Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gudhjem - Gudin, Jean Antoine Théodore - Gudingefjärden - Gudjarat - Gudjarati - Gudjerat - Gudjranwala - Gudlax - Gud mitt hopp - Gudmoder - Gudmund - Gudmundrå - Guðmundsson, Daði - Guðmundsson, Sigurður - Guðmundsson, Valtýr - Gudmundtorp - Gud och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svaneke. 788 inv. (1906). G. är byggdt på
en granitklippa och liknar därför mycket
en norsk fiskarstad, har god hamn, byggd
1871-72, räddningsstation och sillrökerier
samt ett mycket frekventeradt badhotell.
E. Ebg.
Gudin [gydä7], Jean Antoine Théodore ,
fransk målare, f. 1802 i Paris, d. 1880, var
någon tid lärjunge hos Girodet-Trioson af den
klassiska skolan, men öfvergaf snart dennas
traditioner. Sin första framgång vann han 1822,
då han utställde sina första sjöbilder, i hvilka
han lyckades återgifva hafvets oroliga lif,
solglansen i vågorna och luftens förtoningar. Men
hans utomordentliga lätthet att arbeta och
hans snabbt vunna framgångar förledde honom
snart att endast utföra ytligt effektsökande
bravurstycken. Han skildrade förnämligast
farorna på hafvet, skeppsbrott, brinnande
fartyg o. d. med starka ljuseffekter. 1838-48
målade han för museet i Versailles ej mindre
än 48 mariner. Han är representerad i Berlins
nationalgalleri. C. R. N. (G-g N.)
Gudingefjärden, vik af Östersjön, i Kalmar
läns norra skärgård, n. om Gamlebyviken. De
omgifvande socknarna äro Loftahammar, Lofta
och Gamleby.
Gudjarat. Se Gujarat.
Gudjarati. Se Gujarati.
Gudjerat. Se Gujarat.
Gudjranwala. Se Gujranwala.
Gudlax. Se Glansfisken.
Gud mitt hopp, drottning Ulrika Eleonoras och
Fredrik I:s valspråk.
Gudmoder. Se Dopvittne.
Gudmund, ett vanligt fornnordiskt namn, som ofta
möter i den norröna litteraturen. I de mytiska
urkunderna omnämnas, bland andra, Gudmund på
Gläsesvall, en broder till jätten Geirröd, samt
en Gudmund, son af konung Granmar på Svarinshög.
Th. W.*
Gudmundrå, socken i Västernorrlands län,
Ångermanlands södra domsagas tingslag. 23,428
har. 9,641 inv. (1907). G. utgör ett
konsist. pastorat i Härnösands stift,
Ångermanlands östra kontrakt. - Inom socknen
ligger Kramfors municipalsamhälle, 745 personer
(1905).
Guðmundsson [gvö’dmönd-], Daði, isländsk
höfding, herre till Snóksdalur och Sauðafell i
västra delen af Island, slöt sig till sin svåger,
den förste reformationsbiskopen, Gissur Einarsson
på Skálholt, hvilken såg genom fingrarna med hans
osedliga lefnad, och till den danske "hirðstjóri"
(ståthållaren). Såväl därigenom som till följd
af egendomstvister kom G. i bitter fiendskap
med den siste katolske biskopen i Hólar, Jón
Arason. Sedan denne tillfångatagit Gissurs
efterträdare på biskopsstolen, Marteinn
Einarsson, och gjort sig till herre öfver
Island, sökte han slutligen kufva G. och till
en början fråntaga honom gården Sauðafell; men
G. blef honom för öfvermäktig samt besegrade
och tillfångatog honom. Om icke på G:s
tillskyndan, så dock med hans bifall blef
Jón Arason halshuggen 7 nov. 1550. G. dog 1563.
C. R. (R. N-g.)
Guðmundsson [gvö’dmönd-], Sigurður, isländsk
målare och arkeolog, f. 1833, d. 1874, gaf genom
afh. Om den isländske nationaldragt i oldtiden
(i "Ny Fjelagsrit", 1857) upphof till bruket af
den nutida kvinnliga festdräkten på Island. På
hans initiativ bildades äfven fornsakssamlingen
i Reykjavik,
nu vorden ett ganska rikhaltigt museum. Hans
undersökning af den forna alltingsplatsen ledde
på grund af hans alltför lifliga fantasi till
ytterst osäkra och delvis otvifvelaktigt oriktiga
resultat, som finnas framställda i Alþingisstaður
(1878). E. N-g.
Guðmundsson, Valtýr [vä’ltir
gvö’dmöndsson],. isländsk filolog,
kulturhistoriker och politiker, f. 1860 på
Árbakki i Húnavatns syssla på Island, växte
upp i torftiga förhållanden med ytterst ringa
tillfälle till undervisning, men lyckades vid
17 års ålder vinna inträde vid Reykjaviks
latinskola, hvarifrån han sex år senare
dimitterades till Köpenhamns universitet. 1887
blef han magister i nordisk filologi och
1889 doktor på en afh. Privatboligen paa
Island i Sagatiden samt delvis i det övrige
Norden, som 1890 förskaffade honom docentur i
isländsk historia och litteratur vid Köpenhamns
universitet. Ruinerna vid Cambridge i närheten af
Boston, som förmodades härröra från de forntida
islänningarnas Vinlandsfärder, undersöktes 1896
af G. med det resultat, att detta antagande
uppvisades vara oriktigt. Samtidigt besökte
G. äfven de isländska kolonierna i Amerika,
särskildt i Canada. En redogörelse för sin
Amerikafärd har han gifvit i 3:e årg. af
tidskr. "Eimreiðin". Bland G:s skrifter må
nämnas Litklæði (Färgade kläder) i "Arkiv
f. nord. filol.", 1892, Manngjõld-hundrað
(i festskriften till K. Maurers 70-årsdag,
1893), Skandinavische verhältnisse (i förening
med Kr. Kaalund; i 2:a uppl. af "Grundriss
d. germ. philol.") och Islands kultur ved
aarhundredskiftet 1900 (1902; kapitlet om landets
natur är dock skrifvet af Th. Thóroddsen). Vidare
kunna nämnas ett par smärre, populära uppsatser
Den isländske bolig i Fristatstiden (1897),
Nordboernes skibe i vikingi- og sagatiden. G. har
kommenterat en för danska läsare afsedd uppl. af
Storms öfv. af Olof den heliges saga samt
särskildt i den af honom sedan 1895 utgifna
tidskriften "Eimreiðin" (Lokomotivet) skrifvit
ett stort antal artiklar, företrädesvis af
politiskt och litterärt innehåll. G. är kanske
sitt lands verksammaste politiker och har
sedan 1894 varit ledamot af alltingets nedre
afdelning. Mest känd som sådan är han genom det
förslag till författningsreform, som han 1895
framkastade och 1897 i en af dåv. justitie- och
Islandsminister Nellemann utarbetad form väckte i
alltinget. Kring detta förslag, hvars kärnpunkt
var tillsättandet af en särskild minister för
Island med säte i Köpenhamn, samlades snart ett
talrikt parti, som efter sin ledare kallades det
"valtýska". Efter hårda strider med motpartiet,
"hemstyrelsepartiet", segrade G. vid 1901 års
allting; sedan 1902 ett längre gående förslag
genomförts och hemstyrelsepartiets ledare,
Hannes Hafstein, året därpå blifvit minister
för Island, ställde sig det valtýska partiet i
opposition mot regeringen och kräfde en grundlig
revision af Islands författning (se Island,
Historia). Från de ytterlighetsmän, som yrka på
Islands lösslitande från Danmark, har G. tagit
bestämdt afstånd. R. N-g.
Gudmuntorp, socken i Malmöhus län, Frosta
härad. 3,087 har. 1,297 inv. (1907). G. bildar
med Hurfva ett alternerande konsist. och till
egaren af Pugerup patronellt pastorat i Lunds
stift, Frosta, kontrakt.
Gud och folket, konung Gustaf IV Adolfs
valspråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
