Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 323-324 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gripenberg, Hans Henrik - Gripenberg, Odert Henrik - Gripenberg, Johan Ulrik Sebastian - Gripenberg, Oskar Ferdinand - Gripenberg, Alexander Lennart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

krigstjänst och var vid utbrottet af kriget 1788
major vid Tavastehus’ infanteriregemente. Han
utmärkte sig vid flera tillfällen, i synnerhet
vid Ruskeala 17 maj 1789. S. å. utnämndes
han till öfverstelöjtnant, 1794 till
öfverste och 1795 till chef för Tavastehus’
infanteriregemente.

Under fälttåget 1808-09
gjorde han sig bemärkt genom sitt fasta mod
och flärdfria väsen. Så utmärkte han sig vid
Siikajoki, Lappo, Alavo, Ruona och Salmis,
utnämndes 29 juni 1808 till generalmajor
och fäste genom sin tapperhet äfven fiendens
uppmärksamhet vid sig. Sedan G. åtföljt de
finska regementena under deras återtåg till
Sverige, erhöll han befälet öfver svenska
arméns s. k. första fördelning, stationerad
i Norrbotten, tillsammans omkr. 3,800 man,
af hvilka endast omkr. 2,000 voro i stridbart
skick. Hans ställning blef ytterst svår. Fienden,
som 23 mars 1809 uppsade det stillestånd, som
dittills egt rum, var flerdubbelt öfverlägsen
i stridskrafter, och sedan ryska trupper
under Barclay de Tolly passerat Kvarken,
tycktes knappt någon utsikt till räddning vara
öfrig. 24 mars anfölls G:s eftertrupp i Sangis
(några mil från Torneå), och följande dag
ingick han kapitulationen i Seivis (Kalix),
hvarigenom hela truppen nedlade gevär, med
rättighet att återgå till sina hemorter, och
alla svenska förråd tillföllo ryssarna. G., som
själf återvände till Finland, blef med anledning
af kapitulationen föremål för skarpt tadel och
kallades sedermera att stå till ansvar inför
en krigsrätt i Stockholm. Kejsar Alexander I,
hvars undersåte G. dåmera blifvit, förbjöd
honom dock att infinna sig till svaromål,
hvarför krigsrätten förklarade, att saken icke
var till fyllest utredd. Senare forskningar
ha ställt G:s handlingssätt i en allt bättre
dager. Kapitulationen var öfverilad, och G. hade
icke de egenskaper, som erfordrats för en
skicklig ledning af armén, men hans plikttrohet
och mod kunna icke betviflas. Han erhöll afsked
1812 (G:s förhållande vid konventionen i Seivis
har blifvit belyst i en skrift af F. Cygnæus:
"Revision af allmänna meningens dom öfver general
Hans Henrik Gripenberg", 1852).

2. Odert Henrik G., den föregåendes son,
finsk pedagog, f. 1788 i Sääksmäki, Tavastland,
d. 1848 i Stockholm, blef student 1802, genomgick
Haapaniemi krigsskola och deltog med tapperhet i
1808-09 års krig som sin faders adjutant. Efter
kriget tog han afsked och gjorde med understöd
af kronprinsen Karl August en ettårig pedagogisk
studieresa till Tyskland och Schweiz, där han
blef en ifrig lärjunge till Pestalozzi. 1812
upprättade G. i Tavastehus efter dennes
mönster ett uppfostringsinstitut för gossar,
hvilket 1813 flyttades till Björneborg och
1818 till hans fäderneärfda gods Woipala i
Sääksmäki. 1823-27 var han föreståndare för en
2-klassig elementarskola, förenad med finska
kadettkåren i Fredrikshamn. 1835 öppnade han
åter i Helsingfors en småbarnsskola samt en
flickskola, som var banbrytande för
flickundervisningen i landet. En tid utgafs
af honom äfven ett pedagogiskt "veckoblad",
det första i sin art i landet. Hans ädla
karaktär och hans utmärkta anlag som uppfostrare
prisades allmänt. Se K. G. Leinberg, "O. H. G.,
en Pestalozzis lärjunge" (i Pedag, för:s
tidskr." 1887).

3. Johan Ulrik Sebastian G., den föregåendes
broder, friherre, finsk ämbetsman, f.
14 sept. 1795 på Woipala i Sääksmäki socken, d.
12 okt. 1869. Efter att först ha egnat sig åt
det militära yrket tog han 1828 afsked därifrån
som öfverstelöjtnant. 1831 blef han vice
guvernör i Nylands län, men nödgades s. å. lämna
denna plats, sedan han råkat i tvist
med generalguvernören grefve Zakrèvski.
Därefter egnade han sig under en lång följd af
år åt jordbruket (1838-47 var han direktor för
Mustiala landtbruksinstitut) och var 1860-66
chef för den nyinrättade jordbruksexpeditionen i
Finlands senat. 1861 fungerade G. som ordf. i
det s. k. Januariutskottet i Helsingfors.
1865 upphöjdes han i friherrligt stånd.

4. Oskar Ferdinand G., den föregåendes kusins
son, rysk militär, f. 13 febr. 1838, blef 1855
officer vid ett ryskt regemente. Han deltog
i fälttåget
i Polen 1863-64 samt med utmärkt tapperhet i
fälttåget mot Buchara 1866-68. 1877 utnämndes
han som öfverste till kommendör för andra
gardesskarpskyttebataljonen och till kejsar
Alexander II:s flygeladjutant. Han sändes
till krigsskådeplatsen i Turkiet och utmärkte
sig i flera slag för tapperhet. Som chef för
moskovska gardet tillbakaslog han efter en
het strid turkarna vid Arabkonak 30 nov. 1877
hvarigenom ryssarna kunde behålla och forcera
vägarna till Öst-Rumilien från Orhanie och
Etropol. G. vann stort anseende som militär,
blef 1888 brigadkommendör, 1897 chef för
en gardesinfanteridivision och 1900 för sjätte
armékåren, 1901 general af infanteriet och 1902
kommendant för trupperna i Vilna militärdistrikt.
På hösten 1904 utsågs han till öfverbefälhafvare
öfver andra mandschuriska armén i det s. å.
utbrutna rysk-japanska kriget. Med denna
bröt han 25 jan. 1905 den stiltje i
krigsoperationerna, som rådt i Mandschuriet efter
slaget vid Liau-yang i okt. 1904. Han företog
en framryckning mot japanernas vänstra flygel i
afsikt att hindra Nogis från Port Arthur kommande
armé att förena sig med hufvudhären, men blef ej
tillräckligt understödd af öfverbefälhafvåren
Kuropatkin och tillbakaslogs vid Sandepu 28
jan. med förlust af 10,000 man. I vredesmod
anhöll han om sitt återkallande och återvände
strax därpå till Ryssland.

5. Alexander Lennart G., den föregåendes
syssling finsk landtdags- och ämbetsman,
f. 15 nov. 1852 i Uleåborg, genomgick finska
kadettkåren och ryska krigsingenjörakademien
samt tog 1879 afsked ur militärtjänsten med
öfverstelöjtnants grad. Han anställdes som
ingenjör vid Vasa järnvägsbyggnad, blef 1881
chef för Kymmene flottningsbolag och ingick
1886 åter i statstjänst som intendent
vid Industristyrelsen. 1896 kallades
han till senator och chef för handels-
och industriexpeditionen. Därförinnan
hade G. framträdt som politiker genom ett
par broschyrer i partifrågorna och genom sin
verksamhet vid landtdagarna, där G. tillvann sig
allmän aktning för själfständighet och grundliga
insikter såväl i tekniska som arbetarfrågor.
Då det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>