Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från konkurrerande nationer, först holländare,
sedan fransmän, det ena betydande området
efter det andra. Cromwells "navigationsakt"
(1651) bröt bolländernas öfvermakt inom den
europeiska fraktfarten och bidrog kraftigt till
den engelska sjöfartens utveckling. Efter två
sekler hade det lilla England vuxit ut till en
världshandelsmakt af dittills okändt omfång,
som till största delen behärskade den europeiska
handeln med ostindiska och amerikanska varor
och äfven inom Europa dominerade genom sin
öfverlägsna handelsflotta. Ännu mer ökades
Englands betydelse därigenom, att de epokgörande
uppfinningarna på maskinväsendets område
i slutet af 18:e årh. (ångmaskinen, spinn-
och väfmaskiner) gjordes där och i första hand
kommo dess industri och handel till godo. Trots
förlusten af de gamla kolonierna i Nord-Amerika
(1783) bibehåller England denna sin kommersiella
maktställning äfven under den följande perioden,
vår egen tid, ehuru den småningom blifvit
mindre prononcerad, i det dels andra europeiska
folk, särskildt Tysklands, under senare delen
af 1800-talet visa ett synnerligen kraftigt
kommersiellt uppsving, dels Amerika – framför
allt Förenta staterna – utvecklat sig till en
alltmer fruktansvärd konkurrent, icke blott för
England, utan för Europa i dess helhet. I själfva
verket är den stora nordamerikanska republikens
snabba och glänsande utveckling under denna tid
af så genomgripande betydelse, att detta sista
skede i handelns historia med skäl kan kallas
3. den europeisk-nordamerikanska perioden
(1815–närv. tid).
I det hela företer den internationella handeln
under denna period, liksom det ekonomiska
lifvet öfver hufvud, en i jämförelse med
föregående tider kolossal utveckling. Det
påtagligaste vittnesbördet härom ger ökningen
i världshandelns omsättningssummor: man har
beräknat, att sammanlagda värdet af samtliga
något betydande länders export och import år 1800
utgjorde omkr. 6 milliarder tyska mark, år 1900
hade denna summa stigit till omkr. 90 milliarder
och 1906 till omkr. 123 milliarder. Denna den
internationella handelsomsättningens oerhörda
ökning innebär en motsvarande ökning i produktion
och konsumtion, i transportmöjligheter och
omsättningsmedel. Beträffande produktionen af
råvaror märkes, att dels ha under 1800-talet
ofantliga, alldeles nya produktionsområden
tillkommit – Australien, stora delar af Asien,
Afrika och Amerika –, dels har produktionen
inom de gamla områdena oerhördt stegrats
både så, att där förut producerade varor
nu frambringas i mångdubbelt större mängder
(i England producerades t. ex. 1800 omkr. 10
mill. ton stenkol, men 1900 öfver 200 mill., och
ensamt exporten gick s. å. till öfver 40 mill.;
i Förenta staterna producerades 1795 omkr. 30,000
balar bomull, 1900 utgjorde produktionen
omkr. 350 ggr och ensamt exporten omkr. 230
ggr så mycket), och så, att många områden nu
producera varor, som de förut ej frambringat
(t. ex. betsocker i Europa, te i Ostindien),
och slutligen har man under 1800-talet börjat
producera en stor mängd förut alldeles okända
råvaror, af hvilka många redan spela en mycket
viktig roll (t. ex. jute, kautschuk, petroleum,
aluminium). Härtill är att märka, att vissa
massvaror, som på grund af otillräckliga
kommunikationsmedel förut knappt kunna sägas
ha tillhört den internationella handeln, numera
där intaga
en ofta ytterst betydande plats
(t. ex. säd, som är vår tids allra viktigaste
världshandelsvara). Beträffande produktionen
af fabrikat har den genom naturvetenskaperna
åstadkomna pånyttfödelsen af teknologien
haft till följd icke blott en ofantlig ökning
i produkternas kvantitet, utan äfven att en
oöfverskådlig massa af nya, delvis synnerligen
viktiga fabrikat tillkommit. Konsumtionen har
tillväxt i motsvarande grad dels därigenom,
att konsumenternas antal högst betydligt ökats
både på grund af den naturliga folkökningen
inom de gamla områdena (under 1800-talet har
Europas folkmängd mer än fördubblats, Förenta
staternas nära 15-dubblats) och på grund af
uppkomsten af nya stora konsumtionsområden,
nya marknader; och dels därigenom att
konsumtionsförmågan blifvit väsentligt större
både till följd af ökadt välstånd i det
hela och till följd af ökad prisbillighet
för en stor mängd varor. Utvecklingen på
samfärdselns område har varit fullständigt
revolutionerande: genom ångbåtar, järnvägar,
post, telegraf, telefon, genom kanal-, tunnel- och
brobyggnader o. s. v. har under 1800-talet en
kommunikationsintensitet nåtts, i jämförelse med
hvilken äldre tiders samfärdsel krymper ihop till
en obetydlighet. I fråga om omsättningsmedlen har
dels produktionen af ädla metaller mångdubblats
(under 1800-talet producerades omkr. 3 ggr mer
guld än under alla de föregående 308 åren sedan
Amerikas upptäckt, under de 5 åren 1896–1900
mer än under hela 1700-talet), dels har bank-
och kreditväsendet undergått en genomgripande
omgestaltning och en ofantlig utveckling.
Handelns internationella fördelning under
1800-talet har att uppvisa en betydelsefull
förskjutning, i det, särskildt under seklets
senare del, dels Englands dominerande
ställning bland länderna, dels Europas bland
världsdelarna börjat rubbas. Visserligen intar
England fortfarande främsta platsen bland
samtliga länder: 1906 utgjorde dess andel
af världsomsättningen omkr. 16,3 proc. (jfr
tab. I – om koloniernas omsättning lägges till
moderlandets, kommer på hela det brittiska riket
betydligt mer än 1/4 af världsomsättningen)
–, men ännu 1876 utgjorde denna andel omkr. 23
proc. På samma sätt har också Englands andel
af Europas totalomsättning sedan en följd af
år varit stadd i sjunkande. Det af de öfriga
länderna, som på senare tid i synnerhet vunnit
i relativ betydelse, särskildt inom Europa, är
Tyskland, hvaremot Frankrike liksom England visar
en betydande minskning (jfr tab. II). Beträffande
världsdelarna är visserligen Europas relativa
andel af världsomsättningen ännu mycket stor,
1906 omkr. 63 proc. (jfr tab. III), men den
har dock definitivt passerat sin höjdpunkt och
minskas numera sakta, men oaflåtligt, särskildt
i fråga om exportvärdena. Bland de öfriga
världsdelarna har i synnerhet Amerika vunnit
och vinner alltjämt i relativ betydelse (jfr
tab. IV). Att f. ö. Europa alltmer skall förlora
sin dominerande ställning inom världshandeln,
i mån som de öfriga världsdelarna fyllas af en
kulturkraftig befolkning, tillgodogöra sig sina
resurser och aktivt deltaga i omsättningen,
är fullt naturligt: Europa utgör blott
omkr. 7 proc. af samtliga landområden, och
dess naturliga tillgångar äro i många fall de
andra världsdelarnas underlägsna. Men härvid
är att märka, att det dock är Europa eller,
rättare, européerna, som åstadkommit de öfriga
världsdelarnas ekonomiska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
