Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 427-428 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henri-deux-stil - Henri d'or - Henrietta - Henriette, Marie - Henriette, Anne - Henrik den helige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

motiv, såsom maskaroner och hermer, användas
med förkärlek på såväl byggnadskonstens som
konstslöjdens område. Däremot inskränkes bruket
af växtformer, särskildt af de löpande fris-
eller stigande pilasterorneringar, hvilkas
sirliga, gratiösa böjningar äro så betecknande
för den tidiga renässansen. I deras ställe träda
festoner, imiterade draperier samt konstrikt
ordnade monogram (mycket karakteristiska för
stilen), stundom med smärre inflätade kvistar,
vapensköldar och kartuscher (jfr fig.). Inom vissa
grenar af konstslöjden användes därjämte en
smakfull arabeskornering af symmetriskt ordnade
bandlika delar, lagda öfver eller genomflätade
med ornament af förut skildradt slag. För
den inre rumsdekorationen upptages stundom
grotteskornering efter italienskt mönster,
måhända mindre naivt lekande och mera uppfylld
af direkta symboliska antydningar. Som utmärkta
ornamentskompositörer från denna tid nämnas
Jacques Androuet Ducerceau, Étienne Delaulne
och Pierre Woeiriot. Den tongifvande
skulptören var Jean Goujon, hvars smärta,
långsträckta, eleganta, något konventionella
kvinnogestalter ännu spela en roll i den franska
konsten.
Upk.*

Porträtt (af Ludvig af Gonzaga, hertig af Nevers), emaljmålning af L. Limousin med emaljmålad ram i Henri-deux-stil.

Henri d’or [ãri’ då̄r; "Henrik i guld"], num.,
franskt guldmynt, som slogs under Henrik II,
från 1547, och inpå 1600-talet samt gällde 50
sols (sous), = 2 1/2 livres = omkr. 8 kr. 65 öre.

Henrietta, astron., en af småplaneterna.


Henriette [ãriä’t]. 1. H. Marie (Henriette de
France), drottning af England, dotter till
Henrik IV af Frankrike och Maria af Medici,
f. 1609 i Paris, d. i Colombes vid Paris
1669, förmäldes med konung Karl I af England
1 maj 1625. Af engelska folket blef H. hatad,
dels som katolik, dels emedan hon misstänktes
förleda sin gemål att styra oinskränkt och gynna
katolikerna. I själfva verket motsatte hon sig
Lauds åtgärder mot dessa och understödde sin
gemål med penningar vid striderna 1639. Vid inbördeskrigets utbrott 1642
begaf hon sig till Holland och värfvade där en
liten här, med hvilken hon 1643 återvände till
England, till sin gemåls bistånd. 1644 måste
hon fly till Frankrike, där hon fåfängt sökte
verka till Karls förmån till hans afrättning
1649. Efter sin son Karl II:s tronbestigning
1660 besökte hon åter England, men återvände
till Frankrike 1665. — Jfr Mrs Green, "Life
and letters of queen Henrietta Maria" (1857),
Baillon, "Henriette-Marie de France, sa vie et
ses lettres" (1877, 2:a uppl. 1884), och Taylor,
"Life of queen Henrietta Maria" (1905).


2. H. Anne (Henriette d’Angleterre), hertiginna
af Orléans, den föregåendes och Karl I:s yngsta
dotter, f. 1644 i Exeter, d. 1670 i S:t Cloud,
fördes kort efter födelsen af sin moder till
Frankrike, där hon 1661 förmäldes med sin
kusin hertig Filip af Orléans (Ludvig XIV:s
broder). Hon utöfvade genom sitt goda hufvud
och sin älskvärdhet ett betydligt inflytande
vid franska hofvet och begagnades af Ludvig
XIV som mellanhand vid hans underhandlingar
1670 med hennes broder Karl II af England
i Dover (se d. o.). Några dagar efter sin
återkomst från England afled hon plötsligt,
såsom hon själf trodde, af gift. Jfr Baillon,
"H.-A. d’Angleterre, sa vie et sa correspondance
avec son frère Charles II." (1885, 2:a
uppl. 1887), och Ady, "Life and letters of H.,
duchess of Orleans" (1894).

Henrik den helige, biskop i Uppsala, Finlands
apostel och skyddspatron, var, liksom flera af
de i Sverige under brytningen mellan hedendom
och kristendom verkande missionärerna, till
börden engelsman. När han kommit till Sverige
är obekant; man vet blott, att han i midten
af 1100-talet var biskop i Uppsala (nuv. Gamla
Uppsala), där han skall ha invigt den nya, af
Erik IX den helige fullbordade, domkyrkan. Han
följde sedermera konung Erik på det korståg,
som denne omkr. 1157 företog till Finland, och
kvarstannade där, då konungen efter finnarnas
besegrande återvände hem. H:s första förrättning
efter sin ankomst till det hedniska landet skall,
enligt folktraditionen, ha varit att vid Kuppis
utanför Åbo stad belägna källa döpa de öfvervunne
infödingarna. Om hans missionsverksamhet för
öfrigt känner man föga. Sägnen vet förtälja, att
han skall ha kommit ända till Ylistaro by i Kumo
socken, där man ännu visar en gammal byggnad,
som skall ha varit S:t Henriks predikohus. Redan
första vintern efter sin ankomst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>