Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handelskompani - Handelskorrespondens - Handelskris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tysk-Östafrkanska kompaniet och Nya Guineakompaniet varit
"charterade" kompanier, ehuru äfven de afstått
från sina privilegierade företrädesrättigheter.
J.H. (J. F. N.)
Handelskorrespondens,
den mellan köpmän förda brefväxlingen
ang. affärsangelägenheter. Då den rör sig
företrädesvis om affärsaftal, hvilka ega rättslig
innebörd, blir handelsbrefvet själft ett slags
rättsligt dokument, som ofta kan få en vidtgående
betydelse. Därför föreskrifver också svensk lag
(liksom vissa andra länders, dock t. ex. icke
Danmarks), att hvarje bokföringspliktig person
(se Bokföring) är skyldig att bl. a. föra en
s. k. brefbok (se Handelsbok) med noggranna
afskrifter af alla i handelsärenden aflåtna
bref ordnade efter deras data och på det
språk, hvarpå de skrifvits, samt att äfven
bref, som i handelsärenden ankomma, skola
noggrant bevaras. De fordringar, som i formellt
afseende böra ställas på ett handelsbref, äro
- utom tydlig handstil (numera användas vid
handelskorrespondens i allt större utsträckning
skrifmaskiner) och felfri språkbehandling -
att det skall vara kort och koncist på samma
gång som klart och tydligt: allt öfverflödigt bör
utelämnas och hvarje möjlighet till missförstånd
förekommas. Gifvet är vidare, att korrespondenten
måste ega fullständig sakkännedom och detta äfven
så, att han fullt behärskar de handelsbruk och
därmed sammanhängande kutymmässiga beteckningar,
som dels ega allmän innebörd, dels afse
den speciella affärsgren, där han arbetar
(jfr Handelsbruk). I öfrigt bör stilen i ett
handelsbref så litet som möjligt afvika från
vanligt språkbruk: mer eller mindre språkvidriga,
från främmande språk hämtade vändningar,
onödiga lånord, innehållslösa fraser o. d. böra
undvikas, handelsspråket bör icke få urarta
till ett slangspråk. I detta afseende lämna
dock de faktiska förhållandena hos oss, liksom
annorstädes, ofta åtskilligt öfrigt att önska. -
En betydande del af handelskorrespondensen
affattas i telegramform, hvarvid gifvetvis med
hänsyn till kostnaden största möjliga korthet
bör eftersträfvas, dock ej på tydlighetens
bekostnad. Viktigt är i synnerhet att tillse,
att frånvaron af skiljetecken och skillnad
mellan stora och små bokstäfver icke ger
anledning till missförstånd. Särskildt
vid telegrafering till utlandet är det
vanligt att använda s. k. telegrafcoder,
d. v. s. systematiska samlingar af ord,
som hvart och ett ha sin aftalade speciella
betydelse (se Chiffer, sp. 183). Härigenom
ernås, särskildt vid transmarina telegram,
en högst väsentlig besparing af kostnader,
i det ett enda code-ord oftast innebär
flera uppgifter eller motsvarar ett längre
meddelande, hvarjämte den fördelen vinnes, att
telegrammets innehåll kan tydas endast af den,
som har tillgång till den använda coden. - Till
ledning för blifvande korrespondenter finnas
från trycket utgifna åtskilliga handböcker i
handelskorrespondens, särskildt för främmande
språk, bland hvilka må nämnas J. A. Afzelius,
"Tysk handelskorrespondens" (3:e uppl. 1905), och
"Engelsk handelskorrespondens" (4:e uppl. 1907),
A. Ahlström, "Handledning i fransk handelskorrespondens" (1906),
och C. Auerbach, "Tyska affärsbrev" (2 :a uppl. 1908).
Å. W:son M.
Handelskris, nationalek., en plötslig
förlamning af affärs- och näringslifvet.
Dess vanliga symtom
äro prisfall på och hämmad afsättning af varor,
inskränkning af krediten, konkurser, en mängd
nedlagda affärer, ringa affärslust, låg arbetslön
och arbetsbrist o. s. v. Ibland inskränka sig
dylika förlamningar till en enda näringsgren
eller ett färre antal sådana; i andra fall åter
sträcka de sig samtidigt till flera eller utbreda
sig successivt från den ena till den andra. I
båda dessa fall kan handelskrisen antingen vara
begränsad till en ort eller ett land eller ock
sprida sig från det ena landet till det andra,
så att den ibland slutligen öfvergår till en
världskris. Jämte dessa olikheter i omfattning
och utbredning förete handelskriserna olikheter
dels i den häftighet och styrka, med hvilka de
utbryta, dels i den tidslängd, hvarunder de
fortvara. - Dylika plötsliga förlamningar äro
egendomliga för det moderna näringslifvet,
och detta ej blott i den meningen, att de öfver
hufvud taget först uppkomma, där dettas former
utvecklat sig, utan ock så, att de tilltaga i
omfattning, utbredning och styrka i samma mån,
som näringslifvet utvecklar sig i modern
riktning. Riktigheten af denna iakttagelse
framgår äfven af en ytlig blick på krisernas
historia. Nämnda förhållande får också lätt
sin förklaring, om man undersöker orsakerna
till handelskriser. Den omedelbara orsaken till
hvarje kris är en sådan rubbning af förhållandet
mellan varuproduktionen (i vidsträckt bemärkelse)
och varuafsättningen, att ej blott varuprisen
i betydlig grad sjunka, utan ock stora massor
af produkter sakna afsättning eller ej kunna
afyttras till något så när skäliga pris. I
de näringsgrenar, i hvilka en dylik rubbning
inträffar, går en del affärer under, och de
i dem nedlagda kapitalen förloras; de öfriga
inskränka sin produktion eller underlåta
åtminstone att utvidga den. Därigenom minskas
efterfrågan efter de produkter, som förstnämnda
näringsgrenar använda som råämnen och hjälpmedel,
hvilket leder till, att priset på dessa sjunker
och deras afsättning hämmas. Därjämte minskas
naturligtvis äfven efterfrågan efter arbetare
i alla dessa yrken; arbetsbrist uppstår, och
arbetslönen sjunker. Då på detta sätt inom flera
näringsgrenar inkomsterna betydligt reducerats,
måste konsumtionen ej blott af lyxartiklar,
utan äfven af verkliga nödvändighetsvaror
inskränkas. Den därigenom minskade efterfrågan
efter ytterligare en klass af varor nedtrycker
dessas pris och hämmar deras afsättning
o. s. v. Dylika rubbningar äro tydligen ej
möjliga, så länge hvar och en hufvudsakligen
producerar för sina egna behof. Först sedan
arbetsfördelning blifvit formen för
näringslifvet, kan det komma i fråga, att stora massor
producerade varor blifva onyttiga till följd
af bristande afsättning. Och i samma mån
som denna arbetsfördelning utbreder sig och
blir alltmer komplicerad samt dess nödvändiga
komplement, krediten, utvecklad, måste sådana
rubbningar ej blott kunna uppstå lättare,
utan äfven sprida sig från näringsgren till
näringsgren och från land till land. Därför
äro också kriserna både af större intensitet
och extensitet i de stora kulturländerna än
t. ex. i Sverige. - De omständigheter, som kunna
framkalla sådana rubbningar mellan produktion
och afsättning, att handelskriser uppstå, äro
många och olikartade. Den viktigaste gruppen af
dylika omständigheter bildas af de orsaker, som
framkalla öfverdrifven produktion eller import
af ett eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
