Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannikainen, Pietari - Hannington, James - Hanno - Hannover
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt flera andra periodiska skrifter, af hvilka
dock ingen lefde någon längre tid. I dessa
offentliggjorde han de flesta af sina vittra
skrifter, bland hvilka må nämnas Sümänkääntäjä
(Taskspelaren; 1847), ett af de tidigaste alstren
af den finska dramatiken. För finska teatern
skref han ett par originalpjäser och öfversatte
dessutom till finskan några dramatiska arbeten
samt Kambauds "Histoire de Russie". R. T-dt.
Hannington [hä’niijten], James, engelsk
missionsbiskop, f. 1847, d. 1885, tillhörde en
rik köpmanssläkt, blef 1873 prästvigd och
utbytte 1882 sin verksamhet i en engelsk
landsförsamling mot missionsarbetet i
Afrika. 1885 vigd till biskop öfver östra
Ekvatorial-Afrika, verkade han en tid energiskt
vid kusten och drog sedan oförskräckt in i
Ugandakonungen Mwangas rike, därvid brytande
en ny väg från kusten genom Masailandet till
Victoria Nyanza. I Uganda blef H. på Mwangas
befallning fängslad och dräptes med spjut
efter tio dagars pinsam fångenskap. Profetiska
blefvo hans sista ord till bödlarna: "Gån och
sägen Mwanga, att jag köpt vägen till Uganda
med mitt blod!" H:s död påskyndade kraftigt
de engelska sträfvandena att vinna Uganda för
civilisationen. Jfr biografi af E. C. Dawson
(1887) och H:s Last journals (1888). V. S-g.
Hanno. 1. H., med tillnamnet sjöfararen, gjorde,
möjligen 510 f. Kr., en upptäcktsresa till sjöss
längs Afrikas (västra) kust för att utvidga
Kartagos handelsförbindelser och grundlägga
kolonier. En grekisk öfv. af hans resebeskrifning
finnes ännu i behåll (utg. i Müllers "Geographi
græci minores", I, 1855). C. M. Kan ("De
periplous van Hanno", 1891) och Curt Th. Fischer
("De Hannonis carthaginiensis periplo", 1894)
förlägga färden till midten af 5:e årh. f. Kr.,
den sistnämnde med stöd af Herodotos IV, 42
närmare till något af åren mellan 465 och 450. -
2. H., med tillnamnet den store, ståthållare
i Libyen omkr. 240 f. Kr., synes genom hårdhet
ha föranledt libyernas affall i legosoldaternas
krig. Han var befälhafvare mot de upproriske,
men måste snart dela befälet med Hamilkar
Barkas, som sedan ensam förde detsamma. H. var
känd som motståndare till Hamilkar och hans
ätt samt anses ha tillhört fredspartiet
i Kartago. - 3. H. den helige. Se Anno.
2. R. Tdh.
Hannover [-nåfer]. 1. Provins i nordvästra delen
af konungariket Preussen, vid Nordsjön, mellan
Elbe i ö. och Nederländerna i v. H. består
väsentligen af tre delar: hufvudområdet vid
Elbe, Weser och Aller, området v. om Oldenburg,
som sammanhänger med det förra endast genom en
6 km. bred remsa, samt den södra delen, hvilken
genom braunschweigska besittningar är alldeles
skild från det nordöstra hufvudområdet. Några
små parceller ligga dessutom spridda vid
Weser och Harz, hvarförutom Jadeområdet på den
oldenburgska kusten och de flesta tyska frisiska
öarna höra hit. 38,506 kvkm. - H. är öfvervägande
ett slättland med sandåsar, hedar och mossar samt
har ett vidsträckt marskland vid Nordsjön. Endast
de södra trakterna äro bergiga. Hufvudberget är
Harz, af hvilket större delen af öfre Harz ligger
i H., med landets högsta topp Bruchberg (926
m.). Mellan Harz i ö. och Weser i v. sträcker
sig från Eichsfeld i s. ett bergland, som hör
till Weserbergen, med toppar på 400-500 m. Jorden
mellan dessa berg är mycket fruktbar; till stor
del äro bergen täckta af skog. Låglandet består
närmast kusten af ett genom vallar skyddadt,
särdeles fruktbart marskland, som genom
uppslamning ät flod och hafsgyttja ständigt
utvidgas. Där bakom ligger det ofruktbara
geestområdet, upptaget af sandkullar och
mossar. De senare finnas dels vid marsklandets
innerkant, dels på båda sidorna af Ems,
på den västra ligger Bourtanger moor (se
Bourtange-mossen), på den östra flera andra. Man
arbetar nu på att utdika mossarna och göra
dem odlingsbara, och flera mosskolonier ha på
senare år anlagts. Geestområdet består till
största delen af sandiga, ofruktbara marker,
där hvarje arbete af plogen är fåfängt. Hit
hör Lüneburgheden, som upptager
nära 1/7 af provinsens areal och som på stora
sträckor lämnar endast ett knappt foder åt de
hjordar af grofulliga får ("heidschnucken"), som
där underhållas. Hedens uppodling omöjliggöres
genom ett under ytan liggande lager af sten,
företrädesvis bestående af kvartssand, kallad
ortstein. - H. eger ansenliga vattendrag i sina
floder, hvilka äro väl försedda med tillflöden
och vid sitt utlopp bilda rymliga vikar. Elbe,
som skapar nästan hela gränsen i n. ö., emottager
från v. Ilmenau, Seve, Este och Schwinge. Weser
har i H. ett lopp af 220 km. Dess förnämsta
biflod, Aller, är segelbar från Celle. Ems
genomflyter prov. på en sträcka af 150 km.,
hela vägen segelbar, och upptager från h. Hase
och Leda. Dessutom märkas Oste, som faller ut
vid Elbemynningen, och Vechte i v., som likväl
endast på en kort sträcka flyter inom H. Sjöarna
äro få. Vid gränsen mot Schaumburg-Lippe träffas
Steinhudermeer, vid södra spetsen af Oldenburg
Dümmersee och på Harz Oderteich, 700 m. ö. h.
Näringar. Invånarnas hufvudnäringar äro jordbruk,
boskapsskötsel, bergsbruk och sjöfart. Af
arealen äro 33 proc. åker l. trädgårdsland, 10
proc. äng, 12 proc. beten, 17 proc. skog och
22 proc. impediment (hed o. d.). Marsklanden
frambringa mycket säd, i synnerhet råg, därnäst
hvete, korn och raps. På den mera vattenfattiga
jordmånen odlas företrädesvis bohvete samt
hafre och potatis. I s. omväxlar frukt-, sädes-
och sockerbetsodling. Andra kulturväxter äro
lin, tämligen allmänt, hampa kring Bremen,
och tobak. Skogarna finnas mest i det södra
berglandet, medan vidsträckta områden af
låglandet alldeles sakna skog. Boskapsskötseln
står högt och förfogar öfver vidsträckta ängs-
och betesmarker, de senare dock inneslutande de
magra hedarna. Förträffliga hästar uppfödas i
mängd, och stuteriet i Celle är vidt bekant. Får
underhållas icke till så stort antal som förr,
däremot ha nötkreaturen ökats. Af de sistnämnda
har Ostfriesland de största hjordarna och
den bästa rasen. Därtill komma en omfattande
biskötsel på Lüneburgheden och uppfödning af
gäss i marsklanden. Bergsbruket lämnar stenkol
(vid Osnabrück m. fl. ställen), brunkol, zink,
bly- och kopparmalm, järnmalm (på Harz) samt salt
(kring städerna Hannover och Lüneburg). Torf,
som i n. bildar det vanliga bränslet, exporteras
i stor myckenhet. S. om Celle har man funnit
petroleum. Industrien är mest hemma i städerna,
men saknas alldeles på vidsträckta områden. Att
nämna äro linneindustrien (fabriksmässigt
bedrifven kring Osnabrück och Hildesheim),
ylleindustrien i södra berglandet (Einbeck,
Göttingen, Hameln), bomullsindustrien med
några stora fabriker i Hannover, Linden o. a.,
tillverkning af läder, papper,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
