Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gythion (Gytheion) - Gyttja - Gyttjebad l. Gyttjemassagebad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gytheion, spartanska slättens och norra
Mainas förnämsta exporthamn, som 1896 hade
4,306 inv. (som kommun 6,049). Biskopssäte.
(J. F. N.)
Gyttja. 1. Geol, en i vått tillstånd gulgrå,
gröngrå, stundom brunaktig, ofta illaluktande
jordart af nästan geléartad konsistens,
uppkommen genom afsättning på en forntida
sjöbotten eller i afstängda hafsvikar (om
hafsgyttjan se vidare Haf). Den är bildad
dels af fint fördelade växt- och djurrester,
hvilka i regel passerat vatteninsekters,
kräftdjurs m. fl. djurs tarmkanal, dels ock af
kiselalgers (diatomacéers) mikroskopiskt små,
sirliga skal. I gyttjan äro ofta inbäddade mer
eller mindre talrika frön, blad o. s. v. af den
forna sjöns eller dess stränders vegetation. I
fuktigt tillstånd är gyttjan vanligen fet för
känseln och klibbar ej vid fingrarna, som lera
gör. Vid torkning krymper den högst betydligt,
blir i allmänhet fast och hård, till färgen
ljusare och mera liknande lera, ehuru lättare
än sådan. Gyttjan innehåller ganska mycket
svafvelsyra (3-7 proc.) och äfven något
fosforsyra och kali. Dess halt af organiska
ämnen växlar mellan 5 och 35 proc. Vid bränning
mörknar den och blir svart, innan de organiska
ämnena vid ytterligare glödgning förtäras och
den ljusa färgen återkommer eller förvandlas
till röd. Gyttjeaflagringarna träffas högst
sällan i dagen, utan nästan alltid öfvertäckta
af torf eller svämlera. De utgöra nämligen
ofta bottenlagret i torfmossarna. Deras
mäktighet växlar mellan några decimeter
och ett par meter. - En varietet af gyttja
låter dela sig i papperstunna skifvor eller
blad liknande gråpapper och kallas därför
pappersgyttja, af allmogen äfven papperslera
och gråpapperstorf. På somliga lokaler har
gyttjan vid sin bildning blifvit uppblandad
med lerslam och utgör ett mellanting mellan
gyttja och lera, s. k. gyttjelera. Å andra
platser innehåller den mer eller mindre
talrika skal af sötvattenssnäckor
(snäckgyttja). På vissa trakter åter, särskildt där
berggrunden utgöres af kalksten eller andra
kalkrika bergarter, är gyttjan
(kalkgyttja) stundom i hög grad blandad med kemiskt
utfälld kolsyrad kalk och bildar öfvergångar till
bleke. - 2. Landtbr. Gyttja är ofta skadlig för
växtligheten. De stundom bildade pappersliknande
lagren hindra växtrötternas nedträngande och
äfven fuktighetens uppstigande från djupare
jordlager, till följd hvaraf det öfverliggande
ytlagret blir starkt utsatt för torka. Gyttjan
innehåller stundom äfven järnvitriol, som är
giftig för växterna. Gyttja, som är rik på
mullämnen, kan vanligen med fördel användas
som jordförbättringsmedel på mullfattig jord
(jfr Jordförbättringsmedel). - Vissa gyttjor
användas till medicinska bad, gyttjebad (se
d. o.). 1. E. E. 2. H.J.Dft.
Gyttjebad l. Gyttjemassagebad, en för Sverige
egendomlig badform, hvarmed ingenstädes
utomlands finnes någon jämförlig. Huru och
när detta bad först uppkommit, har ej ännu
af forskningen kunnat klargöras. Faktiskt är,
att det uppkommit och först praktiserats vid
Loka brunn, hvarifrån det i mer eller mindre
modifierad form utbredt sig i landet. I den gamla
medicinska litteraturen ser man antydningar om,
att man brukat till hälsoändamål ingnida kroppen
med någon fet jordart, men dessa bruk ha ej
någon den ringaste gemenskap med badets första
uppträdande i de nordiska
länderna. Uti de afhandlingar om Loka, som
1727 och 1729 utgåfvos af doktor E. Victorin,
finnas några antydningar om, att "ochran
(afsättningen från källan) skulle för sin ymniga
fetmas skull vara gagnelig, då kroppen därmed
bestrykes eller gnides eller blifver som en
salfva öfverlagd". P. J. Bergius är den förste,
som angifver i en mera distinkt form tillvaron
af en bestämd badmetod vid Loka. Uti ett tal "om
kalla bad i gemen och Loka badningar i synnerhet"
(1764) redogör han för gyttjebadsmetoden vid
Loka, som i korthet lyder så: kroppen tvättas
först med ljumt vatten, och så ingnides gyttjan,
så kall den kan fås, under ett jämnt arbetande
med händerna. Sedan Bergius redogjort för
gyttjans utseende, beskrifver han, huru
denna ingnides, tills den på kroppen segnat
och tyckes kännas torraktig. Sedan afsköljes
alltsammans, under det gnidningen med händerna
fortsättes först med köldslaget vatten och sedan
småningom med kallare och kallare. I badhuset
sker afsköljning helst med den s. k. slangen,
liktydigt med en viss duschform. Så ungefär
begagnas gyttjebadet ännu vid Loka. Först
1773 blef gyttjebadet begagnadt i Medevi. Vid
hafskurorterna infördes en modifikation af det
gamla Lokabadet, i det att ingnidningen, som
sker med varm gyttja, efterföljdes af ett varmt
saltbad, och i denna form är det väl äldst vid
Strömstad, Norrtälje m. fl. st., och som sådant
beskrifves det 1863 af den schweiziske läkaren
Henri Dor. Från Strömstad tog Thaulow denna form,
när han införde badet i Sandefjord och Modum,
men med en del förändringar. Under de tider,
då man ansåg, att huden var genomtränglig
för främmande ämnen, lades ej så liten vikt
vid gyttjans kemiska beståndsdelar. När man
nu med rätta öfvergifvit denna åsikt, måste
badets verkningar anses bero på den grundliga
friktionen med dess kraftiga hudretning,
beroende på gyttjans halt af kiselnålar och
de termiska ingreppen vid duschen, varmbadet
m. m. För personer med känsligt hudorgan begagnas
som surrogat tvålblandningar, men dessa borde
ej få undantränga den gamla gyttjebadsmetoden;
det är och blir ett användbart surrogat. Där man
vill hålla denna gyttjebadets kraftiga friktion
i ära, administreras badet af tre baderskor (se
fig. 1), men på många ställen i landet af två och
äfven af en baderska. För att borttaga i huden
kvarsittande kiselnålar begagnas aftvättningar
med i varmt vatten doppade svampar eller med
fiber o. d. Af det ofvan anförda kan man se,
att detta bad är ett svenskt bad och ett af
våra bästa och kraftigast verkande vid en hel
del sjukliga företeelser.
 |
| Fig. 1. Gyttje-(massage-)bad i Medevi. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
