Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gummifabrikation - Gummiflöde - Gummigutta l. Gummi resina gutta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man för att ge gummit vissa för hvarje
speciellt fall åsyftade egenskaper. Kautschuk,
guttaperka och balata äro ej så motståndskraftiga
mot inverkan af kemisk art, utan förstöras
exempelvis småningom genom oxidation. En
ännu större olägenhet är deras känslighet för
temperaturväxlingar; de hårdna nämligen vid
afkylning och mjukna hastigt vid uppvärmning. Man
har emellertid upptäckt, att de kunna göras
resistenta i båda dessa hänseenden genom
s. k. vulkanisering. Denna kan ske med enbart
svafvel eller med en förening däraf med klor,
klorsvafvel. Vid vulkaniseringen sker en kemisk
upptagning af svaflet och kloren. Vid lägre
vulkaniseringsgrad fås en elastisk massa, det
vanliga mjuka gummit; långt drifven vulkanisering
åstadkommer en hornartad produkt, hårdgummi
(hartgummi) l. ebonit (se d. o.) Vulkanisering
med svafvel eller varmvulkanisering tillgår
antingen så, att föremålen neddoppas i smält
svafvel, som upphettats till 140-100°, eller
också därigenom, att man inblandar svafvel i
massan eller beströr föremålen därmed och sedan
"bränner", d. v. s. upphettar till 125-150°. Vid
varmvulkaniseringen bindes ej allt svaflet
kemiskt, utan det mesta däraf är mekaniskt
inblandadt i gummit.
Framställning af gummiraror. Beståndsdelarna i
gummimassan uppvägas i lämpliga proportioner och
blandas intimt i valsverk och "mixtare". Sedan
formas de önskade föremålen i valsverk,
pressar och skärmaskiner, hvarpå vulkanisering
sker. Härvid växla naturligtvis detaljerna i
fabrikationsmetoderna alltefter föremålens
art. Rör af gummi kunna fabriceras på två
sätt. Enligt den ena metoden vaisas gummit
i skifvor, hvarur skäras strimmor, som sedan
läggas omkring en järnkärna, s. k. dorn. Skarfven
åvägabringas genom kanternas hoptryckande för
hand. Vid mycket långa rör kan gummibandet
lindas spiralformigt omkring dornen. Den andra,
nyare metoden består i rörens pressning. Massan
införes i en cylinder, där den uppvärmes, så
att den mjuknar. Sedan pressas den ut genom
ett munstycke, i hvilket sitter en kort dorn,
som bildar rörets hål. Pressningen sker med
kolf, drifven af hydrauliskt tryck. För
att röret skall bibehålla sin form, afkyles
det med kallt vatten i en behållare framför
munstycket. Gummibollar göras så, att fyra
kulsegment utskäras ur en platta och hopfästas i
kanterna för hand. Efter vulkanisering uppblåses
med tryckluft (3 atm.), som ledes in i bollen
med ett instrument, liknande spetsen på en
morfinspruta, hvarefter det lilla hålet sättes
igen med gummimassa. Tvättsvampar af gummi
erhållas af den porösa massa, som uppstår, om
en koncentrerad lösning af gummi i kolsvafla,
bensol eller kloroform bringas till indunstning
genom att upphettas i ett plåtkärl. De afgående
gasblåsorna af lösningsmedlet ge massan dess
svampliknande struktur. Galoschfabrikationen är
mycket invecklad och kräfver synnerligen stor
praktisk erfarenhet. En galosch består af ett
tjugutal delar, som hvar och en har sitt ändamål
att fylla och måste vara därför anpassad. De
olika delarna framställas af en gummimassa, som
färgats med kimrök, och gjutas på en grofmaskig
väf och utskäras efter metallschablon. Sedan
fästas delarna ihop öfver järnläst, öfverstrykas
med asfaltlack, som ger den svarta glansen,
och vulkaniseras, alltjämt kvarsittande på
lästerna. Utom de nämnda
exemplen ger gummifabrikationen en mängd andra
produkter, såsom stämplar, vattentäta vävnader,
ebonitföremål, kautschuklacker och -fernissor
m. m. (jfr t. ex. Vaxtaft). Sveriges
införsel af oarbetade gummi varor utgjorde år
1907 842,816 kg., arbetade 582,488 kg. och
utförsel af arbetade gummivaror 520,663 kg.
E-t N-n.
Gummiflöde, Kådbildning, Gummosis, en ej
sällsynt sjukdomsföreteelse hos fruktträd,
särskildt körsbärs- och plommonträd, framkallas
af olika orsaker, såsom insekt- och svampangrepp,
frostskada, för stark buskärning, huggning,
o. s. v. Vissa slag af gummiflötie förekomma
å vin, mullbär, sockerbetor, potatis, tomater
m., fl. växter, där man vill söka orsaken uti
bakterier. Gummit framträder å fruktträden
i grenvinklar eller annorstädes å stammen som
stora, klara, klibbiga droppar, som snart hårdna
till fasta massor. I elakartade fall griper
flödet alltjämt kring sig, och grenen eller
trädet förstörcs till sist.
Såvidt man kunnat finna, förebygges gummiflödet
hos fruktträden bäst därigenom, att man sörjer
för att jorden, hvari träden planteras,
är näringsrik och genom lämplig afdikning
försatt i ett tillstånd, som är passande för
trädrötternas välbefinnande. Också bör man
undvika, att trädstammen genom stötar, slag,
oförsiktig klättring i träden e. d. tillfogas
yttre skador, som framkalla sår. Vid grenars
aftagning bör man lämna kvar några tum af
grenen; dessa rester torka småningom bort
och affalla. Mot ett redan inträdt gummiflöde
förordas att beskära de svårast lidande grenarna
ända intill den friska veden samt sedan bestryka
de blottade ställena med ympsalfva eller tjära.
J. E-n.
Gummigutta l. Gummi resina gutta, farm.,
ett officiellt gummiharts, som erhålles
hufvudsakligen af den i Siam, Kambodja och
sydligaste Annam växande Garcinia Hanburyi
Hooker fil., fam. Guttiferæ. Gummiguttan vinnes
vanligen på det sätt, att vid regntidens
början spiralformiga inskärningar göras i
barken å stammen och å gröfre grenar, hvarur
framträder en trögflytande gulaktig mjölksaft,
som fortfar att utsippra under flera månader och
uppsamlas i vidfästa bamburörstycken. I dessa
stelnar mjölksaften småningom, och intorkningen
fullbordas genom bamburörens uppvärmning öfver
eld, tills allt vatten bortgått ur gummiguttan,
hvarefter bamburören klyfvas och gummiharset
uttages. Det bildar därigenom cylindriska
stycken af vanligen 10-15 cm. längd och med 3-6
cm. tvärlinje. Styckena ha på ytan längsgående,
grunda fåror eller strimmor samt svagt
upphöjda lister (afgjutningar af bamburörets
insida). Färgen är brunaktigt brandgul, äfven
å tunnare splittror, men pulvret är vackert
gult. Gummigutta användes i vattenfärg
och fernissor för framkallande af gul färg;
med vatten gifver pulveriserad gummigutta en
gul emulsion. Drogen äi en blandning af ett
eget harts, gambogiasyra (70-85 proc.) med
gummi (13-25 proc.). Hartset har en skarp,
obehaglig smak och verkar häftigt afförande på
tarmkanalen. Drogen och gambogiasyran framkalla
på känsliga slemhinnor, t. ex. på ögat, äfvensom
vid införande under huden häftig inflammation
med varbildning. Efter intagning af en stor dos
(4 gr. drog) kan den ytterst häftiga verkan på
mage och tarm medföra döden; en uppsugning af
den giftiga beståndsdelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
