Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemmingsen - Hemmingstedt - Hemocytometer.Se Blodkroppsräkningsapparat - Hemodromgraf - Hemodromometer. Se Ström-ur - Hemodynamik - Hemofili. Se Blödarsjuka och Hæmophilia - Hemofthalmus - Hemoglobin - Hemoglobinometer - Hemoglobinuri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utkommo samlade 1586 i Genève;
en omfattande tolkning af Johannesevangeliet
utgafs 1590—91 i Basel (2 bd), och 1591 skref
han De gratia universali, där han afgjordt
förkastade Calvins lära om nådavalet. De
sista två åren af sitt lif var han blind. Jfr
I. H. Paulli, "N. H:s pastoralteologi" (1851).
E. Ebg.
Hemmingstedt, by i preussiska
prov. Schleswig-Holstein, kretsen
Süder-Dithmarschen, mellan Heide och Meldorf. Om
slaget där 1500 se Dithmarschen.
(J. F. N.)
Hemocytometer, Hämocytometer (af grek. haima,
blod, kytis, cell, och metron, mått). Se
Blodkroppsräkningsapparat, sp. 724.
Hemodromograf, Hämodromograf (af grek. haima,
blod, dromos, lopp, och grafein, skrifva),
fysiol., ett af Chauveau konstrueradt instrument
för uppmätande af blodets hastighet i kärlen,
är af alla hittills för detta ändamål använda
det fullkomligaste. Blodströmmens hastighet
bestämmes genom det utslag en i blodkärlet
insatt nål gör på en registreringsapparat. Genom
empirisk gradering af instrumentet kan man
erhålla absoluta värden för den hastighet,
hvarmed blodet framdrifves. Jfr Ström-ur.
R. T—dt.*
Hemodromometer, Hämodromometer (jfr
Hemodromograf), fysiol. Se Ström-ur.
Hemodynamik, Hämodynamik (af grek. haima,
blod, och dynamik, se d. o.), med. fysiol.,
läran om blodomloppet.
Hemofili, Hämofili, med. Se Blödarsjuka och
Hæmophilia.
Hemoftalmus (af grek. haima, blod, och
ofthalmos, öga), oftalm., blödning inne i ögat.
Hemoglobin, Hämoglobin (af grek. haima,
blod, och lat. globus, kula), kem., blodets i
blodkropparna förekommande färgämne, erhölls i
kristalliseradt tillstånd första gången 1847
af Reichert. Man kan på flera sätt framställa
hemoglobin i kristalliserad form, bäst genom
att ur defibrineradt blod isolera blodkropparna
medelst centrifugering och behandla dem med eter
och vatten, hvarvid hemoglobinet löses i vattnet;
den lackröda, starkt afkylda lösningen blandas
med iskall alkohol och afsätter därefter
småningom kristaller af hemoglobin (eller
rättare oxihemoglobin), hvilka utpressas och
försiktigt torkas. Försöket lyckas bäst med
blod af marsvin, ekorre, hund och häst, mindre
lätt med människoblod. Hemoglobin af ekorrblod
bildar hexagonala taflor, af hästblod långa
prismatiska kristaller o. s. v. Olika djurslags
blod innehåller alltså olika slag af färgämnen,
hvilka dock sinsemellan visa stor likhet. De ha
ägghviteämnenas sammansättning, men innehålla
omkr. 0,4 proc. järn. Lösningar af hemoglobin
och dess derivat utmärkas af karakteristiska
absorptionsspektra. Människans och däggdjurens
blod innehåller 10—16 proc. hemoglobin. Mängden
blodfärgämne i blod bestämmes vanligen
kolorimetriskt, och härför finnas åtskilliga
olika apparater (se Hemoglobinometer)
konstruerade. Hemoglobinets egenskap att lätt
upptaga och åter afgifva gaser, såsom syre och
kolsyra, är af utomordentligt stor betydelse,
och man skiljer med rätta mellan det syrerikare,
i arteriellt blod förekommande oxihemoglobinet
och det i venöst blod uppträdande reducerade
hemoglobinet, som afgifvit
en del af sitt syre till underhållande af
förbränningsprocesserna i organismen och
med hänsyn till färg och absorptionsspektrum
betydligt afviker från oxihemoglobinet, till
hvilket det dock mycket lätt åter kan öfvergå. —
Under vissa förhållanden (t. ex. vid somliga
förgiftningar) kan det normala blodfärgämnet
delvis omvandlas till s. k. methemoglobin, som
synes ha samma sammansättning, men brun färg
och olikartadt absorptionsspektrum (jfr Andning,
sp. 972). Genom inverkan af syror eller alkalier
sönderdelas hemoglobin i ett ägghviteartadt
ämne och hematin, ett amorft, rödbrunt,
i vatten, alkohol och eter olösligt, i sura
och alkaliska vätskor lösligt ämne, C34 H34 N4
FeO5, innehållande något öfver 8 proc. järn. De
s. k. heminkristallerna, i hvilka man har ett
utmärkt medel att påvisa blodfärgämne, utgöras
af ett klorhaltigt derivat af hematin. En annan
sönderdelningsprodukt af hemoglobin är hematoidin,
som i form af mikroskopiska, orangeröda
kristaller afsätter sig efter utgjutning af
blod i omgifvande väfnader. Hematoidin anses
af många forskare vara samma ämne som gallans
färgämne, bilirubin. Se Blod och Blodfläck.
P. T. C.* (S. J—n.)
Hemoglobinometer, Hämoglobinometer (af
hemoglobin, se d. o., och grek. metron,
mått) l. Hemometer, med., instrument,
hvarmed blodets röda färgämne, hemoglobinet,
kvantitativt bestämmes. Vanligen sker detta
med s. k. kolorimetriska metoder, vid hvilka
åt en viss kvantitet blod genom utspädning
med lämplig vätska bibringas samma färgstyrka
som en viss standardfärg. Denna standardfärg
är antingen i lösning (i hemoglobinometrar,
angifna af Gowers, Haldane, Tobiesen, Sahli
m. fl.) eller utgöres af en färgad glasprisma
(i hemoglobinometrar, angifna af v. Fleischl
m. fl.). Standardlösningens färgstyrka är ställd
lika med den, som ett blod med normal färg- eller
hemoglobinhalt får genom spädning i förhållandet
1 : 100. Ju mindre det undersökta blodet
behöfver spädas för att få standardlösningens
färgstyrka, desto mindre är naturligtvis dess
hemoglobinhalt i förhållande till det normala
blodets och tvärtom. Spädningen sker i glasrör,
hvilka äro graderade i 1/100 grader, hvarvid
alltjämt färgstyrkan hos spädningen jämföres med
den hos standardlösningen. Då dessa lösningar
fått samma färgstyrka, afbrytes utspädningen,
och dess resultat afläses med siffran vid det
delstreck på spädningsröret, till hvilket den
utspädda vätskan når upp. Denna siffra anger det
spädda blodets procent af det normala blodets
färgstyrka. Då standardfärgen är en färgad
glasprisma, skjutes denna in vid sidan af den
i en liten kammare med glasbotten företagna
blodspädningen. Ju svagare blodfärgen är,
desto tunnare del af prisman behöfver skjutas
fram till jämförelse, innan färgstyrkorna bli
lika. Starkare blodfärg däremot motsvaras
af prismans tjockare delar. Äfven här sker
bedömandet direkt i procent af normalt blods
färghalt.
I. H.
Hemoglobinuri, Hämoglobinuri (af hemoglobin,
se d. o., och grek. urein, låta sitt vatten),
med. Blodfärgning af urinen beror vanligen på
tillblandning af röda blodkroppar, som uppstår
vid blödningar i njurarna eller urinväggarna
(hematuri), men i vissa fall betingas blodfärgen
ej af blodkroppar, utan af dessas i urinen
upplösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
