Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haparanda - Hapaxlegomenon - Haphtarer - Haplobacterineæ - Haplobiontisk - Haploceras - Haplocerus - Haplodontidæ - Haplokaulisk - Haploklamydeisk - Haplosis - Haplostemon - Hapsal l. Habsal - Hapta-gud - Hapterer - Hár - Har - Har - Haraêva - Haraforer - Haraiva - Haraker - Harakiri l. Harikiri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stapelstad (med namnet Karl Johans stad)
å Öystin käntä utmark vid Bottniska viken,
15 km. v. om älfvens utlopp, där läget med
hänsyn till sjöfarten blifvit ypperligt,
enär de största fartyg där kunnat lägga till.
J. A. W-lm.
Hapaxant (af grek. hapax, en gång, och
anthein, blomma), monokarpisk l. haplobiontisk
växt, bot., växt, som blommar och sätter frukt
endast en gång. Hapaxanterna kunna vara en-,
två- eller fleråriga. De, som gro på våren eller
under sommaren och dö efter fruktsättningen
samma år, kallas sommarannuella; för dem brukas
tecknet O. (cirkel med 1 punkt i] De vinterannuella hapaxanterna
(O) [cirkel med 2 punkter] gro på hösten och blomma och sätta frukt
nästa vår eller sommar, hvarefter de dö. De
bienna (tvååriga) hapaxanterna gro på
våren (vårbienner) eller hösten (höstbienner)
och behöfva längre tid än 12 månader för sin
utveckling från frö till frö, som fullbordas
inom en tid af 2 år; de betecknas med OO [cirklar med vardera 1 punkt]. De
plur i-e n n a (fleråriga) hapaxanterna, för
hvilka tecknet O-O [cirklar med vardera 1 punkt] brukas, blomma först efter en
flerårig förstärkningsperiod. Som exempel kunna
nämnas: sommarannueller: Bidens, Galeopsis;
vinterannueller: Draba verna, Myosurus;
bienner: Daucus carota, Cynoglossum;
plurienner: Lappa, Agave, palmer. Jfr
Pollakant. G. L-m.
Hapaxlegomenon, grek., (blott) en gång sagdt;
ord, som förekommer på endast ett enda ställe
i litteraturen.
Haphtarer. Se Haftarer.
Haplobacterineæ, Haplobakterier, Egentliga
bakterier, bot., den ena af schizomyceternas
(bakteriernas) hufvudafdelningar. Hithörande
former äro encelliga, kul-, staf- eller
skrufformiga, ensamma eller förenade till
kolonier af olika utseende; många arter bilda
endosporer, gonidier (se Trichobacterineæ)
saknas däremot. Afd. omfattar fam. Coccaceæ,
kulbakterier, Bacteriaceæ, stafbakterier,
och Spirillaceæ, skrufbakterier. G. L-m.
Haplobiontisk (af grek. haplos, enkel, kort,
och biun, lefva), bot. Se Hapaxant.
Haploceras Zittel, paleont., ett under
jura- och äldsta krittiden lefvande
undersläkte under ammoniterna.
A. Hng.
Haplocerus, zool. Se Antiloper.
Haploclathra Benth., bot., växtsläkte af
fam. Guttiferæ. De två arterna äro träd,
som växa i norra Brasilien. H. paniculata
lämnar ett vackert rödt virke, hvaraf
förfärdigas instrument af olika slag.
G. L-m.
Haplodontidæ, zool., en familj, tillhörande
däggdjursordn. gnagare. Tuggapparaten
är enklare byggd än hos flertalet andra
gnagare. Kindtänderna äro fem på hvardera sidan i
öfverkäken och fyra i underkäken. Grof kropp med
kort svans. Haplodontidæ äro gräfvare. Familjen
omfattar blott ett släkte, Haplodon (Aplodontid)
med få arter, lefvande i västra Nord-Amerika.
L-e.
Haplokaulisk (af grek. haplos, enkel, och
kaulos, stängel), bot., enaxlig (se d. o.).
Haploklamydeisk, bot. Se Homoioklamydeisk.
Haplosis (grek., förenkling) kalla
Plotinos och andra nyplatoniker själens
uppgående under extasen i enhet med Gud.
S-e.
Haplostemon (af grek. haplos, enkel,
och stemma, krans), bot., en sådan
cyklisk blomma, som har endast en krans
ståndarblad. Exempel på sådana blommor erbjuda
Viola, labiater, borraginéer, kom-positer och
många andra. Jfr Diplostemon och Polystemon.
G. L-m.
Hapsal l. Habsal (estn. Haapsalolin,
"asplunden"), hufvudstad i kretsen Wiek, i ryska
guv. Estland, vid Östersjön. 3,238 inv. (1897),
däraf ett fåtal svenskar (estsvenskar). Mycket
besökt kurplats med kalla och varma hafs-
och gyttjebad. Omkr. 3,000 kurgäster; säsong
juni-midten af aug. Ruiner af ett slott och
en kyrka. Staden skall ha grundlagts 1279, kom
1059 medelbart under Danmark, såsom hörande till
den danske hertig Magnus’ biskopsstift Ösel och
Wiek, samt eröfrades 1563 af svenskarna under Åke
Bengtsson Ferla, hvarefter slottets befästningar
förstärktes af Henrik Klasson Horn s. å. och af
Gabriel Kristersson Oxenstierna 1569. H. intogs
dock af ryssarna 1576, men återtogs 1581. Det
förstärktes ytterligare under de följande
tjugu åren, men förföll dock åter, hvarför det
redan 1619 måste grundligt repareras af J. De
la Gardie. 1682 befallde K.M:t, att slottet med
dess befästningar skulle nedbrytas. H. hörde till
M. G. De la Gardies grefskap Arensburg. Genom
freden i Nystad 1721 afträddes H. till Ryssland.
J. F. N. L. W:son M.
Hapta-gud, nord. myt., gudarnas gud, kallas Oden,
såsom den högste världshärskaren. Th. W.*
Hapterer (af grek. haptein, fästa vid),
bot., skifforrnade eller fingerformade
organ, hvarmed växter fästa sig fast vid
substratet. Sådana finnas hos de flesta
fastsittande alger, t. ex. hos Fucus, där
hapteren är utbildad till en häftskifva, som
är mycket hårdt fastkittad vid underlaget, hos
många lafvar, flera lägre svampar (där de kallas
appressorier) och vissa på sten växande
mossor. Hos fanerogamerna förekomma de mera
sällsynt, såsom på podostemonacéernas rötter, på
häftrötterna hos murgröna och andra rotklättrare
och på klängena af Parthenocissus quinquefolia
var. radicantissima m. fl. lianer. Med
tillhjälp af haptererna kunna dessa växter
fästa sig fast vid ett alldeles slätt underlag.
G. L-m.
Hár, nord. myt., "den höge", ett af Odens namn,
hvilket igenfinnes i Hávamál, den Höges
sång. I Gylfaginning (se Gylfe) uppträder
Oden som ett slags treenighet under namnen Hár,
Jafnhár, Þriði, d. v. s. den höge, jämnhöge
och tredje. Th. W.*
Har, rättshist. Se Hamna.
Har, i Sverige officiell förkortning för hektar.
Haraêva. Se Areia
Haraforer. Se Alfurer.
Haraiva. Se Areia.
Haraker, socken i Västmanlands län, Norrbo
härad. 7,814 har. 1,411 inv. (1907). H. utgör ett
konsist. pastorat, Västerås stift, Väster-Färnebo
kontrakt. Vid H :s kyrka vunno biskop Kettil
Karlsson Vase och Sten Gustafsson Sture,
17 apr. 1464, i spetsen för upplänningar och
dalkarlar en seger öfver konung Kristian I under
den resning, som efter ärkebiskop Jöns Bengtsson
Oxenstiernas fängslande anstiftats af dennes
fränder och vänner. Jfr Hälleskogen.
Harakiri l. Harikiru, jap., "uppristad buk", den
numera nästan försvunna, som straff afskaffade,
japanska seden att afgöra hederstvister
medelst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
