Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göteborgs handels- och sjöfartstidning - Göteborgs högskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men inrymde småningom, sedan tidningen "Götha
runor" upphört med 1832, äfven politiska
artiklar. Utgifvaren Prytz hade emellertid -
liksom samtidigt "Aftonbladets" utgifvare,
L. Hierta, till hvars meningsfränder Prytz hörde
- att kämpa en svår kamp mot indragningsmakten
och förlorade snart rätten att själf utgifva
tidningen. Denna växlade under striden
mot indragningsmakten flera gånger namn,
beroende på de tillståndsbevis, som funnos
till hands eller de ansvarige utgifvare,
som kunde anskaffas. Tidningen utkom 1832-33
dagligen, 1834-44 endast tre gånger i veckan,
men har sedan 1845 åter utgifvits dagligen,
år 1885 t. o. m. 2 gånger dagligen. Tidningens
färg var afgjordt liberal eller radikal, dess
tendens för öfrigt alltjämt mera merkantil
än politisk. Bland dess främsta politiska
medarbetare var skalden K. M. Ekbohrn. 1848
sålde Prytz tidningen till J. Sandvall,
förut utgifvare af "Jönköpingsbladet", en
den tiden mycket betydande publicist i det
avanceradt liberala lägret, hvilken betydligt
höjde tidningens spridning samt genom talrika
förbindelser och ökad redaktionspersonal befäste
och utvidgade dess ställning. Tidningens färg
var efter 1848 t. o. m. ännu mera utpräglad än
under den närmast föregående tiden, särskildt
1850, då tidningen uppträdde emot det af de
"grå" och äfven af "Aftonbladet" försvarade
representationsförslaget. Sandvall hade
emellertid - trots företagets stora framgång
- att kämpa med ekonomiska svårigheter, som
en gång t. o. m. föranledde utgifvandet af
två täflande Handelstidningar (en sandvallsk
och en prytzisk). 1851 måste Sandvall, till
följd däraf att en af honom, som bankkamrer,
i Jönköping många år förut begången förseelse
upptäckts, lämna landet, hvarefter tidningen
utgafs och redigerades af C. J. Lindskog, som
redan tillhört redaktionen före Sandvalls tid,
M. Prytz och J. M. Wimmerstedt. 1852 erhöll den
en ny hufvudredaktör i S. A. Hedlund, som i hög
grad satte sin prägel på bladet och lyfte det
till ett af landets allra främsta organ och som
lät det taga en verksam och inflytelserik del i
det allmänna meningsutbytet, ej blott i politiska
frågor, utan i snart sagdt alla spörsmål af
större intresse. Icke minst har tidningen tagit
till orda för det samhälles framåtskridande,
inom hvilket den utkommit.
I politiskt afseende tillhörde tidningen
allt fortfarande den liberala sidan. Under
1850- och 1860-talen stod den i främsta ledet
bland kämparna för en representationsreform,
stred ifrigt för främmande trosbekännares
likställighet med andra svenska medborgare
och intog i tullfrågorna en starkt framskjuten
frihandelsställning. I fråga om utrikespolitiken
var tidningen 1863-64 afgjordt ministeriell
och häfdade den åsikt, att Sverige icke måtte
inblanda sig i dansk-tyska fejden. 1870-71
uttalade tidningen sig emot den franskvänliga,
napoleonska åskådning, som under fransk-tyska
kriget genomströmmade svenska folket,
hvilket vållade en tillfällig minskning i dess
prenumerantantal. I de inre frågorna bibehöll
tidningen efter representationsreformens
genomförande (1866) sin ställning i
vänstern. Under 1870- och 1880-talen stod den
landtmannapartiet och efter dess klyfning det
"gamla" landtmannapartiet nära och bekämpade
införandet af det nya tullsystemet. I dissenter-
och religionsfrihetsfrågorna,
liksom i frågorna om
utvidgad kommunal och politisk rösträtt,
undervisningsfrågan, afskaffande af vatten-
och brödstraffet m. fl. kulturfrågor,
har tidningen tillhört reformvännernas
antal. "Handelstidningen" (som den vanligen
kallas) sympatiserade i vissa afseenden med
de norska och danska, med landtmannapartiet
besläktade vänsterpartierna, och ställde sig
förstående till den Sverdrupska vänsterns
hållning i statsrådssaken under 1870-talet
och den därefter följande konflikten; likaledes
stödde tidningen de följande åren en unionsvänlig
politik, bevarandet af mellanrikslagen och
främjandet af öfverenskommelse med Norge
på gemensamhetens grund, men gjorde under
1890-talet afgjord front mot de separatistiska
sträfvandena hos den avancerade norska
vänstern och växlade skarpa hugg med dess
organ; i unionens sista skede stödde tidningen
sträfvandena för en förlikning, eventuellt
med konsulatskilsmässa, men med bevarande
af den gemensamme utrikesministern. Åt de
sociala frågorna har tidningen under senare
årtiondena egnat stort utrymme. Likaså har
en omfattande litteratur- och konstafdelning
utvecklats. Tidningen har sedan gammalt ett
synnerligen utvidgadt korrespondentsystem
från främmande länder. Hedlund innehade
hufvudredaktörsposten ända till sin död
(1900), men hade dock under sista årtiondet
till god del lämnat ledningen i yngre händer,
och från 1896 var hans brorson Henrik Hedlund
tidningens ansvarige utgifvare samt öfvertog
efter S. A. Hedlunds död hufvudredaktörsskapet,
som han ännu innehar.
Utom de nämnde medarbetarna ha bl. a. i
tidningen verkat V. Rydberg, som var fast
anställd medarbetare 1855-76 och som i tidningen
offentliggjort flera sina verk samt redigerat
dess utrikesafdelning, M. Rubenson (d. 1899), som
i mer än tre årtionden var tidningens "flygande"
korrespondent, K. Warburg, M. Hammarberg,
C. Ramberg, J. Bratt, S. Hanson och J. Atterbom.
Tidningen eges af ett aktiebolag (på 425 aktier,
om 1,000 kronor). Dess upplaga, som under
1870-och 1880-talen höll sig kring 5,000 exemplar
med 8,000 om lördagarna, har, efter det priset
på 1890-talet nedsatts (nu 12 kr. för Göteborg
och 10 kr. å posten samt 5 öre för lösnummer),
oafbrutet stigit och uppgår nu (1908) till
24,000 exemplar vanliga dagar och till 44,000
ex. lördagar. Tidningen har såsom följd häraf
ett mycket stort annonsklientel. Sedan 1896
utgifves för landsorten ett halfveckoblad
Handelstidningens Veckoblad, som har spridning
förnämligast i västra Sverige. Dessutom utkommer
sedan nov. 1902 från samma redaktion och förlag
ett middagsblad, Göteborgstidningen, med lokal
spridning i Göteborg.
K. W-g.
Göteborgs högskola. Under årtionden hade
frågan om en högre undervisningsanstalt
i Göteborg förberedts dels därigenom,
att man anordnade offentliga föreläsningar
(bl. a. på bekostnad af Renströmska fonden),
dels genom debatt i pressen. Två donationer
till en högre undervisningsanstalt eller
högskola af Fr. Lundgren (400,000 kr.) och
Edv. Magnus (200,000 kr.) gåfvo anledning
till, att högskoleidéns främste ifrare,
redaktör S. A. Hedlund, föreslog (1885) hos
stadsfullmäktige, att man skulle utse män för
frågans utredning. Bland dessa gingo meningarna
åt två skilda riktningar, af hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
