Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallström, Per August Leonard - Hallström, Gunnar August - Hallstämpling - Halltorp - Hallucination
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snabba skiftningar verkande
böjlighet. Intellektuell smidighet, suverän
fantasi och varm känsla förenas i hans
konstnärligt medvetna alstring, som äfven
uttalat 90-talets nationellt svenska stämningar
(dikten Flaggan, 1905). Utan att låta åskådningen
inkräkta på framställningens frihet ger H. i sitt
författarskap uttryck åt en etisk uppfattning
af människans lifsmål, hvilken bildar en
motsats mot industrialismens öfverskattande
af de materiella värdena och framför allt
prisar den innerliga lifsgemenskapen mellan
människor som lifvets högsta gåfva. Jämte
romantisk skönhetstörst rymmer hans verk därför
också en ödmjuk resignation. 1908 utkom ett
urval af hans noveller, "Mesternoveller",
i dansk öfv. Se K. D. af Wirsén, "Kritiker"
(1901), den själf biografiska skissen En sparf
i tranedans i "När vi började" (1902), E. G:son
Berg, "Svenska skalder från nittitalet" (1906),
Fr. Books inledning till bd XXIII af "Sveriges
nationallitteratur" (1907), T. Söderhielm,
"Uppsatser och kritiker" (s. å.), O. Levertin,
"Svensk litteratur", I (1908) och H. Meyer-Benfey
i "Preussische jahrbücher" (s. å.).
R-n B.
Hallström, Gunnar August, målare, f. 2 maj 1875
i Stockholm, studerade vid konstakademien 1893-97
och bosatte sig därefter på Björkö. H. har målat
i olja och akvarell svenska landskapsstämningar,
folklif, typer, med sträfvan till kärnfull
karakteristik och till dekorativ hållning såväl
i komposition och teckning som i färgval och
färgbehandling. Bland hans målningar äro sådana
motiv som Midsommarkväll, Valborgsmässoafton
(med folk samladt omkring en eld på ett berg),
På långtur (skidlöpare på en sjö) och de
verkningsfulla dekorativa skisserna Sigurd
Jorsalafar, Rolf Krakes flykt från Uppsala,
Beväring på marsch (alla dessa m. fl. utställda
1903). Hans stilfulla teckningar till Runebergs
Elgskyttarna utkommo 1900. 1906 utställde
han bl. a. Dragkamp (lekande pojkar, tillhör
Maria folkskola), den utmärkta kolteckningen De
slagna (Nationalmuseum), förträffliga skisser
till väfnader (Fornguld, Stjärngossar m. fl.),
stiliserade bokillustrationer (bl. a. vinjetter
till nya testamentet) och kärleksfullt
utförda karaktärs- och landskapsbilder
i akvarell. H. vistades som akademiens
stipendiat i Paris 1906-07, tillerkändes
sistnämnda år första priset för skisser till
dekorativa målningar i riksdagshuset (Jordbruk,
Handel och sjöfart, Bergs- och skogsbruk
m. fl.). H. har uppträdt äfven som författare
till naturstämningar och resebref om konst.
G-g N.
Hallstämpling, stämpels åsättande å fabriks-
och manufakturvaror. Varor, som tillverkades
vid de verkstäder, hvilka lydde under hallrätt
(se Hallrätt), skulle uppföras på ett rum,
den s. k. hallen, för att därstädes besiktigas,
innan de utlämnades till försäljning och
förbrukning. Besiktningen förrättades
af vid hallrätterna anställda edsvurna
hallmästare (i 1770 års hallordning benämnda
besiktningsmästare och stämpelmästare) och
försiggick i närvaro af hallrättens ledamöter,
när så nödigt pröfvades, och i synnerhet
då vårdslöshet eller felaktighet vid varans
förfärdigande upptäcktes. Hvarje arbetsstycke
skulle vara försedt med tillverkarens märke,
och befanns det vara felfritt, åsattes en
s. k. hallstämpel. Upptäcktes fel, åsattes en
annan stämpel, utmärkande
varans felaktiga beskaffenhet. För att icke varor
obehörigen skulle undandragas hallstämpling, var
det förbjudet att försälja inrikes tillverkadt
"ohalladt" och ostämpladt gods. I stämpelafgift
erlades viss procent af varans saluvärde; för
de varor, som ej kunde stämplas, erlades en
motsvarande afgift (Hallordn. 21 maj 1739,
art. 8; 2 april 1770, art. 8). Om det sätt,
hvarpå stämpling af svenska fabriksvaror
efter hallrätternas upphörande blifvit
anordnad, se Kontrollstämpling och Varumärke.
Th. R.*
Halltorp, socken i Kalmar län, Södra Möre
härad. 5,295 har. 1,082 inv. (1907). H. bildar
med Våxtorp ett konsist. pastorat i Kalmar stift,
Södra Möre kontrakt.
Hallucination (lat. hallucinatio l. alucinatio,
möjligen besläktadt med grek. halyein, vara
utom sig), psykiatr. I öfverensstämmelse
med Esquirol (se denne) skiljer man inom
psykiatrien mellan två slag af sinnesvillor:
illusion och hallucination. Illusionen innebär
en falsk uppfattning af ett verkligt föremål,
medan hallucinationen är en utan yttre intryck
uppkommen, rent subjektiv sinnesbild, hvilken
förlägges (projicierasj till yttervärlden
och sålunda får ett sken af objektivitet och
verklighet. Mellan illusioner och hallucinationer
finnas flytande öfvergångar.
Hallucinationen är ett sjukdomssymtom
af mycket stor betydelse, särskildt i
vissa former af sinnessjukdom. Genom en
större eller mindre grad af öfvertygande
liflighet förfalskar hallucinationen de
sjukes uppfattning af verkligheten. Denna
iakttagelse göra vi framför allt hos förvirrade
och förryckta sinnessjuka. Emellertid kunna
hallucinationer förekomma under i öfrigt normala
förhållanden. Många framstående personer,
exempelvis Sokrates, Pascal, Shelley, ha enligt
sägen mer eller mindre ofta varit utsatta
för hallucinationer. Kroppslig och andlig
trötthet, oro, väntan eller i allmänhet en stark
emotionell spänning verka därvid disponerande. I
halfslummer, på öfvergången från det vakna
tillståndet till sömn eller tvärtom, äro
hallucinationer ej ovanliga, de kallas under
dessa förhållanden hypnagoga.
Hallucinationerna äro dels enkla (elementära),
såsom synförnimmelser af ljus, färger m. m.,
och ljudförnimmelser af buller, knackningar
m. m., dels mera sammansatta (differentierade),
som ha en mera bestämd och påtaglig karaktär
af gestalter och föremål, musik, röster
o. s. v. Hallucinationer kunna gifvetvis
förekomma inom hvart och ett af människans
fem sinnesområden: hörsel, syn, lukt, smak
och känsel. Som ett känseln underordnadt
sinne bör muskelsinnet särskildt nämnas,
alldenstund hallucinationer inom muskelsinnet
ha sitt speciella intresse och stor betydelse
inom vissa sinnessjukdomar. Den viktigaste
formen af hallucinationer äro otvifvelaktigt
hörselvillorna. Dels är hörseln det
sinne, genom hvilket vår allra viktigaste
rapport med yttervärlden förverkligas, dels
äro hörselvillorna synnerligen vanliga, och
slutligen ha de, särskildt i den form, som af
de sjuke benämnas "röster", en så förvillande
likhet med verkligheten, att den sinnessjuke
ej kan undgå att vilseledas och tro, att det är
verkliga människor, hans fiender eller gynnare,
som höras omkring honom. Med synhallucinationerna
förhåller det sig annorlunda. Dessa äro rätt
sällsynta i form af visioner med någon större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
