Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gyldenstolpe, Nils
- Gyldenstolpe, Nils Filip
- Gyldenstolpe, Karl Edvard
- Gyldenstolpe, Anton Gabriel
- Gyldenstolpe, August Louis Fersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt vittra och lärda sysselsättningar. G:s
efterlämnade papper och synnerligen vidlyftiga
korrespondens, splittrade mellan Riksarkivet
(diplomatiska korrespondens), Uppsala
universitets bibliotek och lewenhauptska
arkivet på Sjöholm, utgöra en värdefull källa
till tidens historia.
3. Nils Filip G., den föregåendes
sonson, grefve, ämbetsman, f. 19 febr. 1734,
d. 20 febr. 1810, innehade från 1757 åtskilliga
hoftjänster och åtnjöt på grund af sin redbarhet
stort förtroende
af hela den kungliga familjen. Som
öfverkammarherre hos Lovisa Ulrika användes han
1765 af henne till hemlig underhandlare med ryske
ministern Osterman för att utverka Katarina II:s
understöd till omintetgörandet af kronprinsens
danska giftermål. 1780 arbetade han ifrigt på
att försona Gustaf III med hans mor. 1773-81 var
han landshöfding i Gäfleborgs län och fick 1776
en viss ryktbarhet genom den till hans fördel
af konungen afgjorda processen med Hälsinge
regementes chef Gyllensvan (se d. o.). 1787
lämnade G. hofvet, ruinerad på grund af dålig
hushållning. 1789 utnämndes han visserligen
till vice guvernör och 1792 till guvernör för
kronprinsen Gustaf Adolf samt blef s. å. en af
rikets herrar, men som han på grund af sina
dåliga affärer hemfallit till dryckenskap,
passade han föga till uppfostrare. Efter Gustaf
III:s död tillhörde han Armfelts krets, och i
dennes "revolutionsplan" var honom tillämnad en
plats i den blifvande konseljen. Han förmedlade
också Armfelts brefväxling med den omyndige
konungen, men som han kände sig bevakad af
regeringen, censurerade han Armfelts bref och
sökte hindra fröken Rudenschölds försök att närma
sig Gustaf Adolf. I trots af all försiktighet
invecklades han emellertid i den armfeltska
processen. De bref från G., som påträffats bland
Armfelts papper, innehöllo endast några skarpa
ord om de styrande och varningar för förhastade
steg, men G. ansågs likväl brottslig på grund
af några ord i ett bref från fröken Rudenschöld
till Armfelt om G:s försök att väcka misstroende
hos konungen mot hertigen. G. slapp visserligen
att få sitt namn indraget i rannsakningen inför
Svea hofrätt, men han fick underteckna en skrift,
hvari han erkände sig brottslig, hvarpå han 1794
afskedades från guvernörsplatsen och förvisades
från Stockholm. Konungens myndighetsförklaring
ändrade ej hans öde, ehuru förvisningen sedermera
upphäfdes. Utan att ega några litterära eller
vetenskapliga förtjänster, kallades G. till
led. 1789 af Svenska akad. (efter A. J. von
Höpken) och 1799 af Vitt. hist. o. ant. akad. Jfr
E. Tegnér, "G. M. Armfelt" (1894; ny uppl. 1904).
4. Karl Edvard G., den föregåendes sysslings
son, friherre, finsk statsman, f. 7 aug. 1770,
d. 11 april 1831, blef student i Åbo 1786,
inskrefs vid Åbo hofrätt 1788 samt utnämndes
1798 till assessor och 1809 till hofrättsråd
därstädes. 1797 deltog G.
i stiftandet af Finska
hushållningssällskapet. 1808 deltog han som
en af Åbo läns adels representanter i dessas
fosterländska och statskloka uppträdande
i fråga om utseende af deputerade till
Petersburg. Vid Borgå landtdag var G. en af
ridderskapets och adelns främsta medlemmar och
utsågs bl. a. till led. af finansutskottet,
hvilket egde utarbeta förslag till ordnande
af Finlands mynt- och penningväsen. Det mest
utmärkande för G. som landtdagsman var hans
sega och bestämda, af stor juridisk skärpa
understödda yrkanden på bevarandet i alla
lämpliga delar af Finlands från Sverige ärfda
samhällsordning. Samtidigt var han af kejsar
Alexander kallad till led. af den kommitté, som
utarbetade förslag till organiserande af Finlands
framtida styrelse. 1809 utnämndes han efter
förslag af samtliga stånd till led. af den nya
regeringskonseljens justitiedepartement, 1817-22
beklädde G. det viktiga prokuratorsämbetet,
hvarefter han 1822-31 var vice ordförande i
senatens justitiedepartement. 1827 upphöjdes
G. i friherrligt stånd. Bland finska statsmän
intager G. ett framstående rum, och det var mer
än en ordlek, då man efter hans död sade, att
"en af Finlands stolpar fallit".
5. Anton Gabriel G., sonson till G.
3, grefve, militär, politiker, f. 19 nov. 1801
i Stockholm, d. där 7 febr. 1857,
blef 1816 student i Uppsala, där han 1819
aflade kansliexamen. Redan 1818 hade han
beträdt den militära banan som underlöjtnant
vid Vendes artilleriregemente, där han
1830 befordrades till löjtnant. G., som
1826-48 tjänstgjorde vid artilleristaben,
förflyttades 1834 som kapten till Svea
artilleriregemente och kallades s. å. till
led. af Krigsv, akad. Vid 1828-30 års riksdag
började G. verksamt deltaga i riddarhusets
förhandlingar och gjorde sig snart känd som
en af den konservativa sidans insiktsfullaste
debattörer, hvars gedigna egenskaper tillvunno
honom äfven motståndarnas aktning.
När han efter Oskar I:s tronbestigning ej
fann sina åsikter stå i samklang med
de tendenser, som stodo högst i kurs vid
det nya hofvet, skyndade han 1845 att afsäga
sig sin 1836 erhållna kammarherrevärdighet.
Ridderskapet och adeln korade honom i
stället till sin representant i Riksbankens
styrelse, hvars ordf. han var till sin död.
G. var ordf. i flera viktiga utskott, bl. a. i
konstitutionsutskottet (1844-45) och
i bevillningsutskottet (1850-51, 1853-54 och
1856-57), där han kämpade med kraft för friare
åsikter å handels- och näringslagstiftningens
område. Sedan 1849 var han därjämte ordf.
i Stockholms sockenstämmonämnd. Litterärt
intresserad, sysslade han själf gärna på lediga
stunder med vitterhet och öfversatta bl. a. flera
teaterstycken.
6. August Louis Fersen G.f den föregåendes
kusins son, sonsons son af G. 3, grefve,
diplomat, f. 22 juli 1849 i Stockholm, blef
1869 student i Uppsala, där han 1873
aflade kansliexamen. S. å. inträdde han
på den diplomatiska banan, tjänstgjorde vid
beskickningarna samt i Utrikesdepartementet,
där han 1886 befordrades till kansliråd
och afdelningschef samt 1889 till
kabinettssekreterare, blef 1895 t. f.
ministre plénipotentiaire i Bruxelles och
Haag samt utnämndes 1897 till envoyé där och
1899 i Petersburg. Efter Lagerheim kallades
han 22 dec. 1904 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:47:14 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbj/0402.html
