Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldsmedskonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
guldsmedskonsten i det hela och på tämligen
nära håll följt den bildande konstens
utvecklingsgång. - Från Egypten, det
urgamla kulturlandet, omtalas alster af
en högt utbildad guldsmedskonst: stoder,
vaser samt smycken med figurframställningar
och inläggningar. Guldbieck användes till
beläggning äfven af större föremål, såsom
möbler o. d. Ett af Mariette gjordt graffynd -
efter drottning Aah-hotep, omkr. 1500 f. Kr. -
innehöll symboliska vapen, ett diadem, guldkedja,
spänne, armband, hängprydnader m. m. af guld,
med infattade stenar, samt en liten båt af
massivt guld på fyra hjul af brons. Genom
bibeln och de grekiske författarna lämnas
åtskilliga upplysningar om guldsmedskonsten hos
de västasiatiska folken i de för sin prakt kända
hufvudstäderna Babylon, Ninive och Susa. Den
judiska nationalhelgedomen i Jerusalem var
rikt smyckad med dyrbara metallarbeten,
såsom förbundsarken och den sjuarmade
ljusstaken. Konstnärer från Tyrus utförde
guldsmedsarbeten, kärl o. d. för Jerusalems
tempel. - Om de grekiska guldsmedsarbetena
sjunger redan Homeros, och prof på ett urgammalt
grekiskt guldsmide lämnas i de af Schliemann
vid det gamla Troja och i Mykenai gjorda fynden:
kärl, smycken o. d. af en ännu ganska primitiv
karaktär, med hufvudsakligen linjeprydnader
och en enkel djurornamentik. Höjdpunkten af
det andra förkristna årtusendets guldsmedskonst
i de östra Medelhafsländerna bildas väl af de
två med tjurbilder i relief prydda guldbägare
(fig. 1), som upptäckts i en kupolgraf vid Vaphió
nära Sparta och sannolikt tillverkats på Kreta,
samt de figurala inläggningar, som gjorts på
bronsdolkar från Mykenai. - Från historisk tid
härstammade de vidtberömda kolossala guld-
och elfenbensstoderna ("kryselefantiner")
i Aten, Olympia och på andra ställen. Dessa
stoders nakna delar voro utförda i elfenben;
draperier, vapen och prydnader däremot i drifvet
och ciseleradt guld öfver en stomme af trä. De
funnos kvar ännu under 2:a årh. e. Kr., då de
jämte en mängd andra i templen under seklens
lopp hopade skatter sågos af Pausanias, den
grekiske resanden. Namnen på många framstående
grekiska guldsmeder äro bevarade. De alster af
antik grekisk guldsmedskonst, som ännu finnas
i behåll, utgöras till större delen af graffynd
från Italien eller från Syd-Ryssland, särskildt
halfön Krim, de gamles tauriska Chersonesos med
den blomstrande staden Pantikapaion. Större
delen utgöres naturligtvis af smycken; men
äfven smärre vaser o. d. anträffas. Föremålen
utmärka sig genom eleganta, väl afvägda former
och en sinnrik, gratiös ornering af figurer,
bladverk o. d. Drifning och ciselering samt
filigranteknik äro i rikt mått använda. Större
delen af dessa fynd förvaras i Petersburg,
men äfven museerna i Berlin, Paris, Wien
m. fl. st. innehålla dylika föremål. - Den
utomordentliga lyx, som under kejsartiden rådde
i Rom och de större städerna inom världsriket,
var naturligtvis gynnsam för utvecklingen af
guldsmedskonsten. Jämte åtskilliga i Pompeji
och Herculaneum funna skatter (jfr fig. af
romersk bägare å pl. till art. Dryckeskärl)
intager det s. k. Hildesheims-fyndet en högst
framstående plats bland alstren af romersk eller
öfver hufvud antik konstskicklighet. Fyndet,
en samling af dryckes- och bordskärl från
1:a eller 2 :a årh. e. Kr., förmodligen någon
romersk fältherres servis, gjordes
1868 i närheten af Hildesheim och förvaras
nu i Berlin. Samtliga till detsamma hörande
föremål utmärka sig genom ädla former och en rik
ornering med figurer, backiska attribut, såsom,
masker, tyrser och djurskinn, samt stiliseradt
löfverk, såsom akantus, vinlöf, murgröna och
lager (se fig. 2). Efterbildningar äro tagna på
galvanisk väg och finnas bl. a. i Nationalmuseum
i Stockholm. - Efter Västromerska rikets
fall blef de östromerske kejsarnas residens,
Konstantinopel, under århundraden ett hufvudsäte
för konstnärlig och konstindustrien verksamhet,
och bysantinerna blefvo sålunda den europeiska
medeltidens läromästare, på samma gång som de
stodo i liflig växelverkan med Österlandet. De
bysantinska arbetena bibehålla visserligen
till en stor del den klassiska konstens motiv,
men dessa stelna och liksom förtorka, på samma
gång som kristna symboler och figurer komma i
bruk. En stor vikt fästes vid själfva materialets
dyrbarhet och prakt, och åtskilliga tekniska
förfaringssätt, t. ex. ädelstensinfattningen,
niellerings- och emaljeringskonsten, nå en
hög utbildning. Prakten vid de bysantinske
kejsarnas hof och antalet af där hopade skatter
gränsa till det sagolika. - Oaktadt de oroliga
förhållandena i Västerlandet under senare
delen af kristendomens första årtusende saknas
ingalunda spår till en här och där ganska
utvecklad konstslöjd. I Frankrike vann den
hel. Eligius (S:t Eloi), biskop i Noyon
(d. 659), rykte som både statsman, helgon och
guldsmed. Han blef också sedermera guldsmedernas
skyddspatron, och arbeten uppvisas ännu, som bära
hans namn. Senare bildar Karl den stores (d. 814)
tid utgångspunkten för en stegrad lifaktighet
jämväl på guldsmedskonstens område. Hans krona
jämte åtskilliga andra regalier finnas ännu i
behåll i Wien. Från de västgotiske konungarna i
Spanien på 600-talet härstammar Guarrazar-fyndet,
11 hängande votivkronor jämte flera andra föremål
af rent guld, prydda med infattade ädelstenar och
upphöjda bilder, f. n. i Clunymuseet i Paris. I
de tunga formerna skönjes ej mycket af antikens
elegans. Som hängprydnader äro här använda det
romerska alfabetets med ädelstenar besatta
bokstäfver. Bland bibehållna tyska föremål
märkes den kalk, som hertig Tassilo omkr. 780
skänkte klostret i Kremsmünster, ett arbete,
i hvilket den bysantinska karaktären tydligt
framträder. En synnerligen anmärkningsvärd
plats intog under denna aflägsna period
Irland, där konstfärdiga guldsmeder utförde
smycken af allehanda slag jämte föremål för
kyrkligt bruk: kalkar, relikgömmor, kryckor
till biskopsstafvar, evangeliefodral o. d.,
alla prydda med en egendomlig ornamentik af
sammanflätade, vanligen symmetriska band-
och djurmotiv. I ett nära samband med denna
irländska konstslöjd står tvifvelsutan den,
som under den nordiska hednatidens sista skeden
blomstrade i åtskilliga delar af Skandinavien,
särskildt å Gottland, och hvars egendomliga band-
och djurmotiv (s. k. fornnordisk stil) i senare
tid ofta nog efterbildats. Under den romanska
perioden (ung. 1000-1200} når guldsmedskonsten
en hög grad af blomstring, och sina förnämsta
utöfvare finner den bland klostrens inbyggare.
Biskop Bernward i Hildesheim (d. 1022)
var en af dessa andliga konstslöjdidkare, som
inlade stor förtjänst om såväl guldsmidets som
i allmänhet metallarbetets utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
