Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hæggström, Gustaf - Hællsnæs skans - Haelschner, Hugo Philipp Egmont - Haelwegh, Albert - Hæm- - Hæmagoga, Hemagoga - Hæmanthus - Hæmatemesis - Hæmatidrosis - Hæmatocathartica - Hæmatocele - Hæmatococcus - Hæmatocrya - Hæmatokolpos - Hæmatometra - Hæmatopota - Hæmatopus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insatte honom i bevillnings- (1869-71),
banko-(1872-74) och konstitutionsutskotten
(1875-79). Tillika var han 1871-72
statsrevisor och 1874-77 fullmäktig i
Riksgäldskontoret. Småningom aflägsnade sig
H. från de landtmannapartistiska sträfvandena
och slöt sig till de s. k. Rundbäckarna, hvilka
vid 1883 års riksdag lyckades insätta honom
i försvarsutskottet, där han icke oväsentligt
bidrog till att undergräfva de Posseska stora
härordnings- och skatteförslagen. Då H:s
protektionistiska ståndpunkt i tullfrågan
ej sammanföll med kommittenternas, blef han
efter 1887 års riksdagsupplösning ej omvald.
1. -rn.* 2. (V. M.)
Hællsnæs skans, på Själland å östra
stranden af Isefjordens mynning, besattes
och förstärktes 1658 af svenskarna.
L. W:son M.
Haelschner [hälj-], Hugo Philipp Egmont, tysk
rättslärd, f. 1817, d. 1889, blef 1847 e. o.,
1850 ord. professor i juridik i Bonn, 1868 medlem
på lifstid af preussiska herrehuset samt 1870
geheime justitieråd. Bland hans skrifter märkas
Geschichte des brandenburgisch-preussischen
strafrechts (1855), System des preussisclien
strafrechts (1858-68), Das gemeine deutsche
strafrecht (1881-87) och Das recht Deutschlands
im streit mit Dänemark (3 uppl. 1863).
Haelwegh [hal-], Albert, dansk kopparstickare,
d. 1673, var troligen infödd dansk och lärjunge
af den invandrade tyske kopparstickaren
Simon de Pas. Vid dennes död, 1647, blef
H. kunglig kopparstickare (sculplor regius)
och universitetskopparstickare. 1643-72 stack
han 91 blad, till största delen porträtt, hvilka
både i konsthistoriskt och historiskt hänseende
ega bestående värde. Ph. W.*
Hæm-. Se Hem-.
Hæmagoga, Hemagoga (af grek. haima, blod, och
agein, drifva), Bloddrifvande medel, med.,
kallades förr sådana medel, som ansågos ega
förmåga att drifva blodet till de kvinnliga
könsorganen, för att sålunda påskynda eller
öka månadsregleringen, eller ock att framkalla
öppen "gyllenåder" (blödande hemorrojder).
O. T. S.*
Hæmanthus L. (af grek. haima, blod, och
anthos, blomma, "blodblomma"), ett löksläkte
inom fam. Amaryllidaceæ, hemma å Kaplandets
torra bergsslätter. Emellan de få, mycket
breda bladen från löken uppskjuter en kort,
tjock stängel, uppbärande en hopgyttrad flock
af blodröda (H. coccineus L.) eller hvita
(H. albiflos L.) blommor. På grund af sitt
egendomliga utseende odlas dessa arter ofta i
boningsrum. Om Hæmanlhus toxicarius se Buphane.
O. T. S. (G. L-m.)
Hæmatemesis (af grek. haima, blod, och emesis,
kräkning), blodkräkning (se d. o.).
Hæmatidrosis (af grek. haima, blod, och idros,
svett), blodsvettning. Se Svett.
Hæmatocathartica (af grek. haima, blod, och
kathartikos, rensande, renande), med.,
blodrenande medel (se d. o.).
Hæmatocele (af grek. haima, blod, och kele,
svulst), kir., blodbråck. Efter ordalydelsen
skulle denna benämning kunna användas för hvarje
svulst, som innehåller blod; men man betecknar
dock därmed hufvudsakligen de svulster i pungen
hos mannen, hvilkas innehåll är blodigt. De kunna
f. ö. ha sin plats antingen uti bindväfven tätt
under huden eller ock inuti ett förutvarande
vattenbråck. I båda
fallen är ett yttre våld oftast orsaken till
blödningen, men i det förra äro svulstens
gränser alldeles obestämda, och dess omfång kan
blifva ofantligt stort. Såsom vid hvarje annan
blodutgjutning under huden färgar sig denna
snart blå, så att intet tvifvel om åkommans
art kan uppstå. Om svullnaden är betydlig,
kan den gifva anledning till svåra smärtor
och är då ej utan fara, emedan hudens starka
utspänning kan medföra brand däri. Behandlingen
består i hvila, kalla omslag och, om det
blir alldeles nödvändigt, insnitt för blodets
uttömmande. Inuti ett vattenbråck inträffa
ej så alldeles sällan blödningar, äfven där
mestadels till följd af yttre våld. Svulsten är
härvid begränsad. Man kan sluta till, att en
dylik blödning inträffat på grund af bråckets
hastiga tillväxt och däraf, att det förlorat sin
genomskinlighet; dock äro dessa tecken osäkra,
och ofta inträffar, att man vid operation af
vattenbråck påträffar rester af blödningar däri,
som hvarken patient eller läkare vetat om.
Rsr.*
Hæmatococcus, bot. Se Rödsnö.
Hæmatocrya (af grek. haima, blod, och kryos
iskyla), zool., kallblodiga ryggradsdjur. Se
Vertebrater.
Hæmatokolpos (af grek. haima, blod, och kolpos,
barm), med. Se Hæmatometra.
Hæmatometra (af grek. haima, blod, och metra,
lifmoder), med., uppstår, då antingen
hymen, slidan eller lifmoderns mynning
är tillsluten och till följd däraf det af
lifmoderns slemhinna under menstruationen
afskilda blodet icke kan flyta bort. Orsaken
till en dylik tillslutning kan ligga antingen i
medfödda eller senare tillkomna bildningsfel i
de nämnda delarna. Resultatet blir i hvarje fall
detsamma: en stundom kolossal utvidgning och
utspänning af de inre födslodelarna genom det
blod, som kvarstannat. Den med blod utspända
slidan kallas hæmatokolpos och den på samma sätt
förändrade äggledaren hæmatosalpinx. Symtomen äro
uteblifven menstruation och i stället periodvis
återkommande häftiga smärtor. Kommer ingen
läkarhjälp emellan, banar sig i många fall blodet
en väg antingen igenom den hinna, som hindrar det
från att rinna ut, eller också genom att spränga
lifmodern eller äggledarna. Behandlingen
af denna åkomma består i att på lämpligt
vis bereda det innestängda blodet väg utåt.
R. T-dt. (Bvn.)
Hæmatopota,. zool. Se Regnbroms.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
