Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grönland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vidare förekomma tumlaren, späckhuggaren,
hvitfisken l. hvithvalen (Delphinapterus
leucas), hvaraf årligen dödas flera hundra,
samt narhvalen, hvaraf omkr. ett hundratal
årligen dödas. Af fåglar äro vid pass 130 arter
iakttagna, af hvilka dock blott 53 räknas till
den fasta stammen, de öfriga äro tillfälliga
gäster. Egentliga landfåglar af de förra
äro ripa, snösparf, lappsparf, gråsiskor (två
former), stenskvätta, piplärka, korp, fjälluggla,
hafsörn, jaktfalk och pilgrimsfalk. Öfriga fåglar
af den fasta stammen äro 8 smärre vadare, resten
mås- och simfåglar såsom tärna, måsar, labbar,
stormfåglar, gäss, lommar, änder, skarf, skrake
samt framför allt ejdrar (vanliga ejdern och
praktejdern), som dock genom hejdlös förföljelse
aftagit, och fågelfjällens invånare:
tordmule, alka, sillgrissla, rotges, lunnefågel,
tejst, af hvilka en del förekommer i tallösa
skaror. Den nu utdöda garfågeln har möjligen
fordom häckat i södra G. Groddjur och reptilier
saknas fullständigt. Af fiskar ha sötvattnen
att uppvisa endast en liten spigg samt de för
grönländarna så viktiga laxarna. Fiskfaunan
i hafvet är ganska rik, ett hundratal arter,
mest djuphafsfiskar, äro kända. Olika torskarter
samt helgeflundror fångas af grönländarna, och
den i stor mängd förekommande loddan (Mallotus
villosus), grönländarnas "angmagsak", är ett af
deras viktigaste födoämnen. Ål och sill finnas,
men sparsamt. Den stora ishafshajen håskerdingen
(Somniosus microcephalus) fångas om vintern
från isen. Öfver 250 insekter äro beskrifna,
däraf 25 skalbaggar och mer än 30 fjärilar,
mest nattfjärilar. Af dagfjärilar tilldraga
sig en höfjäril (Colias hecla) samt ett
par pärlemorfjärilar (Argynnis chariclea
och polaris, den senare i nordöstra G.),
hvilka jämte stora humlor finnas ännu i de
nordligaste delarna, den resandes särskilda
uppmärksamhet. Ett verkligt plågoris är myggen,
tillhörande en från våra myggor skild art (Culex
nigripes). Af spindlar är ett 40-tal arter kändt,
äfven korsspindlar i videsnåren i södra delen;
af snäckor och musslor öfver 200 marina arter,
af bläckfiskar ett dussintal; af land- och
sötvattensnäckor endast 10 arter (af släktena
Limnæa, Planorbis, Succinea, Pupa, Conulus,
Vitrina), af sötvattensmusslor blott en enda
(en Pisidium), af daggmaskar ett fåtal. Den
rika marina evertebratfaunan, som ännu endast
delvis är beskrifven, har naturligtvis i det
stora hela samma prägel som i de arktiska hafven
i allmänhet.
Kännedomen om G:s naturbeskaffenhet har på de
senare åren utom genom förut anförda expeditioner
i hög grad ökats genom de forskningar, som på
danska statens bekostnad eller med understöd af
Carlsbergsfonden där blifvit utförda. Resultaten
offentliggöras i de af "Kommissionen for
Grönlands geologiske og geografiske undersögelse"
publicerade meddelanden (till 1908 ha häftena
1–21, 23–33 utkommit).
För att studera glaciärerna vid Umanakfjorden
arbetade en af Gesellschaft für erdkunde i
Berlin utsänd expedition under E. v. Drygalski
1891 och 1892–93 ("Grönland-expedition
d. ges. f. erdkunde zu Berlin 1891–93",
2 bd, 1898). Af svenska forskningsfärder på
G. må nämnas A. E. Nordenskiölds till Disko
och Nugsuakhalfön samt hans första vandring på
inlandsisen med S. Berggren 1870; F. W. v. Otters
expedition till Disko 1871 för att afhämta de
stora järnblocken, i hvilken prof. Th. Fries
deltog; Nordenskiölds andra expedition
till G. och vandring på inlandsisen 1883;
J. A. Björlings båtresa n. om Upernivik 1891;
A. G. Nathorsts expedition till nordöstra
G. 1899, samt G. Kolthoffs zoologiska expedition
till nordöstra G. 1900. 1859 besöktes G:s
västra kust i geologiskt syfte af O. Torell,
1880 af N. O. Holst. Som deltagare i danska
expeditioner ha zoologen D. Bergendal arbetat
på västra G. (1891) och geologen O. Nordenskjöld
på östra G. (1900).
Nyare litt., utom redan anförda arbeten:
A. E. Nordenskiöld, "Redogörelse för en
expedition till G. 1870" (1871) och "Den
andra Dicksonska expeditionen till G. utförd
år 1883" (1885), Th. M. Fries, "G., dess
natur och innevånare" (1872), F. Nansen,
"På skidor genom G." (1890) och "Eskimoliv"
(1891), A. Ohlin, "På forskningsfärd efter
Björling och Kallstenius" (1895), R. E. Peary,
"Northward over the Great ice" (2 vol.. 1898),
E. Astrup, "Blandt Nordpolens naboer" (1895),
K. Koldewey, "Die zweite deutsche Nordpolarfahrt
1869–70" (2 vol., 1874), A. G. Nathorst, "Två
somrar i Norra Ishafvet" (1900), G. Kolthoff,
"Till Spetsbergen och nordöstra G." (1901),
L. Mylius-Erichsen och H. Moltke, "Grönland"
(1906). A. G. N.
G:s befolkning, som 1903 uppgick
till 11,965 pers., utgöres till allra största
delen af eskimåer (om deras härkomst, utseende
och kultur se Eskimåer); endast omkr. 300
voro européer. Man har trott sig finna, att
infödingarnas antal långsamt tilltager. 1896
beräknades det till 10,755 på den koloniserade
västkusten, till 548 på östra kusten och till
234 n. om Melville bay, summa 11,537. Den del
af G., där kolonier först grundats, är västra
kusten från Kap Farväl till omkr. 73° n. br. I
administrativt hänseende är detta område deladt i
11 distrikt under hvar sin kolonibestyrer och 2
inspektorat – Nord- och Syd-G. –, som hvartdera
förestås af en inspektör. Södra inspektoratet
(hvars inspektör bor vid Godthaab) består
af 5 distrikt: Julianehaab, Frederikshaab,
Godthaab och Fiskenässet, Sukkertoppen samt
Holstensborg; det norra (hvars inspektör bor vid
Godhavn) af 6: Egedesminde och Godhavn (Disko),
Christianshaab, Jakobshavn, Ritenbenk, Umanak och
Upernivik. Distriktens kommunala angelägenheter
handhafvas af "forstanderskab", där äfven de
infödde äro representerade. Inga domstolar
finnas; icke-grönländare ha sitt forum i
Köpenhamn; forstanderskaben slita tvister mellan
infödingarna. 1906 voro i den danska missionens
tjänst anställda 16 "förste präster", ordinerade
"öfverkateketer" och "medhjälpare". Vid sidan
af dem arbetade på några ställen herrnhutiska
missionärer. Seminarier finnas i Jakobshavn
och Godthaab, där öfverkateketer och kateketer
utbildas, som meddela undervisning (grönländska,
läsning, skrifning, räkning, religion) på de
olika boplatserna åt barnen. Sällan träffas en
grönländare, som ej kan läsa och skrifva. En
läkare är anställd vid hvarje af kolonierna
Julianehaab, Godthaab och Jakobshavn, hvarjämte
kryolitbolaget har en vid Ivigtut. Med undantag
af yttersta norden n. om Melville bay är handeln
på G. sedan 1774 ett danska kronans monopol och
lämnar ett icke obetydligt öfverskott. Handeln
består i inköp af grönländska produkter:
späck, björn-, räf- och sälskinn, ejderdun och
fågelfjäder, och försäljning af europeiska:
födoämnen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
