Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gresham, Walter Quinton - Greshams lag - Gresley, Henri François Xavier - Gresse, Léon - Gressenich - Gresset, Jean Baptiste Louis - Gressoria - Gretchen - Gretj, Nikolaj Ivanovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
generalpostdirektör, 1884 finansminister och
s. å. medlem af Förenta staternas högsta
domstol. I mars 1893 utnämndes han till
statssekreterare (utrikesminister) och främste
ledamot af Clevelands kabinett.
Greshams lag [grejerna], en efter sir Thomas
Gresham (se denne) benämnd nationalekonomisk lag,
som kan uttryckas sålunda: "Om ett element i
ett sammansatt omsättningsmedel kan användas
fördelaktigare än som penningar, försvinner
det ur den allmänna rörelsen", eller kortare:
"godt mynt fördrifves af dåligt mynt". Bristande
insikt i detta förhållande har orsakat mycket
bryderi, särskildt förr i tiden, då myntherrarna
ofta trodde, att de kunde tillägga mynten ett
godtyckligt värde. Greshams lag gäller både för
egentliga mynt af samma metall, men olika godhet,
för egentliga mynt af olika metaller (dubbel
myntfot) och för pappersmynt gent emot egentliga
mynt. Däremot gör den sig icke gällande i fråga
om skiljemynt gent emot hufvudmynt (egentliga
mynt) trots de förras i regel ringare inre värde,
i det de ej cirkulera i större omfång än som är
nödvändigt för den omsättning i smått, hvartill
de afses. Om emellertid skiljemynt förekomma
i afsevärdt större mängd än rörelsen kräfver,
kunna äfven de utdrifva det egentliga myntet,
såsom faktiskt också någon gång inträffat,
t. ex. i Grekland. Å. W:son M.
Gresley [grälë], Henri Francois Xavier,
fransk krigsminister, f. 1819 i Vassy, d. 1890
i Paris, besökte 1838-40 polytekniska skolan och
lämnade den som underlöjtnant. Efter att ha 1840
befordrats till kapten begaf han sig 1847 såsom
general Herbillons adjutant till Afrika, men
blef där sårad i slaget vid Zaatcha (1849). Han
ingick då i den algeriska förvaltningen och
blef slutligen ledare af politiska byrån i
Algeriet. Vid fransktyska krigets utbrott
utnämndes G. till brigadgeneral och deltog i
slaget vid Sedan, där han tillfångatogs. Efter
fredsslutet erhöll han som souschef vid
generalstaben anställning i krigsministeriet och
arbetade med ifver på arméns reorganisation. 1874
blef han generalstabschef, 1875 divisionsgeneral,
men tog i nov. 1877, såsom varande republikan,
afsked från sin anställning i krigsministeriet,
då Rochebouëts antirepublikanska ministär kom
till makten. Sedan senatorsvalen i jan. 1879
gifvit senaten en kompakt republikansk majoritet,
kallades G. till krigsminister (13 jan.) och
valdes till senator på lifstid (27 maj). Då
de öfrige medlemmarna af vänstra centern i
ministären afgingo, begärde äfven G. afsked
(28 dec. 1879). Han var 1880-83 befälhafvare
för 5:e armékåren (Orleans). E. W.
Gresse [grä’s], Leon, fransk operasångare,
f. 1845, d. 1900, var engagerad i Bruxelles
och från 1885 vid Stora operan i Paris. Han
egde en grann basbaryton och gjorde lycka som
bl. a. Mefistofeles (Boitos), Kardinal Brogni,
Bertram, Hagen (i Reyers "Sigurd") samt i
Wagners "Valkyrjan" och "Mästersångarna". -
Hans son André Étienne G., f. 1868, har
visat sig som en mycket användbar operasångare
(basbaryton) vid Opéra-comique och Stora operan.
E. F-t.
Gressenich, by i preussiska reg.-omr. Aachen
(Rhenprovinsen). 5,116 inv. (1900). Bly- och
zinkgrufvor.
Gresset [gräsär], Jean Baptiste Louis,
fransk skald, f. 1709 i Amiens, d. där 1777,
uppfostrades hos jesuiterna och inträdde 1726
som novis
i deras orden. 1731 utgaf han sin första
diktsamling och 1734 sin mest berömda dikt,
Vert-Vert, histoire d’un perroquet de Nevers. Det
är en synnerligen kvick och elegant satir, som
skildrar, huru en papegoja, hvilken uppväxt
bland nunnorna i ett kloster och bland dem
lärt idel böner och fromma talesätt, blir så
berömd, att nunnorna i ett annat kloster be att
få låna den. På resan kommer den emellertid i
dåligt sällskap och lär sig matrosernas eder
och plumpa uttryck. Naturligen uppväcker
den stor förargelse, när den vid framkomsten
frampladdrar sin nyförvärfvade lärdom. Poemets
två sista sånger, senare tillagda, finnas icke
längre, emedan G. uppbrände dem.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
