Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hernani - Hernon, William Henry - Herne - Herne - Hern bay - Herner, Sven - Hernestads kanal. Se Härnestads kanal - Hernevi,. Se Härnevi - Hernia. Se Bråck och Navelbråck - Herniaria glabra - Herniker - Herning - Herniotomi - Hernlund, Karl Ferdinan - Hernlund, Karl Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hernani [franskt uttal ärnani′], skådespel af
Victor Hugo 1830.
Herndon [hə̄′ndn], William Henry, nordamerikansk
jurist, Lincolns vän och lefnadstecknare,
f. 1818 i Greensbury, Kentucky, d. 1891 nära
Springfield, Illinois, blef 1841 biträde
på A. Lincolns advokatkontor i Springfield
och ingick 1843 som kompanjon i Lincolns
advokatfirma, som under deras gemensamma
ledning fick stor praktik. H., som efter
Lincolns död fortsatte affären till 1872,
utgaf under medverkan af J. W. Weik en biografi
öfver sin vän 1885—89 (2:a uppl., 2 bd, 1892).
V. S—g.
Herne, stad i preussiska reg.-omr. Arnsberg
(Westfalen). 33,266 inv. (1905). H., som
ligger i Ruhrs stenkolsdistrikt och vid
flera järnvägars skärningspunkt, har stor
stenkolsbrytning och järnindustri. Realskola med
progymnasium och bergsskola. H. blef stad 1897.
J. F. N.
Herne bay [hə̄′n be͡i′], stad och badort på
nordkusten af engelska grefsk. Kent,
12 km. n. ö. om Canterbury. 6,726
inv. (1901). Mycket besökt hafskuranstalt.
Ln.
Herne hill [hə̄′n hi′l], förstad till London
mellan Brixton och Dulwich med villor och
en mycket trafikerad järnvägsstation. Det
hör till förvaltningsområdet Camberwell.
J. F. N.
Herner, Sven, teolog, f. 22 juni 1865, student i
Lund 1887, filos. doktor 1893, teol. kandidat
1898, docent i exegetisk teologi 1899,
e. o. professor i samma ämne 1902, allt i Lund,
har af trycket utgifvit bl. a. Den mosaiska tiden
(1899—1900). H., som sysslat företrädesvis med
gammaltestamentliga frågor, har här sökt häfda
en modern, men moderat kritisk uppfattning.
Hernestads kanal. Se Härnestads kanal.
Hernevi, socken. Se Härnevi.
Hernia, med. Se Bråck. — H. umbilicalis. Se Nafvelbråck.
Herniaria glabra L., Knytling, bot.,
farm., en till marken tryckt, vanligen
gulgrön, glatt ört af fam. Caryophyllaceæ,
underfam. Alsinoideæ, afd. Paronychieæ med små,
nästan oskaftade, smalt ovala blad och gulgröna
blommor i hufvudlika knippen i bladvecken;
den växer tämligen allmänt på torra ställen i
södra och mellersta Sverige. Örten, som utgör
drogen herba Herniariæ, innehåller alkaloiden
paronychin och ett saponinartadt ämne; extraktet
verkar diuretiskt utan skadliga biverkningar.
G. L—m.
Herniker (antagligen af herna, klippa), ett
fornitaliskt folk, hvilket bodde n. ö. om
floden Trerus med hufvudstaden Anagnia samt
städerna Frusino, Ferentinum och Aletrium. De
synas redan under den siste romerske konungen
ha slutit förbund med Rom. Sedermera förnyades
detta förbund 486 f. Kr., då de ansattes af
æquerna. 306 f. Kr., när samnitkriget pågick,
afföll en del af hernikerna, men kufvades af
romarna, hvarefter själfständigheten förlorades.
R. Tdh.
Herning, dansk by och socken i Hammerums härad i
västra Nörrejylland, ung. midt emellan Silkeborg
och Ringkjöbing. Som station för järnvägslinjen
Silkeborg—Skjern (sedan 1877) har H:s samhälle,
som 1860 hade blott 100 inbyggare, nått ett
antal af 4,700 inv. (1906) förutom 800 i
angränsande socken, det största i någon dansk
by. Fullständig stadsprägel med tingshus,
apotek, teater, folkmuseum, realskola, teknisk
skola, bank, sparbank o. s. v. H. kallas
”hedens hufvudstad” och har minnesmärken
öfver hedeselskabets stiftare Dalgas (1896)
och ett af dess bästa stöd, generalkonsul
Pontoppidan (1903), är säte för hedeselskabets
plantskola och för den nya kreditföreningen af
jordegare på landet (sedan 1893). Sedan 1904 är
H. genom järnväg förbundet med Holstebro och
1906 med Viborg; den förra skall förlängas
mot s. ö. till Vejle, så att H. blir en
knutpunkt för järnvägar i mellersta Jylland.
E. Ebg.
Herniotomi (af grek. hernia, bråck, och tome,
snitt), kir., operation för inklämdt bråck. Se
Bråck och Kelotomi.
Hernlund. 1. Karl Ferdinand H., målare, f. 17
aug. 1837 i Eksjö, d. 18 juni 1902 i Medevi,
var elev af P. D. Holm, utbildade sig vidare i
Düsseldorf, Karlsruhe och Paris och blef 1887
led. af Akad. f. de fria konsterna. H. hämtade
sina motiv företrädesvis från Östergötland,
Småland och Öland. Bland hans arbeten märkas
Kalmar slott, och Borgholms slott (gåfvor af
Kalmar och Öland till Oskar II och drottning
Sofia vid silverbröllopet 1882), Kvarn vid
Valdemarsvik (1885), Slättlandskap från
Östergötland (1887) och Skogsinteriör från
Kolmården (1894).
2. Karl (Carl) Hugo H., den
föregåendes syssling, skolman, skolhistorisk
författare, kommunalman, f. 13 okt. 1848 å
Lilla Edet, Fuxerna, blef student i Uppsala
1867, filos. kandidat 1875 och filos. doktor
1882. Efter att ha tjänstgjort som lärare vid
åtskilliga läroverk och som e. o. amanuens i
Riksarkivet (1875—80) samt som t. f. byråchef
i Ecklesiastikdepartementet (1882) utnämndes
H. 1883 till lektor i historia och modersmålet
vid högre allmänna läroverket i Visby, där han
1883—84 äfven var rektor, och förordnades 1884
till rektor vid Nya elementarskolan i Stockholm,
där han sedan 1894 därjämte är lektor i historia
och geografi samt modersmålet. H. har utvecklat
en sällsynt rastlös verksamhet som skol- och
kommunalman. Efter ett långvarigt och segt
motstånd lyckades H. vid Nya elementarskolan
undanröja det hinder för fullgörandet af skolans
uppgift som statens profskola, hvilket utgjordes
af det där fortsatta ”profvandet” af den
s. k. fria flyttningen (se Flyttning 2). Ej
långt därefter utarbetades under H:s ledning
det förslag till s. k. praktisk afslutningsklass
vid de allmänna läroverken, som en tid var införd
vid Nya elementarskolan och som tillsammans med
åtskilliga af densamma betingade förändringar i
de lägre klassernas undervisningsplan kan i viss
mån sägas utgöra en förebild till den genom 1904
års riksdags beslut genomförda omorganisationen
af de allmänna läroverken. Som rektor har
H. gjort sig känd för de stora fordringar,
hvilka han utan tvekan ställt ej mindre på sig
själf än äfven på medlärare och lärjungar. H:s
insats i Stockholms kommunala lif har varit
i hög grad betydande, präglad som den varit
af arbetsglädje och arbetskraft. Han har varit
led. af Östermalms församlings kyrkoråd (1887—93)
och skolråd (1888—90), af öfverstyrelsen för
Stockholms stads folkskolor (1888—90, 1904—06),
hvars vice ordf. 1905 och ordf. 1906 han varit, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
