:e årh. underkufvades
de fullständigt af Albrekt Björnen.

Heves [hä’väʃ], ungerskt komitat strax n. ö. om
Budapest. 3,761 kvkm. 253,368 inv. (1900),
ungrare. Norra delen upptages af Mátra-berget
med dess ofantliga, villebrådsrika skogar, södra
delen är ett fruktbart slättland. Jordbruk,
betydlig tobaksodling, vinodling, betydlig
kreatursskötsel, i Mátra guld-, silfver- och
koppargrufvor. Hufvudstad Erlau (Eger).
K. B. W.

Hevesi [he′väʃi], Ludwig, tysk-ungersk
författare, f. 1843 i Heves, Ungern, studerade
filologi och medicin i Wien, inträdde 1866
i redaktionen af "Pester Lloyd", uppsatte
skämttidningen "Borsszem Jankó" och öfvertog
1885 redaktionen af "Fremdenblatt" i Wien,
där han särskildt gjorde sig bemärkt som
konstkritiker. H. skref dels på ungerska, dels på
tyska. Af hans arbeten på det förra språket har
Karczképek (1876), som innehåller skildringar
från Budapest, blifvit mycket populärt;
af hans tyska verk ha flera humoristiska
resebeskrifningar och noveller (Abenteuer
des schneidergesellen A. Jelky, 1875,
Die Althofleute, 1897), vunnit en talrik
läsekrets. Dessutom har H. författat biografiska
arbeten och en konsthistoria, Österreichische
kunst im 19. jahrhundert (1903).

Hexabiblos, en 1345 utfärdad, för östromerska
riket gällande lagbok, sammansatt af utdrag ur
äldre bysantinska rättskällor. Lagboken förblef i
bruk äfven under det turkiska väldet och erhöll
1835 kraft af lag för konungariket Grekland.
V. Sgn.

Hexactinellid, paleont., till Hexactinellida
hörande.

Hexactinellida, zool. Se Svampdjur.

Hexaeder (af grek. hex, sex, och hedra, yta), Kub
l. Tärning. 1. Miner., en till reguljära systemet
hörande, af sex lika stora kvadrater begränsad
kristallform. — 2. Mat., en solid figur, som
begränsas af sex lika stora kvadrater. Dessas
plan äro parvis parallella, och skärningen
sker öfverallt under räta vinklar. Kubens
tyngdpunkt ligger i diagonalernas gemensamma
skärningspunkt. Med anledning af lättheten att
beräkna hexaederns volym har man sedan gammalt
användt den hexaedriska formen för åtskilliga
måttkärl.
1. P. T. C.* 2. H. W. W.*

Hexaemeron. Se Hexameron.

Hexagon (af grek. hex, sex, och gony, vinkel),
mat., regelbunden (liksidig och likvinklig)
sexhörning. Hvarje vinkel i en hexagon är 4/3
af en rät vinkel, och om dess sida sättes lika
med a, så är hela ytan
3√3̅a²/2. Hexagonen kan uppdelas i sex liksidiga
trianglar, hvilka alla ha hvar sin spets
i hexagonens midtpunkt. — Stundom nyttjas
ordet hexagon i vidsträcktare betydelse,
nämligen liktydigt med sexhörning i allmänhet.
(I. F.)

Hexagonala systemet (se Hexagon), miner. Se
Kristallografi.

Hexagonaltal, aritm. Se Polygonaltal.

Hexagynia (af grek. hex, sex, och gyne,
kvinna), bot., ordning inom vissa klasser
af Linnés sexualsystem. Dit hänföras
de växter, hvilka ha sex pistiller.
O. T. S.*

Hexakord (af grek. hex, sex, och chorde,
sträng), mus., skala af sex toners omfång,
särskildt det aretinska sex-tonsystemet,
hvilket bildar grundval för solmisationen
(se d. o.). I detta system benämndes tonerna,
efter begynnelsestafvelserna till verserna
ur en hymn till den helige Johannes, sålunda:
ut re mi fa sol la. När denna skala började på
c, kallades den hexachordum naturale; när den
började på g, kallades den h. durum, på f
h. molle. Då tonsteget mi fa alltid skulle vara
en halfton, måste i hexachordum molle tonen h
(enl. vår nuv. benämning) sänkas till b. I
denna tonförändring till förmån för skalans
likformighet ligger redan en aning om de moderna
tonarterna, och i själfva verket är hexachordum
naturale = vår c-dur-skala, hexachordum durum =
g-dur-skalan och hexachordum molle = f-dur-skalan
— dock utan inledningstoner. När inledningstonen,
som kallades si, senare tillades, var med
detsamma det oorganiska hexakordsystemet upphäfdt
och den mera naturliga sju-tonskalan fastställd.
A. L.*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>