Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 377-378 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grouchy, Emanuel de - Grouse - Grousset, Pascal - Groux, Charles de - Grow, Galusha Aaron - Grove, sir William Robert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

västarmén, kort därefter divisionschef under
general Hoche, s. å. stabschef vid nordarmén
och 1797 andre befälhafvare för den till Irland
sända laudstigningskåren. Därefter sändes
han till Joubert i Italien och lyckades genom
underhandling förmå konungen af Piemont att
öfverlämna land och armé åt Frankrike.

Han
blef nu kommenderande general i Piemont och
deltog i kriget under Moreaus befäl. Sårad
vid Novi, råkade han i fångenskap, men blef
utväxlad och fick befäl under Moreau i
Syd-Tyskland, där han i väsentlig mån bidrog
till segern vid Hohenlinden (1800). Han blef
nu generalinspektör för kavalleriet. Under
kriget med Preussen 1806-07 tvang han genom
sin kraftiga förföljning prins Hohenlohe till
dagtingan vid Prenzlau och bidrog till segrarna
vid Eylau och Friedland. 1808 var han i Spanien,
1809 förde han befäl under vicekonung Eugène och
utmärkte sig i slaget vid Wagram. Under fälttåget
i Ryssland 1812 förde han en kavallerikår och
deltog med denna bl. a. i stormningen af den
stora redutten i slaget vid Borodino, där han
blef sårad i bröstet. Efter sitt tillfrisknande
förde han spillrorna af kavalleriet, den
s. k. "escadron sacré", ur Ryssland. Oense med
Napoleon, lämnade han armén, men återkom 1814,
fick befälet öfver kavalleriet och skar åter
lagrar på alla slagfält, där han uppträdde. Efter
Napoleons återkomst slöt G. sig genast till
honom samt blef marskalk och befälhafvare för
kavalleriet. Efter slaget vid Ligny (16 juni
1815) sändes han med 36,000 man att förfölja
preussarna, under det Napoleon vände sig mot
Wellington. Han uppnådde preussarna vid Wawre,
men kunde icke samverka med Napoleon, om hvilken
han saknade underrättelser. Efter Napoleons
nederlag vid Waterloo drog G. sig tillbaka till
Rethel, samlade spillrorna af franska armén och
vek tillbaka till Paris, där han kom i oenighet
med Davout och blef landsförvist. Napoleon
förebar sedermera "Grouchys förräderi" som
orsaken till nederlaget, men eftervärlden har
frikallat G. från denna beskyllning. G. fick
återvända till Frankrike 1819, blef invald
i deputeradekammaren 1831 och fick af Ludvig
Filip titeln "maréchal honoraire de France".
C. O. N.

Grouse [grali’s], eng., Moripan, Lagopus
scoticus, zool. Se Ripsläktet.

Grousset [grosä’], Pascal, fransk journalist
och kommunard, f. 1844 på Corsica, egnade sig
åt litterär verksamhet i Paris och började
skrifva vetenskapliga uppsatser i "L’étendard"
och "Le Figaro" samt äfven romaner i den senare
tidningen. Af H. de Rochefort förmåddes han
att inträda som medarbetare i den nyuppsatta,
radikala tidningen "La marseillaise". Allmänna
uppmärksamheten fäste han på sig 1870, då han
sände Victor Noir och Ulrich de Fonvielle med
en utmaning till prins Pierre Bonaparte, och då
denne i sina rum nedsköt den förstnämnde. Efter
revolutionen 4 sept. 1870 öfvertog han ledningen
af "La marseillaise", och vid insurrektionens
utbrott 18 mars 1871 uppsatte
han tre flygblad, "La bouche de fer", "La
nouvelle république" och "L’affranchi". 26
mars valdes han till medlem af kommunen
samt blef 29 s. m. insatt i kommissionen för
utrikes angelägenheterna och kort därefter
kommunens utrikesminister. 3 juni 1871 blef
G. tillfångatagen och 3 sept. s. å. dömd till
deportation på fästning samt 1872 afförd till
Nya Kaledonien. Därifrån lyckades han 1874
rymma och begaf sig då till England. Först
genom dekretet om allmän amnesti 1880 erhöll
han rätt att återvända till Frankrike. Sedan
1893 representerar han en af Paris’ valkretsar
i deputeradekammaren, där han tillhör det
socialistiska partiet. Han är en mycket produktiv
författare. Bland hans under eget namn utgifna
skrifter märkas La conspiration du général
Mallet (1869), Les origines d’une dynastie, le
coup d’état de brumaire an VIII (1869) och Les
condamnés politiques en Nouvelle-Calédonie
(1876). Under pseudonymen Philippe
Daryl har G. utgifvit bl. a. sammelverket La
vie partout (9 vol., 1884-88) och Le yacht
(1890). Under pseudonymen André Laurie har han
utgifvit bl. a. sammelverket Scènes de la vie de
collège dans tous les pays (10 vol., 1881-98) och
åtskilliga äfventyrsromaner. Under pseudonymen
Tiburce Moray har han utgifvit Un ménage royal (1882).
E. W.

Groux [gro], Charles de, belgisk målare,
f. 1825, d. 1870, studerade vid akademien i
Bruxelles, blef i sina genrebilder fattigdomens
skildrare, lidandets, kyffenas, smutsens,
tröstlöshetens målare. Tiggare, fyllbultar,
utmärglade kvinnor, hungrande barn i trasor
voro hans modeller. Förståelse och medkänsla,
en oändlig melankoli tala ur hans verk. Det
är ett rent undantag, då han i Bordsbönen
skildrar en stämning af harmoni, trefnad och
materiellt välstånd. Museet i Bruxelles eger,
förutom Bordsbönen, Den utskrifnes affärd
m. fl. målningar af de G. I målningssättet är
han något påverkad af Courbet, och själf har han
i sitt motivval påverkat C. Meunier, Laermans
m. fl. af de moderne belgiske framställarna
i konsten af fattigdom och förnedring.
G-g N.

Grow [gråu’], Galusha Aaron, amerikansk
politiker, f. 31 aug. 1822 i Ashford (nu
Eastford), Connecticut, d. 1907 i Glenwood,
Pennsylvania, var sedan 1847 advokat. Han satt i
representanternas hus i kongressen 1851-63; från
början tillhörde han demokratiska partiet, men
skilde sig från detta efter sex år vid striderna
om slafveriet i territorierna. Juli 1861-mars
1863 var G. husets talman och fick som sådan
sätta sitt namn under "The homestead bill", som
blef lag 20 maj 1862, och som bestämde villkoren
för kostnadsfri upplåtelse af Förenta staternas
jord åt amerikanska medborgare (160 acres för
hvarje sökande). G. hade då i tio år varit en
nitisk kämpe för denna lagstiftningsåtgärd,
som blef af största betydelse för uppodlandet
af de västligare staterna. 1894-1903 var G. åter
medlem af kongressen.

Grove [gråu’v], sir William Robert, engelsk
fysiker, f. 1811, d. 1896, studerade först
juridik i Oxford och utöfvade under fem års
tid advokatverksamhet i London. Till följd af
sjuklighet måste han dock sluta därmed och egnade
sig då åt naturvetenskaperna samt vann redan
1839 genom det efter honom benämnda galvaniska
elementet (zinkplatina) ett berömdt namn. 1840
blef han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>