Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamiter - Hamites - Hamitiska språk - Hamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hamiternas utbredning är uteslutande inskränkt
till Afrika, och där torde de ock ha haft sitt
ursprungliga hem. Det är dock icke omöjligt,
att de i urminnes tider invandrat från Asien. I
hvarje fall ha de tidigt utbredt sig öfver
Afrikas östra och norra kuststräckor ända bort
till Kanarieöarna. Från negrerna skilja sig
hamiterna alldeles bestämdt i både språkligt
och fysiskt afseende. Visserligen förekommer
stundom en viss likhet med negertypen, i
synnerhet hos bedsjafolken, men detta beror
uppenbarligen på blandning mellan de båda raserna
i senare tid och icke på någon ursprunglig
frändskap. Hos de egentliga bedsjafolken,
hvilka kunna betraktas som de mest typiska bland
nordöstafrikanerna, är det ingenting annat än
hudfärgen, som påminner om negrerna. Denna
bevisar emellertid ingenting, ty exempel på
lika mörk hy kan man finna äfven flerstädes
i Asien. Däremot måste det hufvudsakligen af
språkliga skäl numera anses så godt som bevisadt,
att det existerar en närmare släktskap mellan
hamiter och semiter. I synnerhet gäller detta
om den egyptiska grenen. Till den hamitiska
folkgruppen måste man räkna äfven åtskilliga
nordafrikanska folk, såsom numidier, libyer,
getuler, mauretaner m. fl., hvilka omtalas af
de klassiske författarna och otvifvelaktigt
voro de nuv. berbernas förfäder. Hit har man
äfven på grund af somatologiska kännemärken,
såsom hudfärg, hårväxt m. m., velat hänföra
vissa moderna afrikanska stammar, hiilka icke
tala hamitiska språk, t. ex. schukurije,
hasanije, kababisch m. fl. vid mellersta
och öfre Nilen, men den förmodade släktskapen
har icke kunnat bevisas. Här återstår ännu
mycket för den vetenskapliga forskningen, innan
några fullt säkra resultat kunna erhållas. I
allmänhet erbjuda de antropologisk-etnografiska
förhållandena i Afrika åtskilliga svårigheter,
och detta gäller icke minst de hamitiska
folken. K. V. Z.
Hamites Park, paleont., en ammonitisk biform,
upprullad så, att vindningarna ej beröra
hvarandra, och med två eller tre gånger om
böjdt skal; tillhör krit-systemets tid. Se
Ammoniter. A. Hng.
Hamitiska språk är den vanliga benämningen på
de med hvarandra säkerligen besläktade språk,
som ursprungligen talats i hela norra Afrika,
men hvilkas område sedermera i väsentlig mån
inskränkts genom den arabiska invasionen på
600-talet. Namnet är bildadt efter Noaks andre
son Ham, hvilken i Genesis kap. 10 omtalas
som stamfader för åtskilliga hithörande
folk, liksom de semitiska språken fått
sitt namn efter hans förste son Sem. Den
hamitiska språkstammen plägar indelas i tre
underafdelningar, nämligen libyska l. berber
språk, egyptiska och kuschitiska språk. Hit
ville Lepsius hänföra äfven hottentottiskan
såsom en fjärde afdelning, men denna åsikt har
aldrig blifvit allmännare antagen. Andra åter
uppställa egyptiskan som en särskild afdelning
vid sidan af de egentliga hamitiska språken. Till
berberspråken höra 1. kabyliskan med sina olika
dialekter i Algeriet, 2. te-mäšig-t, tuaregernas
(arab. tawärik) språk i mellersta Sahara, hvilket
likaledes omfattar flera dialekter, 3. schellah i
Marokko, 4. zenaga i Senegambien och 5. språket i
Siwa i egyptiska öknen. Äfven de båda dialekterna
i Ghat och Ghadames uppställas som särskilda
berberspråk. Hit måste man slutligen räkna den
kanariska urbefolkningens,
guanchernas, språk, hvaraf några kvarlefvor
ännu äro bevarade. Däremot hör hausa-språket
i Central-Afrika säkerligen icke hit. Den
egyptiska grenen omfattar fornegyptiskan
och dess dotterspråk, den likaledes utdöda
koptiskan. Till den kuschitiska grenen höra
1. bedsjaspråken (se d. o.), 2. dankäli (afar)
och 3. saho (šoho) mellan det abessiniska
berglandet och Röda hafvet, 4. agauspråken
i Abessinien, som omfatta bilinspråket (se
Bogos)> falascha (se d. o.) m. fl., 5. galla
(oroma) från Abessiniens gränser i n. nedåt
Ukerewe i s. och från Somalilandet i ö. till
Dinkas område i v. och 6. somäli utefter Afrikas
östkust från 12° n. br. nedåt ekvatorn. Trots
de stora framsteg, som den vetenskapliga
forskningen under de sista årtiondena gjort
på detta område, återstår ännu mycket, innan
de hamitiska språkens släktskapsförhållanden
kunna i alla detaljer utredas. Hvilken ställning
egyptiskan intager till berberspråken å den ena
sidan och de kuschitiska språken å den andra, är
ännu ej fullt klart. Så mycket är emellertid så
godt som bevisadt, att det existerar en verklig
släktskap mellan den hamitiska och den semitiska
språkstammen. I morfologiskt afseende förekomma
många likheter, t. ex. bildning af femininum
genom prefigeradt eller suffigeradt t, bildning
af kausativum genom s, öfverensstämmelser i fråga
om pronomina och verbalflexionen o. s. v. På det
syntaktiska området däremot råder stor olikhet,
och äfven i lexikaliskt afseende är skillnaden
mycket betydande. Härtill kommer äfven en annan
sak; med undantag af egyptiskan äro de hamitiska
språken ej kända annat än i sin nuv. form,
och om den utveckling, som de under äldre
tider haft, veta vi så godt som ingenting. -
Litt.: Hanoteau, "Grammaire kabyle" (1859; 2:a
uppl. 1906), Basset, "Manuel de langue kabyle"
(1887) och "Notes de lexicographie berbère"
(1883 -88), Hanoteau, "Grammaire de la langue
tama-chek" (1860; 2:a uppl. 1896), Stumme,
"Handbuch des schilhischen" (1899), Faidherbe,
"Le zenaga des tribus sénégalaises" (1877),
Bricchetti-Eobecchi, "Sul dialetto di Siuwah"
(1889), Eei-nisch, "Die afar-sprache" (i
"Sitzungsbericht der akad. der wissenschaften zu
Wien", 1885-87), "Die saho-sprache" (1889-90),
"Die bilin-sprache" (1883), "Die somali-sprache"
(1900- 03), Prætorius, "Zur grammatik der
gallasprache" (1893), Erman, "Das verhältnis
des ägyptischen zu den semitischen sprachen"
(i "Zeitschr. d. deutschen morgenländischen
gesellschaft,", bd 46), Prætorius, "Über die
hamitischen sprachen Ost-Afrikas" (i "Beiträge
zur assyriologie", bd 2), och Cust, "A sketch
of the modern languages of Africa" (1883).
K. V. Z.
Hamla (fsv. hambla, stympa, af hugga). 1. Som
en kvarlåtenskap från det gamla lagspråket, där
ordet betydde "afhugga lem", kvarstår detsamma
med förbleknad betydelse i gällande lag i
Ärfdabalken kap. 6: 2, där lagen meddelar
stadgande för det fall, att hafvande kvinna
blir "så illa hamlad och handterad, att fostret
däraf förgås". - 2. (Underkvista) Ett
skogsbrukssätt, som hufvudsakligen afser vinnande
af foderlöf åt kreaturen och smärre virke till
bränsle, nyttjas i hagar och ängsmarker samt
för de utefter vägar planterade träden. Pil-
och poppelarterna jämte ask och annbok lämpa
sig bäst för detta hushållningssätt. Björk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
