Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hammurabis lagar - Hamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stränga. Dödsstraff äro sålunda föreskrifna
för ej mindre än 35 förbrytelser, och ändå
innehålla dessa lagar märkligt nog ej några
straffbestämmelser för mord, hädelse,
majestätsbrott eller högförräderi. En
tempeltjuf, människotjuf, slafgömmare,
röfvare, falsk anklagare, ett falskt vittne,
sedlighetsförbrytare o. s. v. straffas med
döden – genom dränkning, förbränning eller
hängning. Tungan afskäres för dåligt tal,
ett öga utrifves för onda blickar, brösten
bortskäras från en amma, som försummat
sitt barn, händerna afhuggas en son,
som slagit sin fader, och en läkare, som
opererat med dödlig utgång. Fängelsestraffet
i egentlig mening förekommer ej. Det enda
frihetsstraffet är förvisning. Ersättning
i penningar eller natura för vållad skada
varierar mellan dubbelt och tolfdubbelt af
värdet. Utom sitt rent juridiska intresse är
denna lagsamling af stort värde för det ljus
den kastar öfver de sociala förhållandena i
Babylonien. Dessa lag- och straffbestämmelser
återspegla sålunda klassförhållandena,
äktenskap och familjelif, seder och bruk,
administrativa förhållanden, ämbeten, yrken,
löneförhållanden och lefnadskostnader, industri,
handel och näringar. De återspegla hela det
babyloniska kulturella lifvet. Af särskildt
intresse är denna lagsamling på grund af sina
påtagliga likheter och sin omisskänneliga
släktskap med andra gamla lagar, i synnerhet
den mosaiska lagen, de romerska tolf taflorna
och den syrisk-romerska lagboken. Sambandet och
släktskapen mellan Ḫammurabis lagar och Moses lag
ligga i öppen dag. Det är samma grundprinciper,
rättsbegrepp och äfven samma ordalydelse. Samma
seder och bruk återspeglas. Många af lagbuden
öfverensstämma fullständigt, andra afvika
från hvarandra i smärre detaljer. Naturligtvis
förekomma olikheter, och den babyloniska lagen
är fullständigare. Denna uppenbara likhet har
väckt frågan om det historiska sambandet mellan
de båda lagsamlingarna. Ha hebréerna hämtat sina
lagar från babylonierna eller ha babylonier och
hebréer öst ur samma källa och sålunda hvar för
sig utvecklat sina lagsystem ur urgamla semitiska
rättsbegrepp? Den frågan torde ej kunna bestämdt
besvaras för närvarande. Visst är emellertid,
att den babyloniska lagsamlingen i den form,
hvari den nu föreligger, är minst tusen år äldre
än den mosaiska. De ofta öfverraskande likheterna
mellan Ḫammurabis lagar och de romerska tolf
taflorna lämna knappast något tvifvel om, att
ej de gammalsemitiska rättsgrunderna utöfvat
starkt inflytande på den grekisk-romerska
lagstiftningen. Olikheterna mellan Hammurabis
lagar och den syrisk-romerska lagboken, som
ju stammar från 5:e årh. e. Kr., äro större,
men äfven här finner man tydliga spår af
gammal-semitiska rättsbegrepp.
Litt.: Scheil, "Délégation en Perse. Mémoires"
(d. IV, 1902), Johns, "The oldest code of
laws of the world", "Müller, "Die gesetze
H:s" (1903), Kohler och Peiser, "H:s gesetz"
(1904), Winckler, "Die gesetze H:s" (s. å.),
och Harper, "The code of H." (s. å.).
D. M.
Hamn, sjöv., ett af naturen eller af
konstbyggnader mot sjögång skyddadt, för fartygs
förankring eller förtöjning lämpligt och i
förbindelse med sjön
stående vattenområde jämte angränsande
stränder. Det finns hamnar af en mängd olika slag
och ytterst skiljaktig beskaffenhet, beroende
på omgifvande terräng och där utförda arbeten
samt hamnens ändamål.
En god hamn bör vara rymlig och ega lämpligt
djup, säker ankarbotten (helst lera), skydd
mot alla vindar samt välbeläget, tillräckligt
djupt och rymligt inlopp. Alltefter tillkomsten
skiljer man mellan naturliga och konstgjorda
hamnar. Med naturlig hamn menas ett af naturen
danadt, af land skyddadt och eventuellt med
alla för sjöfarten erforderliga konstbyggnader
försedt vattenområde, som fyller ofvanstående
fordringar, under det med konstgjord hamn afses
hvarje med konst åstadkommen (gräfd eller med
vågbrytare) skyddad hamnbassäng. Vid kuster med
stora variationer i vattenståndet till följd af
tidvattnet nödgas man förbinda hamnen med hafvet
medelst en slussanläggning. En sådan hamn kallas
sluten (fig. 1). En af vattenvariationerna
oberoende, ständigt tillgänglig hamn kallas
däremot öppen (fig. 2). I Sverige äro alla
hamnar öppna.
 |
| Fig. 1. Sluten hamn. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
