Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hess ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af kantonen Zürichs kyrkliga angelägenheter; som
sådan ledde han Zürichs kyrka på ett lyckligt
sätt genom revolutionstidens faror. Genom
Lebensgeschichte Jesu (6 bd, 1768—73, 8:e
uppl. 1822; öfv. till holländska och danska,
har redigerats i särskilda upplagor för den
katolska världen) blef H. en af banbrytarna för
forskningen om Jesu lif. Arbetet har närmast
karaktären af en omständlig evangeliiparafras,
hvilande på ett harmoniserande samarbetande af
de 4 evangelierna. Undren vill H. ej eliminera,
de höra med till uppenbarelsen, så visst som
Jesus ej var blott morallärare; dock ger H. ofta
nog tolkningar i rationaliserande riktning. Många
vittnesbörd finnas om, att boken varit till hjälp
för sin tids många läsare. Bland H:s öfriga
exegetiska arbeten märkas Von dem reiche Gottes
(1774), Geschichte und schriften der apostel
Jesu (1775; 4:e uppl. 1820—22) samt Geschichte
der israeliten (12 bd, 1776—88). I samband
med sin kyrkliga verksamhet utgaf H. äfven
predikosamlingar.
G. A—n.
Hess. 1. Karl Ernst Christoph H., tysk kopparstickare,
f. 1755, d. 1828, begaf sig 1776 till Augsburg för att
studera kopparstickarkonsten och kom snart
därefter till Düsseldorf, där han 1780 blef
led. af konstakademien, på grund af sitt första
stick efter Rembrandt, och 1782 professor. 1787
anträdde han en studieresa till Italien. Flera
efter denna resa i punktermaner utförda stick ha
vunnit berömmelse, t. ex. Marias himmelsfärd,
efter Guido Reni, porträtt af Rubens och hans
fru samt Den heliga familjen, efter Rafael. 1806
flyttade han till München, där han bl. a. utförde
ett stick efter Rubens’ Yttersta domen. —
2. Peter H., den föregåendes son, målare,
f. 1792 i Düsseldorf, d. 1871 i München, fick
undervisning af fadern och utbildade sig vid
Münchens akademi. Han deltog i kriget 1813—15 och
gjorde sedan resor i Italien, Grekland, Schweiz
och Ryssland. Hans framställning af landskap
och bataljer grundar sig på egen åskådning och
studier på platsen. Han är rikt representerad i
pinakoteket i München med Slaget vid Austerlitz
(1860), flera bilder från grekiska frihetskriget,
bl. a. 39 kompositioner, utförda på beställning
af Ludvig I, italienska röfvarscener,
Kosackfäktning m. fl. Han målade äfven porträtt
och landskap. Äfven nationalgalleriet i
Berlin eger flera dukar af honom. Hans söner
Eugen (f. 1824, d. 1862) och Max (f. 1825,
d. 1868) gjorde sig kända som genremålare. —
3. Heinrich Maria von H., son till H. 1,
tysk målare, f. 1798 i Düsseldorf, d. 1863,
kom med fadern och den äldre brodern 1806 till
München. Efter studier i Rom blef han professor
och direktör för konstsamlingarna i München
1828. Han utförde teckningar till glasmålningar
för domkyrkorna i Köln och Regensburg samt för
Aukirche i München, hvarjämte han målade fresker
i Allhelgonakapellet och Bonifatius-basilikan
samt en stor Nattvard i refektoriet
till det dit hörande klostret. H. målade
mestadels religiösa och monumentala verk,
i hvilka han jämte en stilistiskt genombildad
formgifning förstått bevara en värdig, kyrklig
karaktär. Representerad i pinakoteket af Jesus
och Maria hyllas, Apollon och sånggudinnorna,
Pilgrimsfärd i Italien, italienskt damporträtt
och Thorvaldsens porträtt — ett annat ex. af det
sistnämnda i Schackgalleriet, München. Hans son,
Anton Heinrich (f.
1838), är bildhuggare, professor i München,
framstående i porträttfacket. — 4. Karl H.,
yngste sonen till H. 1, f. 1801,
d. 1874, egnade sig åt landskapsmåleriet
med staffage af människor och djur.
C. R. N. (G—g N.)
Hess, Karl Adolph Heinrich, tysk målare och
kopparstickare, f. 1769 i Dresden, d. 1849,
var en förträfflig hästmålare. 1788 blef han
led. af akademien i Wien, dit han flyttade
1800. Till hans förnämsta arbeten räknas
De uralske kosackernas marsch. Många af
sina målningar har han själf raderat.
C. R. N.*
Hess, Heinrich Hermann Joseph von, friherre,
österrikisk fältmarskalk, f. 1788 i Wien, d. där
1870, blef 1805 fänrik vid ett österrikiskt
infanteriregemente, sedan generalstabsofficer
och deltog med heder i krigen 1809 och
1813—15. Under Radetzky utmärkte han sig
ytterligare uti Italien 1831, blef 1834
generalmajor och brigadchef i Mähren, 1842
fältmarskalklöjtnant samt tjänstgjorde åter
hos Radetzky som generalstabschef vid armén
i Italien 1848—49. Han uppgjorde planen till
sommarfälttåget 1848 och till det mästerliga
femdagarsfälttåget i mars 1849. Efter slaget
vid Novara (s. å.) utnämndes han till chef för
österrikiska generalstaben och friherre. 1854
hade han öfverbefälet i Galizien, Ungern och
Siebenbürgen mot Ryssland och sändes 1859 efter
slaget vid Magenta till Italien, där han afslöt
stilleståndet i Villafranca. Efter freden
1859 blef han fältmarskalk (s. å.). Befälet
öfver generalstaben nedlade han 1860.
H. W. W.*
Hessare, germanskt folk, ättlingar af de
i sitt äldsta kända hemland kvarstannande
frankiske chatterna (se Chatter och
Franker). Namnet chatter försvann efter
400-talets slut, men i stället började invånarna
i chatternas ursprungliga land — urkundligt
bestyrkt från 720 — kallas hessare. En tid har
bestridts (bl. a. af K. Zeuss), att de båda
namnen höra tillsammans, men numera antages
allmänt, att så varit fallet. Hessarnas
stamland motsvarade ung. nuv. preussiska
prov. Hessen-Nassau med den däri inneslutna
delen af storhertigdömet Hessen-Darmstadt
("Oberhessen"). Den öfriga delen af
storhertigdömet (s. om Main) är ej ursprungligt
hessiskt land, utan senare tillkommet. Se Hessen.
S. B.
Hesse, Signe Davida Augusta, operasångerska,
f. 29 jan. 1877 i Gäfle, blef 1897 elev vid
konservatoriet i Stockholm, tog där 1901
musiklärarexamen och utbildades i sång af
prof. Günther från elevtidens början till 1902,
därefter af Signe Hebbe i plastik och scenkonst,
debuterade 1904 på k. teatern som Zerlina i "Don
Juan", Prinsessan i "Vikingablod" och Susanna i
"Figaros bröllop" samt erhöll s. å. engagemang
där. Under ferietider studerade hon sångkonst
för fru Emerich i Berlin. Våren 1909 reste hon
utrikes för att studera vidare och eventuellt
taga anställning vid utländsk operascen. Hennes
röst, en omfångsrik och verkligt välutbildad
sopran, jämte hennes musikaliska och dramatiska
intelligens beredde henne efter hand vackra
framgångar på Stockholms operascen, i all
synnerhet som Madame Butterfly, hvilken roll
hon 1908 kreerade. Därnäst må nämnas hennes
Mimi i "Bohême" och Gilda i "Rigoletto" samt
bland många andra roller Jolantha, Eurydike
i "Orfevs", Marcellina i "Fidelio", Mignon,
Rosina i "Barberaren i Sevilla", Anna i "Hans
Heiling" och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
