Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herbert, Sidney - Herbert, Henry Howard Molyneux - Herbert, John Rogers - Herbertshöhe - Herbert sound - Herbestus. Se Herbst, J - Herbette - Herbipolis - Herbivora - Herborist - Herborn - Herbort von Fritzlâr - Herbst, Johannes - Herbst, A. E. Se Vogt, A. E. - Herbst, Kristian Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersökningskommissionen vitsordade sedermera
hans nit och plikttrohet. H. blef efter
Krimkriget ledaren för dem, som påyrkade
en grundlig arméreform, samt genomförde som
krigsminister under Palmerston (juni 1859—juli
1860) flera betydelsefulla förbättringar i härens
organisation. Det uppslitande arbetet nedbröt
hans hälsa, han nödgades först flytta upp till
öfverhuset (som lord H. af Lea) och sedan afgå,
men afled några veckor senare. H. var en
ifrig filantrop, ifrade särskildt för bättre
bostadsförhållanden åt jordarbetarna och främjade
verksamt emigrationen till kolonierna. — H:s
äldste son ärfde titeln earl af Pembroke, en
annan, sir Michael Henry H., f. 1857, d. 1903,
var en af Englands skickligaste diplomater och
verkade (från 1902) som ambassadör i Washington
framgångsrikt för den engelsk-amerikanska
vänskapens befästande.
8. Henry Howard Molyneux H., 4:e earl
af Carnarvon, statsman, f. 24 juni
1831, d. 28 juni 1890, ärfde vid 18 års
ålder earlvärdigheten och började 1854 sin
politiska bana i öfverhuset, där han snart
tilldrog sig uppmärksamhet genom kloka inlägg i
koloniala frågor. Han var febr. 1858—juni 1859
understatssekreterare för kolonierna under
Derby och blef juni 1866 kolonialminister i
Derbys andra ministär, genomförde som sådan 1867
lagen om de canadensiska koloniernas federativa
sammanslutning, men afgick i mars s. å. af
missnöje med Disraelis förslag till rösträttens
utsträckning. I Disraelis andra ministär
inträdde H. (febr. 1874) som kolonialminister
och arbetade som sådan för en sydafrikansk
federation efter Canadas mönster. I detta syfte
utsände han 1875 sin vän historikern Froude
för att närmare utveckla dessa planer för de
ledande statsmännen i kolonierna och angaf 1876
koloniernas enande som den främsta programpunkten
för Kapkoloniens nye guvernör, sir Bartle Frere
(se d. o.). Innan dessa sammanslutningsplaner,
hvilka i Syd-Afrika fingo föga anklang, hunnit
mogna, utträdde H. ur ministären (jan. 1878),
enär han ogillade sin chefs orientaliska politik,
som enligt H:s mening hotade inveckla England
i ett nytt Krimkrig. Salisbury gjorde honom i
juni 1885 till vice-konung på Irland, där han
genom en försonlig politik och underhandlingar
med Parnell sökte återställa lugnet. Oordningarna
tilltogo emellertid, och H. afgick i jan. 1886,
kort innan hela ministären störtades. H. var
en kunnig arkeolog och utgaf bl. a. en öfv. af
Odyssées 12 första böcker (1886). Hans Essays,
addresses and translations ha postumt utgifvits
(3 bd, 1896). Såväl hans sydafrikanska som hans
irländska politik utmärktes af framtidstankar,
hvilka det dock öfversteg hans förmåga att
genomföra.
1—3, 6—8. V. S—g. 4. S—e. 5. R—n B.
Herbert [hə̄’bət], John Rogers, engelsk
målare, f. 1810, d. 1890, inskrefs 1826 vid
akademien i London, var först porträttmålare,
försökte sig på romantiska scener ur Byrons
"Don Juan" och Shaksperes "Othello", målade i
prerafaeliternas maner, men vände sig därjämte
till religiösa ämnen, sedan han i Venezia
öfvergått till katolicismen. Under 1840-talet
utförde han en mängd bilder, bland hvilka Thomas
Morus och hans dotter vid fyra munkars afrättning
(1844, nationalgalleriet i London). För nya
parlamentshuset utförde han scener ur Shakspere
och fresker med ämnen ur gamla testamentet. Han
målade sedan mest religiösa ämnen.
C. R. N.*
Herbertshöhe, residensort för guvernören öfver
tyska skyddsområdet Nya Guinea, vid Blanchebay på
Neu-Pommern, anlagdt 1890.
J. F. N.
Herbert sound [hə̄’bət sa͡u’nd]. Se Sydney Herbert
sound.
Herbestus. Se Herbst, J.
Herbette [ärbä’t], Jules Gabriel, fransk
diplomat, f. 1839 i Paris, d. 1901 i samma
stad, inträdde 1860 på den diplomatiska
banan, blef 1871 sekreterare hos J. Favre
vid fredsunderhandlingarna med Tyskland
samt deltog 1876 i Donaukommissionens och
1878 i Berlinkongressens arbeten. Han var
jan.—okt. 1880 direktör i utrikesministeriet
under Freycinet, jan. 1882—febr. 1883 och i
april 1885 kabinettschef hos denne i samma
ministerium. 1886–96 var han ambassadör i
Berlin. En officiell rapport af H. är tryckt
under titeln Les conditions du travail en
Allemagne (1890).
Herbipolis, nylatinskt namn för Würzburg.
Herbivora (nlat., af lat. herba, ört, och
vorare, sluka), växtätare, gräsätande djur.
Herborist (af fr. herboriste), örthandlare,
apotekare.
Herborn, stad i preussiska reg -omr. Wiesbaden,
prov. Hessen-Nassau, vid floden Dill och
foten af Westerwald, med ett gammalt
slott och ett teologiskt seminarium, som
1654—1817 hade rangen af universitet. 3,453
inv. (1900). Tillverkning af skolmöbler, maskiner
m. m. Järnverk. Realskola.
(J. F. N.)
Herbort von Fritslâr [-få’n-], bördig från
Hessen, skref omkr. 1210 hjältedikten Trojanska
kriget (Liet von Troye, utg. 1837) efter en
fransk eller en äldre latinsk bearbetning.
Kj—t.
Herbst (latiniseradt Herbestus), Johannes,
katolsk präst från Polen, var redan under
hertig Johans fängelsetid hofpredikant hos hans
gemål Katarina Jagellonica, fortfor med denna
tjänst äfven efter tronskiftet 1568 och synes
ha spelat en viss roll vid de första försöken
till närmande mellan det svenska konungaparet
och ledarna för den katolska reaktionen. Han
uppträdde, sedan Laurentius Petris kyrkoordning
antagits, med en eller ett par stridsskrifter
rörande nattvardens firande, det sanna
prästerskapet m. m., som numera anses vara
förlorade. Ärkebiskopen svarade med motskrifter,
af hvilka en, "De consecratione sacramenti",
af Abraham Angermannus, trycktes (1588). För
öfrigt öfverdref den svenska samtiden H:s
betydelse och tillskref honom sålunda, ehuru
utan skäl, andel i liturgiens affattande och
utgifvande. I slutet af 1570-talet lämnade
H. Sverige; hans senare öden äro ej kända.
Ehd.
Herbst, A. E., bildhuggarinna. Se Vogt, A. E.
Herbst, Kristian Fredrik, dansk arkeolog
och numismatiker, f. 7 apr. 1818, blef 1837
student, 1843 assistent vid förevisningen
af nordiska fornsaker, 1848 arkivarie
vid antikvarisk-topografiska arkivet och
1849 dessutom sekreterare vid Oldnordiske
museum, 1866 inspektor såväl för detta som för
myntsamlingen och 1887 direktör för samlingen
i Rosenborg och Frederiksborgsmuseet samt 1890
äfven för myntsamlingen. Då han 1898 tog afsked,
fick han titeln konferensråd. H. visade stor
ifver för samlingarnas ökande och mycken insikt
vid deras ordnande samt medverkade vid flera
viktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
