Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 507-508 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hérisson, Maurice - Héristal. Se Herstal - Herjan - Herjedalen. Se Härjedalen - Herjulf. Se Härjulf - Herkeberga. Se Härkeberga - Herkner, Heinrich - Herkogami - Herkomer, Hubert von - Herkomertyp. Se Elektromonotyp - Herkules

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bazaine från beskyllningen för förräderi, Nouveau
journal d’un officier d’ordonnance: La commune
(1889), Journal de la campagne d’Italie (s. å.),
Le prince impérial (1890), Les responsabilités
de l’année terrible (1891) m. fl.

Héristal. Se Herstal.

Herjan, nord. myt., härarnas gud, ett af Odens
namn. Se Härfader. — Det medeltida okvädinsordet
"härjans son", "härjans kärling" innehåller
däremot det medellågtyska herge, "sköka".
Th. W.*

Herjedalen, Herjeådalen. Se Härjedalen.

Herjulf. Se Härjulf.

Herkeberga, socken. Se Härkeberga.

Herkner, Heinrich, nationalekonom, f. 1863 i
Böhmen, professor 1892 i folkhushållningslära
vid tekniska högskolan i Karlsruhe, 1898—1907 i
nationalekonomi och statistik vid universitetet
i Zürich och 1907 i nationalekonomi vid tekniska
högskolan i Berlin, har utgifvit bl. a. det
socialstatistiska arbetet Oberelsässische
baumwollindustrie und ihre arbeiter
(1897), Die soziale reform als gebot der
wirtschaftlichen fortschritte (s. å.), Die
bedeutung der arbeitsfreude in theorie und praxis
der volkwirtschaft (1905). Hans hufvudarbete är
Die arbeiterfrage (1894, 5:e uppl. 1908). Efter
en kortfattad, historisk och nutidsskildrande
framställning af arbetarfrågans grundval
öfvergår förf. till en utförlig redogörelse för
de nutida socialpolitiska reformsträfvandena,
deras teoretiska underlag samt faktiska och
praktiska utveckling. I tredje afdelningen,
"sociala teorier och partier", ger han en
öfversikt af de socialkonservativa, liberala och
socialistiska riktningarnas teorier, ledande män,
utveckling och verksamhetsresultat. Särskildt
till framställningen af marxismen fogas en
ganska utförlig kritik. Själf befinner han
sig på den socialreformistiska liberalismens
mer progressistiska flygel. Han besitter
ett synnerligen klart och intresseväckande
framställningssätt, särskildt när det
gäller de socialpolitiska spörsmålens
praktiska och allmänmänskliga sidor.
E. H. T.

Herkogami (af grek. herkos, hinder, och gamos,
gifte), bot., kallas det hos ett mindre antal
fanerogama växters blommor förekommande
förhållandet att genom beundransvärda, på
olika sätt bildade hinder själfbefruktning
mellan pistiller och ståndare inom samma
blomma förekommes, under det att på samma
gång anordningen är sinnrikt beräknad på ett
ofelbart öfverförande af frömjöl från andra
likartade blommor till märket å pistillen i en
sådan herkogam blomma. Familjerna Asclepiadaceæ
och Orchidaceæ ha herkogama blommor, vidare
åtskilliga andra växter, såsom Ficus, Salvia,
Iris m. fl. Ehuru ståndare och pistiller
äro samtidigt befruktningsfärdiga inom samma
blomma, ha de dock en sådan plats i blomman,
att pollination inom en och samma blomma är
alldeles omöjliggjord. Befruktningen mellan olika
blommors ståndare och pistiller kan ske endast
genom lämpligt stora insekters hjälp (eller
genom människors åtgärd hos odlade herkogama
växter, t. ex. vaniljen). En mindre sträng
herkogami finnes hos Leguminosæ afd. Papilionatæ,
Berberis, Centaurea o. s. v. Litt.: S. Axell,
"Om anordningarna för de fanerogama växternas
befruktning" (1869). Jfr Dikogami och
Pollination.
O. T. S. (G. L—m.)


Herkomer [hə̄’kå͡uma], Hubert von, tysk-engelsk
målare, f. 26 maj 1849 i Bajern, son
till en helgonsnidare. Familjen emigrerade till
Nord-Amerika 1851 och kom därifrån till England
1857. H. började sina konststudier i Southampton,
fortsatte dem i München och South Kensington,
kom 1870 till London, blef illustratör i "The
graphic" och väckte uppmärksamhet äfven som
målare. Han målade bondelifsgenrer: Efter
dagens arbete (en bygata med hvilande eller
hemvandrande bondfolk, 1873), Vildttjufvens
fängslande, Till västern! (utvandrare på
en järnvägsstation). Hans tafla Den sista
mönstringen (engelska invalider i sina röda
uniformer samlade i kyrkan, 1874) täflade i popularitet
med J. E. Millais’ målningar af liknande art.
Den följdes af en annan kapellinteriör, De
gamle i Charterhouse, af framställningen af
Magistraten i Landsberg under en session,
af flera nya genrer ur bondelifvet i Bajern,
af mästerliga akvareller (bland dem Lif, ljus och
musik, 1879), af religiösa fantasier, sådana som
En rämna i molnen (Jesus och de båda röfvarna
på korsen, 1896) och af verklighetsbilder som
Lefve drottningen! (invaliderna på sin läktare
hylla drottning Viktoria vid hennes jubileum,
1897). Han blef ock en af sin tids främste
porträttörer i England. Sensation
väckte porträttet af miss Grant ("damen i
hvitt", 1885), som senare fick ett motstycke i
en svartklädd dam. Bland H:s herrporträtt
märkas bilder af Tennyson, Ruskin,
Richard Wagner, Stanley, Archibald Forbes,
Hans Richter, konstnärens själfporträtt
(Uffizigalleriet i Florens), prinsen-regenten
Luitpold af Bajern (1896, Nya pinakoteket i
München), sir George Goldie (1898), målaren
prof. Ende (1901, Berlins nationalgalleri).
Energisk teckning och inträngande, skarp
individualisering utmärka H:s porträtt.
Han målar äfven landskap, är framstående
etsare (om hans förfarande, Herkomerotyp,
se Elektromonotyp), har utfört vackra
emaljmålningar, har ock gjort arkitekturutkast,
är kompositör samt skald och författare
till tidningsartiklar i sociala frågor. H.
blef 1885 professor i Oxford och har utgifvit en
del där hållna föreläsningar om etsning Etching
and mezzotintengraving (1892). Vid hans slott
Lululaund vid Bushey i Hertfordshire har ett
helt samhälle växt upp. H:s lärjungar
där ha uppgått till ett 150-tal samtidigt.
H. blef led. af sv. konstakad. 1897.
Jfr monografi af L. Pietsch (1901).
G—g N.

Herkomerotyp [hə̄’kå͡uməå-]. Se Elektromonotyp.

Herkules. 1. Grek. myt. Se Herakles. —
2. Astron., stjärnbild på norra himmeln
mellan Lyran och Ophiuchus, till utsträckningen
en af de större, innehåller dock nästan endast
tämligen ljussvaga stjärnor. Enligt Heis upptar
H. 227 för blotta ögat synliga stjärnor eller
nebulosor, däraf en stjärna af 2:a storleken.
Vårt solsystems rörelse skulle enligt
flera bestämningar vara riktad mot denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>