Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hermandad - Hermanfried - Hermann, Nikolaus - Hermann, Gottfried - Hermann, Friedrich Benedikt Wilhelm - Hermann, Karl Heinrich - Hermann, Karl Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hermandad l. Heliga hermandad (sp. Santa
hermandad, "heligt brödraskap") kallades de
föreningar, som Kastiliens och Aragoniens städer
under medeltiden ingingo till landsfredens
upprätthållande och den offentliga säkerhetens
skydd, i synnerhet mot adelns öfvervåld. En dylik
förbindelse mellan fyra städer i Kastilien är
känd från 1200; största utbredningen fingo de
äldre förbunden af detta slag i gränstrakterna
mot morerna och Portugal. Senare fingo de
särskildt i Kastilien stor politisk betydelse,
i det de understödde konungarna mot högadeln och
prästerskapet; vid midten af 1300-talet fingo här
17 stadsförbund rätt att sända 2 representanter
hvar till cortes. Lagstadgad ordning erhöll den
dåmera s. k. heliga hermandad 1486 i Kastilien
och 1488 i Aragonien, då Isabella och Ferdinand
den katolske under sin ledning förenade alla
städerna i ett väpnadt förbund. Liksom tyska
hansan underhöll heliga hermandad egen här och
tillsatte egna domare, hvilka egde döma och
straffa hvar och en, som störde landsfreden. I
Aragonien upphäfdes emellertid denna inrättning
redan 1498, och i Kastilien förlorade den sina
politiska rättigheter under Karl I efter det
s. k. Comuneros-upproret (1520—21). Vid midten
af 1500-talet var heliga hermandad endast namnet
på den polisstyrka, som vakade öfver lugnet
på landsvägarna.
Hermanfried (Irminfried), konung i Thüringen
i början af 6:e årh., var son till konung
Basinus och hade två bröder, Baderik och
Berthar, som efter faderns död med honom
delade konungadömet öfver Thüringen. Han var
förmäld med östgötakonungen Teoderik den stores
systerdotter Amalberga. Enligt Gregorius från
Tours skall han först ha undanröjt sin broder
Berthar och tillegnat sig hans riksdel. För
att vinna äfven Baderiks del i riket förband
han sig sedan med frankiske konungen Teoderik
I i Austrasien, och båda i förening besegrade
Baderik, som omkom i striden (516?). Men mot
löfte satte sig H. ensam i besittning af broderns
område. Detta föranledde Teoderik att i förbund
med sin yngre broder Klotar I och sachsarna
anfalla H., som besegrades. Teoderik inbjöd
kort därefter H. till ett personligt besök i
Tolbiacum (Zülpich v. om Bonn), hvarvid denne på
försåtligt sätt störtades utför fästningsmuren
och omkom, 531. Thüringen införlifvades
därefter med Austrasien; dock inrymdes åt
sachsarna området mellan Bode och Unstrut.
S. F. H.*
Hermann, Nikolaus, tysk psalmdiktare, d. vid
hög ålder 1561 som kantor i bergsförsamlingen
Joachimsthal (Vogtland), där hans förtrogne
vän Johann Mathesius samtidigt var kyrkoherde,
författade ett stort antal andliga kväden,
hållna i en trohjärtadt folklig ton och ännu
mycket populära i hans hemland. De utgåfvos
första gången 1560 i Wittenberg, inledda med
ett förord af Luthers medarbetare Paul Eber. I
1819 års svenska psalmbok är H. företrädd genom
n:r 399.
E. N. S—g.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
