Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1235-1236 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamman, Édouard Jean Conrad - Hammaner - Hammar - Hammar, Hans Birger - Hammar, Karl Elias - Hammar, Johan August Harald - Hammarband - Hammarberg - Hammarberg, Henrik - Hammarblock - Hammarby - Hammarby

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vesalius föreläser i Padua, Karl V som ung
undervisas af Erasmus (1863, Luxembourg).
C. R. N.*

Hammaner (solpelare). Se Baal.

Hammar. 1. Socken i Örebro län, Sundbo härad. 19,224 har.
5,863 inv. (1907). H. utgör ett
konsist. pastorat i Strängnäs stift, Kumla kontrakt.
2. Socken. Se Stora Hammar.


Hammar, Hans Birger, präst, f. 6 sept. 1814
i Landskrona, d. 25 april 1862 i Mjällby,
blef student i Lund 1831, prästvigd 1837
och filos. mag. 1838. Efter att från 1841 ha
tjänstgjort som s. k. klockarpräst i Norra
Rörum, erhöll han 1851 fullmakt å Mjällby
pastorat i Blekinge. Därefter uppträdde han
som en kraftig förkämpe för religionsfrihetens
grundsatser, hvilka han sökte främja dels
genom möten - de s. k. "Vannebergamötena"
väckte på sin tid stor uppmärksamhet och
diskuterades i alla landets tidningar -,
dels genom inrättande af Kristianstads
traktatsällskap, som stod i nära förbindelse med
dessa möten, dels slutligen genom utgifvandet af
månadsskriften "Evangelisk kyrkovän" (1852-57).
(E. M. R.)

Hammar. 1. Karl Elias H., skulptör, f. 12 mars
1853 i Karlskrona, studerade vid Konstakademien
1877-78 och var bosatt i München, Italien och
Paris till 1900. Bland hans större arbeten äro
Skeppsbruten viking (utst. 1881), I kampen för
tillvaron (1895) och Ixion (1896). Hans skisser
till två reliefer (svenskhistoriska scener)
för riksdagshuset i Stockholm prisbelönades 1907.

2. Johan August Harald H., den föregåendes
broder, anatom, universitetslärare, f. 21
aug. 1861 i Karlskrona, blef student i Uppsala
1879, med. kandidat 1885, med. licentiat 1890
samt med. doktor 1892, sedan han s. å. utgifvit
en afh., Bidrag till ledgångarnes histologi
(ty. öfv. 1894). S. å. förordnades han till
docent i histologi vid Uppsala universitet
samt utnämndes 1894 till e. o. och 1898 till
ord. professor i anatomi därstädes. H. har
dels i Uppsala läkarförenings förhandlingar,
hvilka han redigerade 1896-99, dels i flera
tyska tidskrifter offentliggjort ett stort antal
anatomiska och embryologiska arbeten. Bland hans
arbeten må nämnas Zur kenntniss des fettgewebes
(1895) och de två uppsatserna Über einen
primären zusammenhang zwischen den furchungszellen
des seeigeleies (1896), Über eine allgemein
vorkommende primäre protoplasmaverbindung
zwischen den blastomeren (1897), i hvilka
H. offentliggör sina i principiellt afseende
betydelsefulla iakttagelser öfver sambandet
mellan cellerna (blastomererna) under
äggklyfningen, i Studien über die entwickelung
des vorderdarmes und einiger angrenzenden organe
(1902), där H. bl. a. lämnar en synnerligen
värdefull framställning af gälspringorna hos
människofostret, Zur histogenese und involution
der thymusdrüse (1905). H. behärskar i eminent
grad alla den moderna
anatomiska teknikens undersökningsmetoder. Som
undervisningsböcker å gymnasium
användes Handledning vid elementära
dissektioner. 1. Däggdjuren. 2. Fåglarne (i
"Verdandis småskrifter", 116 o. 130). Han blef
1902 led. af Vet.-soc. i Uppsala och 1908 af Vet.
akad. 1. G-g N. 2. B. T-dt. L-e.

Hammarband, bygnk. Se Band 4.

Hammarberg, svensk adlig ätt, härstammade
från öfverhofpredikanten S. B. Hammarinus (se
denne), hvars son, sedermera öfverjägmästaren
Gustaf Hammarin, 1683 adlades med namnet H. Ätten
utgick på manssidan 1882.

Henrik H., den ofvannämnde Gustaf H :s son,
ämbetsman, politiker, "Stenbocks kurir", f. 1686
på släktgården Viredaholm i Småland, d. där 25
jan. 1768, studerade juridik och disputerade
1705 i Greifswald på afh. De collisione testium,
blef 1707 auskultant i Göta hofrätt och 1709
sekreterare åt M. Stenbock, då generalguvernör i
Skåne. Som det tyckes mot sin vilja utnämndes
H. genom Stenbocks bemedling s. å. till
regementskvartermästare vid Norra skånska
kavalleriet och fick 12 febr. 1710 fullmakt som
ryttmästare där. Efter segern vid Hälsingborg
(28 febr. s. å.) sändes H., som i striden
tjänstgjort som Stenbocks adjutant, af denne
till Stockholm med skriftlig och muntlig rapport
om slagets förlopp. Det är denna hans färd
Snoilsky behandlat i "Stenbocks kurir". Efter
Karl XII :s död återgick H. till den civila
ämbetsmannabanan, blef 1719 häradshöfding
i Luggude, Onsjö och Rönnebergs härader med
lagmans titel, 1737 lagman i Uppland och 1739
vice president i Göta hofrätt samt var 1751-53
president i Svea hofrätt. H. gjorde sig på
riddarhuset känd som god talare af mösspartiet
och tog vid 1738-39 års riksdag energisk andel
i försöken att försvara Arvid Horn och hans
vänner i rådet mot de krigslystne hattarnas
anfall, liksom han äfven vid riksdagen 1740-41
uppträdde mot ryska kriget. 1741 utgaf han
en herdekomedi, Den beständiga herdinnan,
troligen ett ungdomsarbete, dilettantiskt
och kännetecknadt af genrens konventionella
galanteri, men äfven af en viss hurtighet och
varm fosterlandskärlek. Jfr Schück, "Kurir och
poet" (i "Ur gamla papper", 8:e serien, 1908).
V. S-g.

Hammarblock, mek. Se Hammare och Hammarställning.

Hammarby. 1. Socken i Stockholms län, Vallentuna
härad. 2,348 har. 1,041 inv. (1907). Annex
till Fresta, Uppsala stift, Roslags västra
kontrakt. Inom socknen finnes en manlig
och kvinnlig folkhögskola. - 2. Socken i
Södermanlands län, Öster-Rekarne härad. 1,019
har. 300 inv. (1907). Annex till Vallby,
Strängnäs stift, Öster-Rekarne kontrakt.

Hammarby (det s. k. Linnés H.), gods i Danmarks
socken och Vaksala härad af Uppsala län, 2 3/4
mtl, beläget 10 km. från Uppsala. Det nämnes
första gången 1337, då det bortbyttes af Olof
Styrbjörnsson (Gren) till kaniken i Uppsala
Lars Nilsson. Sedan egdes det af ätterna Läma,
Stewardt, Gärffelt och von Friesendorff samt
kom, genom gifte inom den sistnämnda släkten,
till hofjägmästaren A. Schönberg. Denne sålde
1758 godset och det närbelägna Säfja m. m.,
sammanlagdt 10 hemman, för 80,000 daler till
Linné. Då denne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>