Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1039-1040 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hagströmer, Johan Vilhelm - Hagtorn - Hagtornsfjäril - Hague, Cap de la - Hagunda - Haha - Hahabe l. Alma-hahabe - Hahl, N.G. - Hahn, Canutus - Hahn, Petter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1884), Om förhållandet emellan lagstiftning
och vetenskap på den svenska straffrättens
område (i "Tidsskr. f. retsvidenskab", 1889),
Om mordbrandsbrotten enl. svensk rätt (ibid.,
1897), Några anmärkningar om fortsatt brott
(ibid., 1900) samt slutligen fr. o. m. 1901
det omfattande, för positiv svensk straffrätt
grundläggande verket Svensk straffrätt (bd I,
omfattande straffrättens allmänna del, 1905;
bd II, häft. 1-2, 1908). Dessutom bidrog
H. med en mängd rättsvetenskapliga art. i 1:a
uppl. af Nordisk familjebok.
1. R. T-dt. 2. N. S-g.


Hagtorn, Cratægus L., bot., ett släkte inom
fam. Rosaceæ, afd. Pomoideæ, som omfattar
högväxta buskar eller lägre träd med torniga
grenar, ofta flikiga blad och i kvastar ordnade
blommor, hvilkas fem hvita eller röda kronblad
äro längre än foderflikarna. Frukten är en
mjölig, bärlik äppelfrukt, hvars inre lager är
benhårdt. Hagtornssläktet är utbredt i Europas
såväl varmare som kallare tempererade länder
och uppträder med 3 arter i Sverige. Många
hagtornsarter finnas för öfrigt i
norra Amerika och i Asiens tempererade
trakter. De svenska arterna ha vackra hvita
blommor och röda frukter. I våra trädgårdar
odlas flera arter till häckar eller som
prydnadsväxter, t. ex., utom de inhemska arterna,
C. coccinea L. (Nord-Amerika) och C. sanguinea
Pall. (Nord-Asien). Af C. monogyna Jacq. finnas
särdeles vackra varieteter med dubbla blommor,
likna de små törnrosor. Veden är mycket hård
och nyttjas till snickeriarbeten, som fordra
hårdhet och styrka. Af C. oxyacantha L. ha blad,
blommor och frukter ("Folia, Flores, Baccæ Spinæ
albæ l. oxyacanthæ") fordom varit officinella och
användts mot diarré. Flera arter ha ganska stora,
syrliga, ätbara frukter, t. ex. C. Azarolus
L., inhemsk i Mindre Asien och Persien och mycket
odlad i Syd-Europa. O. T. S.
(G. L-m.)


Hagtornsfjärilen. (1/2 nat. storl.)

Hagtornsfjärilen, Aporia cratægi L., zool.,
är en vacker fjärilart af Pieridernas familj,
med ända till 72 mm. vingbredd, som träffas
tämligen allmänt å ängsmarker i södra och
mellersta Sverige. Vingarna äro hvita, med
svarta vingnerver, de främre längs utkanten
nästan genomskinliga. O. T. S.*

Hague [a’g], Cap de la, nordvästliga udden
på halfön Cotentin, i franska dep. Manche,
180 m. hög. Utanför på klippan Gros
du Raz ett 47 m. högt fyrtorn. Udden
förväxlas ofta med La Hougue (se Hougue).
(J. F. N.)

Haguenau [agnå]. Se Hagenau.

Hagunda. 1. Härad i Uppsala län, ingår i Uppsala
läns Mellersta domsaga och fögderi samt omfattar
socknarna Gryta, Balingsta, Hagby, Ramsta,
Väster-Åker, Dalby, Skogs-Tible, Åland och
Järlåsa. 33,413 har. 4,589 inv. (1907).
- 2. Kontrakt i Uppsala stift, omfattar de
fem pastoraten Hagby och Ramsta; Väster-Åker
och Dalby; Skogs-Tible och Åland; Balingsta;
Järlåsa. 29,800 har. 3,912 inv. (1907).

Haha (fr.), oförmodadt hinder. Fortif. Ett
4 m. bredt och minst 3 m. djupt afbrott i en
trappkommunikation, t. ex. invid kontereskarpen,
i en fästning eller ock en graf med samma
dimensioner tvärs öfver en poterns nedre
mynning. När förbindelsen skall bibehållas,
öfvertäckes hahan med lätt undanskaffad broning.
L. W:son M.

Hahabe l. Ama-hahabe, den ena stora afdelningen
af Ama-xosa-stammen, hvilken européer kalla
kaffrer (se d. o.). H. A.*

Hahl, N. G. Se Gyllenhaal, svensk
adlig ätt.

Hahn, Canutus, biskop, f. 13 nov. 1633
i Uråsa socken, Småland, d. 29 dec. 1687 i
Karlskrona, studerade 1652-54 i Greifswald,
Wittenberg, Rostock och Uppsala, hvarest han
1661 promoverades till magister med andra
hedersrummet (ultimus). Han utnämndes till
professor i logik och metafysik 1661 vid Lunds
gymnasium och 1667 vid universitetet, var
1671-79 kyrkoherde i Ronneby, utnämndes 1679
till kyrkoherde i Landskrona (hvilket pastorat
han aldrig tillträdde) och förordnades s. å. till
medhjälpare åt biskopen i Lunds stift, Winstrup,
samt blef 1680 dennes efterträdare. Från
det stora stiftets tröttande styrelse sökte
sig H., som var sjuklig, och han fick 1687
biskopsämbetet i Växjö stift, men hann ej
tillträda detsamma. H. verkade kraftigt för
svenska kyrkoordningens införande i Lunds stift
samt för svenska språkets bruk i skola och kyrka,
därstädes; han har därjämte största förtjänsten
om återupprättandet af Lunds universitet
(se d. o.), hvars prokansler han var, om ock
ej formligen utnämnd. H. är "otvifvelaktigt
att räkna bland den svenska kyrkans yppersta
administratörer" (Weibull).

Hahn, Petter, universitetslärare, f. i Småland,
d. 12 dec. 1718 på flykt till Sverige undan
ryssarna, blef student i Åbo 1672, utnämndes 1675

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>