Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hawaiiöarna - Hávamál - Havana, la. Se Habana - Havanna Mindre riktig namnform för Habana. Om H.-cigarrer och H.-tobak. Se Cigarr, sp. 310, 313 - Hávarðar saga isfirðings l. Hávarðar saga halta - Hawarden l. Harden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfriga ämbetsmän af guvernören. Till Förenta
staternas representanthus sänder territoriet
1 delegerad. Ingen kinesisk arbetare får från
territoriet inflytta till Förenta staterna,
och kongressakten af 26 febr. 1885, som
förbjuder införsel af utlänningar under
kontrakt eller förpliktelse att utföra
arbete i Förenta staterna, har utsträckts
till H. Hufvudstad och den enda staden på
öarna är Honolulu, på Oahu.
Historia. Enligt
en hawaiisk berättelse skulle på 1520-talet
två spanska fartyg ha strandat på Hawaii, men
besättningarna räddats och slagit sig ned där,
hvarest deras afkomlingar stucko af genom sin
ljusare färg. Denna berättelse är troligen sann;
fartygen tillhörde den expedition, med hvilken
A. de Saavedra 1527 företog den första färden
från Mexico till Filippinerna. En annan spanjor,
J. Gaetano, upptäckte öarna, sannolikt 1542, och
deras läge bestämdes 1567 af Mendana. På spanska
sjökort från 1500-talet finnas i denna del af
Stilla oceanen några öar (La Mesa, Los Monges
m. fl.), men upptäckten bortglömdes alldeles.
Öarna återfunnos af Cook (20 jan. 1778), och han
kallade dem efter en amiralitetslord Sandwichöarna.
På sin återresa från trakterna
kring Berings sund blef han ihjälslagen af
infödingarna i Kealakeakua på Hawaiis västra
kust. Vid denna tid var ögruppen delad i tre
stater, men den kraftfulle höfdingen Kamehameha
den store (d. 1819) på Hawaii, "Söderhafvets
Napoleon", förenade alla öarna till en stat
1810, ordnade förvaltningen, höjde handeln och
beredde hedendomens fall samt kristendomens
införande. Hans son Kamehameha II (1819—24)
förbjöd tabu och fetischism på alla öarna, sedan
kristendomen predikats därstädes af amerikanska
missionärer. Konungen och drottningen besökte
1824 London och dogo där i mässlingen. Kamehameha
III (1824—54) gaf landet en konstitution
(1840). Med Kamehameha V, under hvilkens
regering svensken A. Fornander (se denne) intog
en betydande ställning inom administrationen,
utdog 1872 den förste Kamehamehas manliga
ätt. Man valde då till konung en ättling af denne
på kvinnosidan och efter dennes snart följande
död en annan sådan David Kalakaua (1874—91),
som satte sig i stora skulder, särskildt
genom sina resor i Amerika och Europa. Då han dog
barnlös, blef hans syster Liliukalani (1891—93)
drottning, hvilken störtades genom en revolution
1893. H. blef då republik och erhöll en ny
republikansk författning 4 juli 1894. Men redan
på våren 1897 genomdref ett mäktigt parti — trots
Japans protester —, att öarna skulle ansluta
sig till Förenta staterna. Orsaken därtill var,
att konkurrensen med japanerna, som tycktes ha
för afsikt att annektera H., blef för de hvite
arbetarna, handtverkarna och köpmännen rent
af ruinerande, och då ingen möjlighet fanns
att utan fara uppsäga den traktat, hvilken
behandlar japanerna som den mest gynnade nation,
började man på H. fästa sina förhoppningar vid
Förenta staterna. I juni 1897 afslöts ock emellan
H. och dessa en traktat, enligt hvilken H. för
framtiden skulle utgöra en integrerande del af
Förenta staterna, som garanterade H:s område,
öfvertogo en del af dess statsskuld och lofvade
att betrakta dess invånare (med undantag af
kineserna) som amerikanska medborgare, men låta
regering och parlament funktionera, tills ny
författning utarbetats. Mot
denna traktat inlade Japan den skarpaste
protest. Slutligen lät presidenten Mac Kinley 12
aug. 1898 hissa amerikanska flaggan i Honolulu. —
Sedan 14 juni 1900 bilda öarna ett territorium i
Amerikas förenta stater. Den afsatta drottningen
erhöll 1903 af unionen en skadeersättning af
425,000 doll. Litt.: A. Fornander, "An account of polynesian
race... and the ancient history of the hawaiian
people to the times of Kamehameha I" (3 bd,
1878—85), Bastian, "Zur kenntniss Hawaii’s"
(1883), Anrep-Elmpt, "Die Sandwich-inseln"
(1885), Hillebrand, "Flora of the Hawaiian
islands" (1888), Dana, "Characteristics
of volcanoes" (1890), Marcuse, "Die
hawaiischen inseln" (1894), Owen, "The story of
H." (1898), Young, "The real H." (1899), Logan,
"Hawaii" (1903), E. Kraft, "Antropologiske
meddelelser om kanakerne" (i "Ymer" 1891).
J. F. N.
Hávamál, Den höges (Odens) sång, en eddadikt,
hvari flera dikter och diktfragment, som
innehållit tänkespråk, blifvit sammanfattade;
Müllenhoff ("Deutsche altertumskunde", 5, s. 250
ff.) urskiljer sex delar. Förra delen innehåller
praktiskt kloka lefnadsregler, i hvilka mod,
försiktighet och mannavett äro de egenskaper,
som i främsta rummet prisas och åtskilliga
betraktelser om umgänget med främmande människor
meddelas, hvarefter slutligen några strofer
följa, som syfta på myten om bortröfvandet af
skaldemjödet. Uti den senare delen af Hávamál
(som man ock har kallat Loddfafnesmal),
hvartill ansluter sig stycket om Odens
runor, uppträder Oden visserligen också som
en god rådgifvare, men framför allt som den,
hvilken med sin magiska runkunskap kan afvärja
allehanda sorger och olyckor samt förvärfva
sig en varaktig sällhet i lifvet. Hávamál
är troligen diktadt i Norge omkr. 900.
Th. W. (B—e.)
Havana [avāna], La. Se Habana.
Havanna, mindre riktig namnform för Havana.
Om H.-cigarrer och H.-tobak se Cigarr, sp. 310, 313.
Hávarðar saga isfirðings l. Hávarðar
saga halta ("Sagan om Havard isfjording"
l. "Sagan om H. den halte") hör till de yngre
islänningasagorna och förskrifver sig från
början af 1300-talet. Dess hjälte, skalden
Havarð, är visserligen historisk, likaså hans
son Olav, som dräptes af en isfjordsk höfding;
men f.ö. är sagan ingalunda tillförlitlig:
författaren rör ihop personer och har klena
kunskaper i Västlandets geografi. Sagan rör sig
kring dråpet på Olav Havardsson och faderns
hämnd på dråparen samt slutar med H:s flykt
från Isafjorden och bosättning i Svarfaðardalen
på Nordlandet samt hans död. Flera visor af
H. citeras; en del är äkta, men illa medfaren
af tradition och afskrifvare. — Att döma af
"Landnámabók" måtte det ha funnits en äldre saga
om Havard, men om denna känna vi intet. Den
föreliggande, yngre sagan är utgifven 1860.
R. N—g.
Hawarden [hā’dn] l. Harden, köping i engelska
grefsk. Flint (norra Wales). 5,732 inv. (1901). I
trakten finnas rika stenkolslager samt ett
värdefullt lager af lera, hvaraf tillverkas
lergods, dräneringsrör och eldfast tegel. I
närheten ligger Hawarden castle, byggdt 1752,
på ruinerna af det gamla slottet af samma namn,
som på Cromwells tid innehades af öfverdomaren
Glynne. 1874—98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
