Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1483-1484 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harmoniskt knippe - Harmoniskt medeltal - Harmoniskt medium - Harmonister l. Harmoniter - Harmonistik (af Harmoni) - Harmoniter - Harmonium

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

OE, äro proportionella. Hvilken rät
linje som helst skär ett harmoniskt
knippe i fyra harmoniska punkter.
H. W. W.*

Harmoniskt medeltal, Harmonisk medelproportional
l. Harmoniskt medium, mat., till två gifna
storheter kallas en storhet, som med de båda
gifna bildar en harmonisk proportion, i hvilken
dessa äro de yttersta termerna. Så är t. ex. 6
harmoniskt medeltal till 4 och 12 samt i
allmänhet 2 ab/a+b harmoniskt medeltal
till a och b.
För öfrigt eger detta medeltal äfven den
egenskapen att utgöra tredje proportionalen till
de aritmetiska och geometriska medeltalen, enär
a+b/2:?ab=?ab:2ab/a+b.
(I. F.)

Harmoniskt medium, mat. Se
Harmoniskt medeltal.

Harmonister l. Harmoniter, ett samfund
af pietistiska separatister, sorn uppstod i
Württemberg i slutet af 1700-talet under ledning
af bonden Georg Rapp (f. 1757, d. 1847). De
ville genomföra kristendomen i dess fulla
renhet både i det kyrkliga och i det borgerliga
lifvet. Medlet därtill sågo de i grundandet
af en församling, liknande de förste kristnes,
bestående af endast väckta och troende medlemmar,
som lefde i full harmoni, d. v. s. i enhet och
jämlikhet, och hade sin egendom gemensam. Denna
församling skulle vara förberedelsen till Kristi
tusenåriga rike. De förföljelser, för hvilka
de voro utsatta, föranledde dem att utvandra
till Nord-Amerika 1803. De grundlade där vid
Pittsburg kolonien Harmony och 1815 New
Harmony i Indiana. Rapp härskade genom sin
personliga kraft fullständigt öfver medlemmarna
samt införde som grundvalar obetingad lydnad,
fattigdom och äktenskapslöshet; med detta och
sin kiliasm förstod han dock väl att samla
en väldig gemensam egendom. 1820 sålde han
New Harmony till den bekante skotten Robert
Owen och grundlade en ny koloni, Economy,
vid Ohio, där han fortsatte sin patriarkaliska
styrelse. 1831 uppstod söndring inom samfundet
genom separatisten Bernhard Müller (grefve
Proli), som förklarade sig vara af Gud utsedd
att grundlägga det tusenåriga riket och kallade
sig "Herrans smorda". Müller vann en del af
harmonisterna på sin sida, och Rapp måste
för att bibehålla sin ställning inom kolonien
med en stor summa utköpa Müller och dennes
anhängare, hvilka grundade en ny koloni, New
Jerusalem, vid Philippsburg. Denna
tog ett bedröfligt slut, ty Müller förslösade
snart dess egendom. Sedan fördes den dock af en
tysk doktor Keil i Bethel (Missouri) till nytt
stort välstånd. Äfven Economy bibehöll sig i ett
blomstrande tillstånd under Rapps ledning. Efter
honom ha som ledare följt Backer och sedan 1871
Heinrici. Då proselyterna nu börjat tryta,
är denna kristliga kommunistmenighet genom
äktenskapslösheten dömd att snart utslockna. 1903
sålde samfundet sin egendom och upplöstes. Se
Knortz, "Die christliche kommunistische kolonie"
(1892). (Hj. H-t.)

Harmonistik (af Harmoni), teol., den
vetenskap, som har till ändamål att åstadkomma
öfverensstämmelse mellan evangeliernas eller i
allmänhet bibelskrifternas uppgifter genom att
förklara deras motsägelser. Jfr Evangelieharmoni.

Harmoniter. Se Harmonister.


Harmonium (Orgelharmonium,
förr Kammarorgel), ett orgelartadt
tangentinstrument med fritt svängande
metalltungor utan pipor samt bälgarna trampade
(medelst två trampor) af den spelande
själf. Tungorna äro ordnade i rader efter
tonstegen, och hvarje tungrad kallas ett
"genomgående spel". Harmoniet skiljer sig från
den äldre regalen hufvudsakligen därigenom,
att tungorna svänga fritt, samt därigenom,
att det är mäktigt af nyanser i styrka. Den
förste uppfinnaren af orgelregister med fritt
svängande tungor var ryssen Kirsnik, hvars
lärjunge svensken Racknitz insatte sådana i abbé
Voglers "orchestrion". Den förste tillverkaren
af instrumentet, Grenié (1810), kallade det
orgue expressif, då däremot andra,
som konstruerade eller förbättrade mer eller
mindre liknande instrument,
uppställde namnen eolin, eolodikon,
fysharmonika (Hackel 1818), melofon
m. fl. Namnet harmonium gaf A. Debain i Paris
åt sitt 1840 patenterade instrument, hvilket för
första gången hade att uppvisa flera register med
olika klangfärger. Senare förbättringar på detta
instrument äro: expression, hvarigenom vädret
verkar från bälgarna direkt på tungorna med
förbigående af den luftreglerande reservoaren,
så att styrkegraden (crescendo, diminuendo)
alltså blir beroende uteslutande af den spelandes
trampning; perkussion, hvarigenom samtidigt med
anblåsningen en hammare anslår tungan, då tonen
mera ögonblickligt framkommer; prolongement,
hvarigenom spelaren kan förlänga vissa toner,
sedan fingret lämnat tangenten: double touche,
hvarigenom tonen förstärkes medelst ett djupare
nedtryckande af tangenten, samt slutligen den
af Mason & Hamlin i Boston uppfunna elektriska
bälgmotorn, som lämnar den spelandes fötter
lediga för en pedalklaviatur. Harmoniets
tonomfång är vanligen 5 oktaver, C-c⁴. De
vanligast förekommande registerknapparna bära
namnen: 1. Cor anglais (engelskt horn) och Flûte
(flöjt), 2. Bourdon och Clarinelte, 3. Clairon
(trumpet) och Flageolet (pickolaflöjt),
4. Basson (fagott) och Hautbois

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>