Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallgrimsson, Jónas - Hallier, Ernst - Halligen - Halling - Halling, Honoratus - Hallingdalen - Hallingdalsälfven - Hallingeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många forskningsresor, kom han sig aldrig för
att skrifva. Däremot författade han några mindre
skrifter, värdefullast De islandske vulkaners
historie (endast i manuskript). Öfver H., som
räknas till Islands största söner, restes i
Reykjavik på hundraårsdagen af hans födelse
1907 en staty (modellerad af Islands ende
bildhuggare, Einar Jónsson).
R. N–g.
Hallier [hallir], Ernst, tysk botanist, f. 1831
i Hamburg, d. 1904, 1865–84 e. o. professor i Jena,
egnade sig förnämligast åt studiet af svamparna.
Han uppträdde mot den nu för tiden allmänt härskande
åsikten, att de vid jäsnings-, förruttnelse- och
förmultningsprocesser äfvensom vid sjukdomar
uppträdande svampbildningarna vore för hvar och
en af dessa karakteristiska, själfständiga
organismer, och antog, att de förvandla sig den
ena till den andra alltefter det substrat, på
hvilket sporerna utveckla sig. Bland H:s skrifter
må nämnas
Die pflanzlichen parasiten des menschlichen körpers (1866) och
Phytopathologie. Die krankheiten der kulturgewächse (1868).
Han ombesörjde en ny bearbetning af
Schlechtendals, Langethals och Schenks "Flora
von Deutschland" (5:e uppl., 30 bd, 1880–88).
(T. K.)
Halligen (ty.; sing. Hallig), de af dammar
icke skyddade tretton små öarna (22 kvkm. med
omkr. 500 inv.), af hvilka den största är
Langeness-Nordmarsch (10 kvkm., 186 inv.), i
Husumbukten v. om Schleswig, i motsats till de
större, af dyner och dammar skyddade öarna. En
sådan hallig höjer sig knappt 1 m. öfver det
vanliga vattenståndet, saknar hvarje skydd
mot hafvet och öfversvämmas af detta ofta
två gånger dagligen. Husen på dessa öar,
af hvilka de minsta äro obebodda, äro byggda
på konstgjorda upphöjningar och omgifna af
pålverk, men bortspolas dock ofta af vågorna,
öarna producera endast gräs, som afbetas af
några nötkreatur och får, bebyggarnas hela
rikedom. Sedan 1896 har man börjat anlägga
dammar kring ett par af de större öarna. Man
antager, att åtminstone några af dem genom de
aflagringar, som afsätta sig emellan dem och
kusten, skola under detta århundrade förenas med
denna. Jfr Träger, "Die rettung der H." (1900).
(J. F. N.)
Halling. 1. Norsk folkdans i 2/4 takt, bäst
utvecklad i Hallingdalen och dess omnejder
samt utförd af en dansare, i allmänhet med
både kraft och smidighet. Den dansande börjar
lugnt och drifver hit och dit nästan på måfå,
men alltefter musikens tilltagande liflighet gör
han raskare rörelser med benen, än hopkrupen,
än upprätt, och slår kullerbyttor, till sist i
luften det s. k. "hallingkastet", vid hvilket han
söker med foten nå takbjälken. Hallingen har ofta
användts i norsk konstmusik (af Grieg m. fl.). –
2. Svensk folkdans i 2/4 takt med liflig rytm,
dansas af två män (helst i den värmländska
Nordmarksdräkten), omväxlande som pardans (se
Dans, fig. 19) och motdans, med hvarjehanda
lustigt gymnastiska sträckningar på lemmarna och
bålen samt vighetsdater sådana som "harsteg"
(nedhukad, på endera hälen sittande ställning
med ömsevis framkastade fötter) och "sittsteg"
(liknande ställning, men fötterna ömsevis förda
ut åt sidan), hjulningar o. s. v. Jfr Dans,
sp. 1326.
E. F–t.
Halling, Honoratus, norsk präst och författare,
f. 1819, d. 1886, blef student 1839, aflade 1843
teologisk ämbetsexamen och hade sedan 1847
olika prästerliga anställningar, senast som
kyrkoherde 1875–85 i Östre Aker (i Kristiania
stift). Han egnade sig på 1850-talet åt
att sprida en sund och kristlig upplysning
bland den af Markus Thrane starkt upprörda
arbetarbefolkningen i Kristiania. I detta
syfte stiftade han Enerhaugens samfund och
Spareskillingsbanken samt arbetade för
nykterhetens främjande. Under några år
redigerade H. "Söndagsblad for menigmand"
och uppsatte 1848 samt redigerade till 1855
den ännu utkommande uppbyggelsetidningen
"For fattig og rig". Bland hans öfriga,
mycket spridda skrifter må nämnas
Söndagsbog for söfarende och
En liden postille for börn.
O. A. Ö.
 |
| Från Hallingdalen. (Efter målning af Gude.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
