Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harkányl, Béla - Harkavy, Abraham Jakowlevitj - Harkness, William - Harkort, Friedrich Wilhelm - Harkrankar - Harksmide - Harkål - Harkänguru - Harland, Henry - Harlech - Harlekin (Arlekin) - Harlekinbaggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Harkányi [ha’rkanji], Bela, ungersk astronom,
f. 11 april 1869 i Budapest, 1899 observatör
vid observatoriet i Ó-Gyalla, har sysselsatt
sig hufvudsakligen med astrofysikaliska
undersökningar och offentliggjort arbeten öfver
föränderliga stjärnor, öfver fixstjärnornas
temperaturförhållanden m. m. B-d.
Hárkavy, Abraham Jakovlevitj, rysk orientalist af
judisk börd, f. 1839 nära Minsk, bibliotekarie
vid kejserliga biblioteket i Petersburg, har
gjort sig ryktbar genom sin verksamhet som
handskriftsutgifvare (Studien und mitteilungen
aus der Petersburger kaiserlichen bibliothek,
1879 ff., kataloger öfver bibliotekets
samaritanska och hebreiska manuskript 1874-75)
och filolog (arbeten om Jehuda-ha-Levi 1896
m. fl.).
Harkness [hä’knis], William, amerikansk
astronom, f. 17 dec. 1837 i Ecclefechan
(Skottland), blef 1862 anställd vid Förenta
staternas Naval observatory i Washington och
utnämndes 1873 till professor. H. deltog 1874
i observationerna af Venuspassagen. Bland
hans arbeten må nämnas, utom redogörelser för
iakttagelser af solförmörkelser samt Venus- och
Merkuriuspassager (tillsammans med A. Hall),
publicerade i Washington-observatoriets
annaler, The solar parallax and its related
constants, induding the figure and density
of the earth (1891) och On the flexure of
meridian instruments and the means available
for eliminating its effects from star places
(1885). B-d.
Harkort [ha’rkårt], Friedrich Wilhelm, tysk
industriidkare och riksdagsman, f. 1793 i Mark,
d. 1880 vid Dortmund, arbetade för byggandet
af järnvägar och ångfartyg och inlade stor
förtjänst om associationsväsendets utveckling
och sökte genom spridandet af folkskrifter
höja jordbruket. 1848 invaldes H. i preussiska
nationalförsamlingen och var 1848-72 medlem af
preussiska landtdagen, nordtyska riksdagen,
tullparlamentet och första tyska riksdagen,
hvarvid han spelade en ganska betydande
politisk roll bl. a. som, jämte Bockum-Dolffs
(se d. o.), stiftare af den s. k. "vänstra
centern" U861). H. författade flygskrifter,
hvilka väckte mycket uppseende. Se biogr, af
Berger (3:e uppl. 1894).
Harkrankar, Polyneura, zool., underafdelning
af myggornas grupp bland tvåvingarna,
skild från de egentliga myggorna genom
V-formad tvärintryckning på ryggen mellan
vingarna. Till sin kroppsform äro harkrankarna
i allmänhet mygglika, med mycket långa,
spensliga och bräckliga ben. Till storleken
växla våra arter från några få ända till 32
mm. längd. De smärre ses ofta sväfva flockvis
i luften liksom dansande myggor. De större
träffas vanligen på gräsrik mark. Larverna,
som äro masklika, med bitande mundelar, träffas
i murket trä eller andra multnande växtämnen
samt i fuktig jord. Harkrankarna sticka ej. -
I vårt land ha träffats 186 arter, fördelade på
47 släkten och 3 familjer: Limnobiidæ, Tipulidæ
och Cylindrotomidæ. Den förstnämnda familjen
omfattar bl. a. släktet Trichocera, hvars små
arter äfven under soliga vinterdagar ses dansa
i luften, hvaraf namnet vintermyggor. Till
samma familj hör det afvikande släktet Chionea,
spindelmyggor, med två 4-5 mm. långa, vinglösa,
spindellika arter, som om vintern visa sig på
snön. Af fam. Tipulidæ må nämnas släktet Tipula,
omfattande
våra största arter, hvilkas larver stundom
uppträda som skadedjur på åkern och i trädgården,
i det de l förtära växternas rötter. Till
samma familj höra kammyggorna af släktena
Xiphura och Ctenophora, omfattande svarta,
röd- eller gulfläckiga arter, hvilkas hannar
ha kamformade antenner, medan honorna ha ett
påfallande utseende genom sitt långa, stundom
sabelformade äggläggningsrör. G. A-z.
Harksmide, detsamma som osmundsmide. Se
Blästerverk.
Harkål, bot., namn på Lampsana communis L.
Harkängurun, zool. Se Kängurudjuren.
Harland [hä’land], Henry, amerikansk författare,
f. 1861 i Petersburg, d. 1905 i San Remo,
var till 1888 verksam som romanförfattare i
New York, vanligen under pseudonymen Sidney
Luska. Chockerande genom sin realism, vann
han ett nytt område åt litteraturen genom sina
skildringar ur judarnas i New York lif: As it was
written (1885), Mrs. Peixada (1886), The land of
love (1887), The yoke of the thorah (s. å.) och
My uncle Florimond (1888). S. å. flyttade han
till London, där han jämte Aubrey Beardsley
utgaf "The yellow book", hvars ultramodernism
gjorde stort väsen af sig. Af hans senare
arbeten, Grandison Mather (1889), Mademoiselle
miss (1893), Grey roses (1895), Comedies and
errors (1898), The cardinal’s snuff box (1900;
"Kardinalens snusdosa", 1903), Mea culpa (1901),
The lady Paramount (1902) och My friend Prospero
(1904), äro flera förlagda till Italien. 1890
öfversattes "Två qvinnor eller en?"
Harlech [hä’lech], fordom hufvudstad i
engelska grefsk. Merioneth (norra Wales)
vid hafvet, nu en obetydlig by med ett
berömdt slott (nu ruin), byggdt af Edvard I.
J. F. N.
Harlekin (Arlekin; it. arlecchino), komisk
mask i det italienska lustspelet, commedia dell’
arte (se d. o., fig. 3), härstammar enligt några
från de romerska atellanerna, enligt andra från
medeltidens karnevalsspel. Hans dräkt, hvilken
sluter tätt intill kroppen, består af trekantiga,
brokiga lappar, grå filthatt, färgade skor, svart
mask och ett slags klufvet träsvärd. Före 1560
var han, hvad han senare åter blifvit, en
begåfvad, men oförskämd och grofkornig tjufpojke,
men efter midten af 1500-talet förändrades hans
karaktär, och han uppträdde då som en enfaldig
och utsvulten betjänt, som af sin egennytta
drifves till bedrägeri. Den italienske H. talar
alltid den bergamaskiska dialekten och leder
under åtskilliga masker, ehuru ständigt i samma
dräkt, intrigen i stycket. Hans älskarinna är
Colombina. Liksom de öfriga rollerna i commedia
dell’arte var H:s roll icke utförd, utan
helt och hållet öfverlämnad åt skådespelarens
kvickhet och uppfinningsförmåga. Men som H. var
hufvudpersonen i stycket, fordrades af honom
en vida större improvisationsförmåga än af
de öfriga uppträdande. Emellertid förenades
småningom med rollen en mängd stereotypa
åtbörder och vitsar, hvilka i århundraden
begagnats. Andra med H. likartade figurer äro
neapolitanernas "Policinello", fransmännens
"Crispin", holländarnas "Pickelhäring", tyskarnas
"Hanswurst" m. fl. - Två af figurerna i en
cambiolek kallas H. (på svenska skämtsamt
"kille"). Jfr Driesen, "Der ursprung des
H." (1904).
Harlekinbaggen, zool. Se Prionidæ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
