- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
95-96

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haugianer - Haugland, Bård Matssön - Haugrida. Se Hagrida - Haugwitz, Christian August Heinrich Kurt, greve von H., friherre von Krappitz - Hauho. Se Háwija - Hauija - Hauk Minnie - Haukadalingarna - Hauke Julie von. Se Battenberg - Haukipudas - Haukivuori - Hau-koin. Jfr Hereró - Haukr Erlendsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närmaste efterföljare må nämnas lekmännen
Lars Kyllingen (d. 1826) och Daniel Arnesen
(f. 1782, d. 1842), stiftaren af det norska
missionssällskapet John Haugvalstad (f. 1770,
d. 1851), Eidsvoldsmannen Jon Sörbröden (f. 1775,
d. 1857) och stortingsrepresentanten Mikkel
Grendal (d. 1848).
O. A. Ö.

Haugland, Bård Matssön, norsk politiker, f. 12
jan. 1835 på Stordön i Söndre Bergenhus amt, d. 5
maj 1896, var 1851—62 handelsbetjänt i Bergen och
slog sig sistnämnda år ned som landthandlare
på sin födelseö. 1871—81 representerade han
Söndre Bergenhus amt i stortinget, var medlem
af riksrätten, som 1884 fällde Selmers ministär,
och kom som "den förste bonden i konungens råd"
med i Sverdrups ministär (1884—89). Efter att
ha blifvit återvald till stortinget 1891 och
1894 af sin förra valkrets, inträdde han 1895 i
den af Fr. Hagerup bildade koalitionsministären
som medlem af statsrådsafdelningen i Stockholm.
O. A. Ö.

Haugrida. Se Hagrida.

Haugwitz, Christian August Heinrich Kurt,
grefve von H., friherre von Krappitz,
preussisk statsman, f. 11 juni 1752 i Schlesien,
d. 1831 i Venezia, valdes 1791 af ständerna i
Schlesien till "generallandschaftsdirektor" och
utnämndes året därefter till preussiskt sändebud
i Wien. På hösten s. å. kallad till preussisk
utrikesminister, afslöt han med Ryssland i
jan. 1793 fördraget om Polens andra delning,
i april 1794 subsidiekonventionen i Haag med
England och i april 1795 freden med Frankrike i
Basel, medan ett spändt förhållande utvecklade
sig mellan Österrike och Preussen, sedan 1792
bundsförvanter mot Frankrike. På grund af detta
lands växande öfvermakt sökte han dock senare,
ehuru förgäfves, förmå Fredrik Vilhelm III att
sluta sig till den andra koalitionen (1798); när
denna redan följande år till följd af tvedräkt
mellan Österrike och Ryssland sönderföll, slöt
Preussen förbund med sistnämnda makt (1800) och
kom därigenom på vänskaplig fot med Frankrike. Ej
heller då Napoleon 1803 utan hänsyn till Tyska
rikets neutralitet besatte det med England
förenade Hannover, kunde H. genomdrifva
några kraftåtgärder mot Frankrike och drog
sig till följd häraf i aug. 1804 tillbaka
från statstjänsten. Efter franska truppers
tåg genom det neutrala preussiska Ansbach
sändes han emellertid 1805 med ett officiellt
ultimatum till Napoleon, men undertecknade
efter dennes seger vid Austerlitz fördraget
i Schönbrunn (15 dec. s. å.), hvarigenom
Preussen ingick försvarsförbund med Frankrike
och i utbyte mot Ansbach, Cleve och Neuchâtel
erhöll Hannover. Kort därefter måste Hardenberg,
hvilken 1804 blifvit H:s efterträdare, utträda
ur kabinettet (april 1806), och H. öfvertog
för andra gången ledningen af Preussens yttre
politik, men visade i dess utöfning hvarken
fasthet eller skicklighet. Den länge väntade
brytningen mellan Frankrike och Preussen
inträffade slutligen i aug. 1806, men som
tillräckliga förberedelser ej voro träffade,
blef följden preussarnas nederlag vid Jena
och Auerstädt (14 okt. s. å.). H. utträdde
nu ur kabinettet (nov. s. å.) och drog sig
tillbaka till sina gods; 1820 flyttade han till
Italien. Han författade memoarer, af hvilka blott
ett utdrag är tryckt,
Fragment des mémoires inédits du comte de H. (1837). Jfr
Minutoli, "Der graf von H. und Job von Witzleben" (1844).

Hauho [ha’ohå]. 1. Härad i Tavastehus län
(Finland), innefattande 10 kommuner. Areal
2,927,9 kvkm. 46,985 inv. (1906). —
2. Domsaga under Åbo hofrätt, omfattar
6 moder- och 2 kapellförsamlingar,
fördelade på 3 tingslag. Areal 2,007,2
kvkm. Folkmängd 30,782 personer (1906). —
3. Socken i ofvannämnda härad. Landareal med
kapellet Luopiois utgör 628,6 kvkm. 9,714
inv. (1906, finsktalande). H. bildar
jämte kapellen ett imperiellt pastorat af
2:a kl., Borgå stift, Hollola prosteri.
O. I. (A. G. F.)

Hauija, folkstam. Se Háwija.

Hauk [håk], Minnie, amerikansk sångerska, f. 1852
i New York, debuterade där och i London 1868,
var 1869—72 engagerad vid hofoperan i Wien och
1875—77 vid hofoperan i Berlin, hvarefter hon
på de förnämsta scener i Paris, Bruxelles,
Petersburg, Amerika o. s. v. förvärfvade
sig stort rykte. Bländande röstmedel och en
intagande personlighet gjorde henne mycket
uppburen som Mignon, Carmen och
Angèle (i "Svarta dominon"),
men äfven som Aida, Elsa,
Gounods Julia och Margareta o. s. v.
Hon gifte sig 1881 med skriftställaren E. v. Hesse-Wartegg.
A. L.*

Haukadalingarna, isländsk storbondesläkt, som
härstammade från Gizurr hvite på Mosfell, hvars
sonson Teitr Isleifsson tillsammans med många
andra mäktiga mäns söner uppfostrades hos Hallr
Thorarinsson
Haukadal (nära Geysir) och 1090
ärfde gården efter sin fosterfader. Genom flera
släktled fortfor Haukadal att vara en eftersökt
uppfostringsort för ynglingar och hemvist för
en af kristendomsifver och kyrkohistoriskt
intresse färgad lärdom. Teitrs sonson Gizurr
Hallsson, lagsagoman (d. 1206), hör till släktens
mest framstående män (se Gizurr 3). Hans son
Thorvaldr var fader till 1) Björn, som dräptes
af Oddverjarna (1221) och hvars änka, Hallveig
Ormsdotter, blef gift med Snorre Sturlasson,
samt 2) Gizurr, som blef Snorre Sturlassons
baneman (1241) och af konung Håkan i Norge
gjordes till jarl öfver Island (1258). Gizurr
Thorvaldsson var släktens sista och mest
betydande man. Han dog 1268 (se Gizurr 4).
C. R.*

Hauke, Julie von. Se Battenberg.

Haukipudas [ha’okipo’das], socken i Uleåborgs
län i Finland, vid Bottniska viken och Kiiminki
älf, är ett konsist. pastorat af 3:e klass,
Uleåborgs domprosteri och Kuopio stift,
Uleå härad, Kemi domsaga. Landareal 435,1
kvkm. 4,947 inv. (1906), finsktalande.
O. I. (A. G. F.)

Haukivuori [ha’okivōåri], socken i S:t Michels län
och domsaga, Jokkas härad, Finland. Konsist. pastorat af
3:e kl., Jokkas prosteri, Nyslotts stift. Landareal 389,2
kvkm. 4,068 inv. (1906), finsktalande.
A. G. F.

Hau-koin, "berg-damara"-folkets inhemska namn. Jfr Hereró.

Haukr Erlendsson, isländsk lärd, norsk riddare,
d. 1334, var son till herr Erlend Olafsson
starke eller digre, lagman och sysselman på
Island (d. omkr. 1312). På mödernet var han
af isländsk härkomst. 1294—99 var han lagman
på Island och beklädde 1303—22 lagmansämbetet
än i Gulathingslagen, än i Oslo. Efter 1303
nämnes han som medlem af konungens råd. 1319
var han en af de norske herrar, som afslutade
öfverenskommelsen mellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free