Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grytgöl - Grythyttan - Grythytte och Hällefors - Grytig - Grütli - Grytnäs - Grytprof - Grytsten - Grützmacher, Friedrich Wilhelm Ludwig - Grützner, Eduard - Grå - Grå-al - Gråbak - Gråbarrsjuka - Gråben - Gråberg l. Gråsten - Gråbergsbräcka - Gråberg till Hemsö, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kr. G., som förr tillhörde Finspång, sedan 1893
Grytgöls bruks a.-b., var ett stångjärnsbruk,
som fick sina första privilegier 1655.
Stångjärnstillverkningen upphörde 1882, hvarefter
byggdes tråddrager i och tillverkades därmed i
samband stående manufaktureringar af tråd, såsom
finare kättingar, nät, duk och stift, möbler,
stängselnät m. m. Drifkraften fås från de 4,5–7,5 m.
höga vattenfallen. Tillverkningen var 1907: 25 ton
gjutgods, 61 ton kedjor och kättingar, 1,526 ton
dragen tråd och 271 ton spik samt div. ej specificerad
järnmanufaktur, med ett sammanlagdt värde af
622,000 kr. Antalet arbetare var 167.
Wbg.
Grythyttan, socken i Örebro län, Grythytte
och Hällefors bergslag. 44,743 har. 4,012
inv. (1907). G. utgör ett konsist. pastorat
i Västerås stift, Nora kontrakt. Inom socknen
ligger Rockesholms bruk; omkr. 500 personer.
Grythytte och Hällefors, bergslag i Örebro län,
ingår i Nora domsaga och fögderi samt omfattar
socknarna Grythyttan och Hällefors. 90,284 har.
8,416 inv. (1907).
Grytig, skogsh., kallas skogsmarken,
då den är uppfylld af större eller mindre
stenblock, mellan hvilka träden här och där
kunna uppväxa.
C. G. H.*
Grütli. Se Rütli.
Grytnäs, socken i Kopparbergs län, Folkare
härad. 10,525 har. 2,680 inv. (1907). G. bildar
med Avesta ett konsist. pastorat i Västerås stift,
Hedemora kontrakt. Avesta skall framdeles
frånskiljas till eget pastorat.
Grytprof, jaktv., en täfling, enskild eller
offentlig, afsedd att utröna jaktegenskaperna hos
hundar, brukade till jakt under jord. Hundarna
i fråga (taxar eller foxterriers) pröfvas härvid
i ett s. k. konstgryt, en underjordisk byggnad,
bestående af rör eller trummor omväxlande med
utvidgningar, s. k. "kittlar", det hela så
ordnadt, att hundarnas arbete kan noggrant af
prisdomarna kontrolleras. I konstgrytet insläppes
före profvets början det härtill afsedda
villebrådet (räf eller gräfsvin), hvarpå hundarna
i tur och ordning få visa sin duglighet. Genom
aflyftande af i taket anbragta luckor kan
konstgrytets inre göras tillgängligt och djuren,
om de skulle fatta tag i hvarandra, skiljas
åt. Grytprofven, sedan midten af 1800-talet
vanliga i Tyskland, infördes hos oss i början
af 1900-talet. (Det första svenska egde rum i
Göteborg 1901, det första finska i maj 1902.)
A. Km.
Grytsten, allmogebenämning på täljsten (se
d. o.), en mjuk och täljbar stenart, hvaraf
jämte andra föremål tillverkas grytor och pannor
m. m. och som inom Sverige finnes i Jämtland,
Uppland, Värmland och Dalsland m. fl. trakter.
E. E.
Grützmacher, Friedrich Wilhelm Ludwig,
tysk violoncellist, f. 1832 i Dessau, d. 1903
i Dresden, elev af Drechsler i violoncell
och af Schneider i komposition, blef 1849
förste violoncellist vid Gewandhausorkestern
och konservatorielärare i Leipzig samt 1860
k. kammarvirtuos i Dresden (konsertmästare vid
hoforkestern). 1867–68 gjorde han konstresor
i England och Skandinavien. G. var ej blott
en af de mest framstående virtuoserna på sitt
instrument, utan äfven en högt skattad och
produktiv kompositör samt en utmärkt lärare. Han
utgaf flera studieverk äfvensom äldre mästares
arbeten. – Hans broder och elev
Leopold G., f. 1835, d. 1900 som förste cellist
och professor i Weimar, var likaledes tonsättare.
A. L.*
Grützner, Eduard, tysk målare,
f. 1846, blef 1865 Pilotys lärjunge, är bosatt
i München. Han har egnat sig åt den humoristiska
genren och vunnit mycken popularitet genom
sina scener ur Shaksperes
"Henrik IV",
"Muntra fruarna i Windsor",
"Så tuktas en argbigga" och
"Som ni behagar"
samt genom sina kostliga munkar (vinprof o. d.)
och glada skildringar ur jägarlifvet. Han är
representerad i nya pinakoteket i München af
Den schlesiske dryckesbrodern och satan (1884),
Stilleben i klostret (1890) och
Don Quijote (1904)
samt i andra tyska museer. Göteborgs museum
eger af honom en
Munk (1875).
Flera Grützner-album ha utkommit med litografier
af hans målningar. Jfr monografi af F. von Ostini (1902).
G–g N.
Grå, beteckning på politiker, som intaga
en något oklar ställning mellan reaktionära och
liberala: moderat-liberala.
Grå-al, bot., namn på Alnus incana. Se Al.
Gråbak (isl. Grábakr), nord. myt.,
en af de ormar, som ligga och gnaga på Yggdrasel.
Th. W.*
Gråbarrsjuka. Se Hypoderma.
Gråben, folklig och i sagor förekommande benämning på vargen.
Gråberg l. Gråsten, petrogr., en i dagligt tal
stundom använd gemensam benämning för de till
urformationen hörande ofta gråa bergarterna
granit, gnejs, diorit m. fl., hvilka genom sin
hårdhet och kristalliniska textur äro tydligt
skiljbara från de yngre, rent sedimentära
bergarterna sandsten, lerskiffer, kalksten
m. fl. – Namnet gråsten begagnas stundom i
allmogespråket som beteckning för lösa stenar
och block af förstnämnda bergarter.
E. E.
Gråbergsbräcka, petrogr. Se Bräcka.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
