Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hainburg l. Haimburg - Haindorf - Haine - Hainichen - Haiphong (Haifong) - Hairaddin - Hai-scheo - Haisin - Haistila - Haiti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
romerska fornlämningar, bl. a. en vattenledning,
som ännu begagnas, ett altare och det
s. k. römerthurm på rådhuset. På en klippa
i Donau ligger den pittoreska borgruinen
Röttelstein. Fästningslinjerna af det gamla
Carnuntum (se d. o.) ha genom utgräfningar
tydligt trädt i dagen. På Hainberget stå
ruiner af den i Nibelungenlied omtalade
Heimburc, ett gränsfäste mot hunnerna,
hvilket 1042 med storm togs af Henrik III
från ungrarna. 1482 återeröfrades borgen
af Mattias Corvinus. 1683 förstördes den af
turkarna, hvarvid alla invånarna nedgjordes.
S. A. L.*
Haindorf, by i nordligaste Böhmen, vid
norra foten af Iserberget, vid Wittig,
ett tillflöde till Neisse. Omkr. 3,000
inv. Vallfartskyrka (grefvarna Glam-Gallas’
familjegraf). Bomullsindustri,
porslins- och papperstillverkning. 2
km. n. därom ligger badorten Liebwerda
(380 m. ö. h.) med vattenkuranstalt.
Ln.
Haine [än], flod i belgiska prov. Hainaut,
upprinner vid Anderlues, 183 m. ö. h.,
flyter mot v. och utmynnar i Frankrike
nedanför Condé i Escaut, 70 km.
J. F. N.
Hainichen, stad i sachsiska reg.-omr. Leipzig,
vid Striegis. 7,932 inv. (1900). Teknisk
skola. Mest bekant för sin stora tillverkning af
flanell. Minnesstod öfver Gellert, som föddes
där. (J. F. N.)
Haiphong (Haifong), viktigaste hamnstaden i
franska kolonien Tonkin, vid Kam, en af Songkois
mynningsarmar, 10 km. från Tonkinviken och 93
km. från Hanoi, hvarmed H. är förenadt medelst
järnväg. 16,088 inv. (1900). Det är försedt med
dockor och magasin, där fartygen obehindradt
kunna lossa och lasta vid kajerna. Redden
är rymlig och väl skyddad och lämnar numera
tillträde för de största fartyg. H., som anlades
1874 och blef stad 1888, har stora artilleri
verkstäder och militärförråd och utgör station
för krigsfartyg i reserv. (J. F. N.)
Hairaddin. turkisk sjöröfvare. Se Barbarossa.
Hai-scheo, en Svenska missionens i Kina
missionsstation i prov. Schan-si. Upprättad
1895. Se Mission.
Haisin. Se Gajsin.
Haistila, by vid Kumoälf i Finland, icke
långt från Björneborg, var skådeplats för en
arriärgardesstrid 17 mars 1808 mellan två
finska bataljoner och en skvadron på ena sidan
samt general Bagrations avantgarde på den andra.
C. O. N.
Haïti (karib., "bergland"). 1. (Sp. San
l. Santo Domingo, i äldre tider Hispaniola och La
Española.) En af de västindiska öarna, näst Cuba
den största, vackraste och rikaste, mellan 17°
377 (Kap Beata) och 19° 58’ n. br. (Kap Isabella)
samt 68° 21’ (Kap Engaño) och 74° 30’ v. lgd
(Kap Dame Marie). Bredden växlar mellan 60 och
264 km., största längden är 660 km., arealen,
inberäknadt biöarna Tortuga, Gonave, Beata,
Saona m. fl., 77,253 kvkm. (något mer än Sverige
s. om Vänern och Vättern). I ö. skiljes ön från
Portorico genom det 120 km. breda Mona-sundet,
i v. genom Windward passage (Jamaicakanalen) från
Cuba (90 km.) och från Jamaica (185 km.). Genom
den efter ön Gonave uppkallade Gonavebukten
delas ön i sin västra del i två halföar, af
hvilka den norra, kortare (90 km.), är riktad mot
Cuba, den södra, längre (230 km.) och smalare,
mot Jamaica. På nordöstra kusten utskjuter den
smala halfön Samaná, och på
södra kusten finnes den breda Neybaviken,
som kan anses ha en fortsättning i sjöarna
Enriquillo, Antillernas största insjö (400
kvkm.), och Laguna del Fondo, båda med
salt vatten. För öfrigt är kusten mycket
inskuren och rik på naturliga hamnar. Öns
geologiska bildning är blott ofullständigt
känd. Dess kärna anses vara ett kristalliniskt
skifferberg. Gnejs, glimmer-, hornblände-,
klorit- och epidotskiffer finnas såväl i östra
delen som i midten, därjämte gamla eruptiv,
såsom granit, diorit, diabas, olivin, pikrit,
porfyrit, kvartsporfyr och serpentin. Däröfver
ligga kalksten, skiffer och kritkonglomerat,
som mycket påverkats af eruptiven och starkt
veckats liksom grundberget. Slutligen bilda
tertiära skiffrar och tertiär sandsten jämte
lignit större delen af bergen i norra delen. Ung
korallkalk bildar vid norra kusten ett smalt och
vid den södra ett bredt bälte. Nyligen har man
därtill funnit betydliga mängder yngre eruptiv,
såsom basalt, andesit, trakyt o. a. En stor
brottlinje går på södra sidan om Antillernas
cordillera från Port-au-Prince, i den ligga de
ofvan nämnda insjöarna; en annan går fram i norra
delen väster ut ifrån Samanábukten. De dela ön
i tre bergsystem och äro än i dag – liksom äfven
kusterna – härdar för svåra jordbäfningar. – Af
mineral finnes rätt mycket, men fyndigheterna
bearbetas icke. 1500-talets guldrikedom är
försvunnen, om än guldvaskning förekommer på
några ställen. Koppar, järn, silfver, tenn,
svafvel, jaspis och marmor brytas knappast; de
ekonomiskt mest betydande mineralprodukterna
äro petroleum, salt, lignit och brunkol i de
tertiära brottdalarna. Af bergskedjorna är den
nordligaste, Sierra de Monte Cristi, lägst
(600–700 m.; högsta topp Diego Campo 1,220
m.). Söder om denna ligger ett lågland "Vega
real" (150–220 m.), som är mycket fruktbart; det
genomflytes i östlig riktning af Yuna till Bahia
de Samaná och i västlig af Yaqui. – Öns mellersta
del genomstrykes från Kap à Foux till Kap Engaño
af en kedja, som i sin högsta del heter Sierra
de Cibao, hvars högsta toppar äro Pico de Yaqui
(2,955 m.) och Loma Tina (3,140 m.), den högsta
toppen på Antillerna. Denna kedja fortsättes
i ö. af Portoricos kordillerer, i v. af Cubas
Sierra Maestra. En annan hög parallellkedja går
s. om öns sydligare brottdal från Neybabukten i
ö. till Kap Dame Marie och har sin fortsättning
i Jamaicas Blue mountains. Dess högsta toppar
äro Mont la hotte (2,225 m.) och Mont la selle
(2,712 m.). Emellan de båda kedjorna flyter öns
största flod, Artibonite (400 km.), åt v. ut i
Gonavebukten. Låglandet framträder i sin största
utsträckning dels i Vega real i n., dels kring
lagunerna i s. (slätterna kring Neyba och Azua),
dels slutligen i sydöstra delen af ön, där de
gräsrika llanos utbreda sig mellan bergen och
den södra kusten.
Klimatet är varmt och på sina ställen
fuktigt. Årsmedeltemperaturen i Port-au-Prince
är 26°, den kallaste månaden (jan.) har 24,4°,
de varmaste (juli och aug.) 27,7°; de högsta
och lägsta extremerna ha varit 36,8° och
15,6°. Nederbörden är mycket olika i olika delar
af ön, i det att passaden medför stor nederbörd
åt norra kusttrakterna, medan i läsidan af bergen
regnen äro sällsynta. I Sanchez, vid Samanáviken,
stiger den till 2,061 mm., i Port-au-Prince på
västra kusten till 1,400 mm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
