Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Graubünden - Graudenz - Grauert, Heinrich Wilhelm - Grauert, Hermann Heinrich - Graul, Karl - Graumann, Johann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hela kantonen är bergig och har med undantag
af Rhendalen nedanför Reichenau och de
italienska dalarna, h. o. h. alpklimat
och alpvegetation. De viktigaste bergen äro
Adulaalperna i v. samt de till Rhätiska alperna
hörande Albulas, Silvretta-, Bernina-, Spöl-,
Münstertal- och Plessuralperna. En tjugondedel
af området är betäckt af glaciärer. De
förnämsta dalarna äro Rhendalarna (Vorder-
och Hinter-Rhein) jämte deras sidodalar
Valsdalen, Aversdalen, Oberhalbstein och
Prätigau, hvilka tillsammans bilda Rhens öfre
flodområde. Dessutom innesluter kantonen öfre
Inns långa och smala dal {Engadin) samt de
italienska dalarna Mesocco, Bregaglia och
Poschiavo. De inre dalarna äro de högsta i
mellersta Europa (S:t Moritz i Engadin ligger
1,856 m., Bivio i Oberhalbstein 1,776 m. och
Cresta l. Avers i Aversdalen 1,949 m. öfver
hafvet). 1900 lefde 53,3 proc. af befolkningen
öfver 1,000 m. ö. h. och 17,9 proc. högre
än 1,500 m. ö. h. Snön kvarligger där 6-7
månader, och kornet mognar ej. Skogsafverkning
och boskapsskötsel äro landets förnämsta
näringskällor. Spannmålsafkastningen är ej
tillräcklig för behofvet. Ett stort antal alper
är utarrenderadt åt italienska herdar, hvilka
om våren föra dit flera tusen får på bete. I
Rhendalen nedanför Chur växer vinrankan, i
några dalar växa fruktträd samt i de italienska
dalarna majs och kastanjer. Tobaksodling
förekommer i Poschiavodalen. Industrien är
obetydlig. Mineraltillgångarna begagnas
föga. Mineralkällor finnas i mängd;
de mest besökta äro Alveneu, Fideris, Le
Prese och San Bernardino samt S:t Moritz,
Schuls och Tarasp i Engadin. Öfre Engadin och
Davosdalen ha på senare tiden vunnit europeisk
ryktbarhet såsom kurorter för lungsiktiga. Af
befolkningen hade (1900) 47 proc. tyska, 37
proc. rätoromanska och 13,3 proc. italienska till
sitt modersmål. S. å. voro 53 proc. reformerta
och 47 proc. katoliker; de senare, mest
romaner, lyda under biskopen i Chur. Enligt
den reviderade författningen af 2 okt. 1892,
som trädde i kraft l jan. 1894, bildar G. en rent
demokratisk fristat. Alla författningsändringar,
statsfördrag, konkordat, vissa kategorier af
lagar, utgifter utöfver 100,000 francs för
en gång eller återkommande utgifter af minst
20,000 francs skola underställas folket för
allmän omröstning. För folkinitiativ fordras
rörande författningsändringar 5,000, rörande
öfriga lagförslag 3,000 underskrifter. Folkets
lagstiftande organ bildar "Stora rådet", som
väljes af folket för 2 år (1 medlem för 1,300
inv.) och som sammanträder en gång årligen
och därefter afger till kommunerna berättelse
öfver sina förhandlingar; den verkställande
myndigheten är "Lilla rådet", 5 medlemmar valda
af folket för 3 år. Rösträtt såväl som valbarhet
inträder efter iyllda 20 år. - Kantonen är delad
i 14 "bezirke", 39 kretsar och 224 kommuner. -
Hufvudstad är Chur. - G. utgjorde i forntiden
en del af Rætia och underkufvades af romarna 15
e. Kr. Från 5:e årh. stod det omväxlande under
östgotiskt och langobardiskt, därefter under
frankiskt välde och kom genom fördraget i Verdun
(843) till Tyskland. Sedan 10:e årh. uppstod
i G. en mängd smärre herrskap, bland hvilka
biskopen af Chur var den mäktigaste. Till skydd
mot dessa sammanslöto sig kommunerna till tre
förbund ("bünde"), Gotteshausbund (1396), Ober-
l. Grauebund (1424), i v., och Zehngerichtenbund
(1436), i ö. Det sistnämnda ingick 1450 en
förening med Gotteshausbund och 1471 med
Grauebund. I slutet af 1400-talet anslöt sig
denna statsförening, hvilken vid denna tid
började kallas G., som "zugewandter ort"
till Edsförbundet, men betraktade sig som
en oberoende stat och ville icke gälla som
en del af Edsförbundet. Genom eröfringen
af Val Tellina, Chiavenna och Bormio från
Milano (1512) utvidgade det sitt område,
men ådrog sig också krig med Spanien och
Österrike. 1797 lades de af G. eröfrade områdena
af Napoleon till Cisalpinska republiken. 1798
förenades G. med Helvetiska republiken och
inträdde 1803 i schweiziska Edsförbundet.
(J. F. N.)
Graudenz (po. Grudziadz), stad och stadskrets i
preussiska reg.-omr. Marienwerder (Västpreussen),
vid högra stranden af Weichsel. 35,953
inv. (1905). G. är en liflig industristad med
tillverkning af tapisserivaror, cigarrer,
borstar, skor och kvarnprodukter. Det har
ett gymnasium, en öfverrealskola, ett katolskt
lärarseminarium. G. var förr befäst och eröfrades
1655 af Karl X, hvarefter försvarsverken
från 1656 förstärktes efter ritning af
generalkvartermästaren Gorries v. Gorgas. 21
aug. 1659 intogs dock G. med storm af de
allierade. Något n. om staden ligger på en höjd
det af Fredrik II 1772-76 byggda citadellet, som
blef ryktbart genom Courbières tappra försvar
af detsamma mot fransmännen jan.-juli 1807;
sedan 1873 har det begagnats till kasern och
statsfängelse. Som G. utgör skydd för en bro
öfver Weichsel, har det sedan 1889 försetts
med moderna befästningar.
J. F. N. L. W:son M.
Grauert, Heinrich Wilhelm, tysk
historieskrifvare, f. 1804, d. 1852, blef 1827
e. o. och 1836 ord. professor i historia i
Münster, utgaf 1837-42 i 2 bd sitt förnämsta
verk, Christina, königin von Schweden und ihr
hof, och kallades 1850 till professor i historia
i Wien.
Grauert, Hermann Heinrich, tysk historiker,
f. 1850, sedan 1885 professor i historia
vid Münchens universitet, utgaf 1885-95
Görresgesellschafts "Historisches jahrbuch"
och 1880-90 "Urkunden Ludwigs des Bayern"
(för Sybel och Sickels "Kaiserurkunden").
Graul, Karl, tysk missionär, f. 1814,
d. 1864, var 1844-61 föreståndare för lutherska
missionsanstalten (till 1848 i Dresden, sedan
i Leipzig), gjorde 1849-53 en resa i Ostindien
(skildrad i 5 bd, 1854-56) för tamulstudier och
utgaf "Bibliotheca tamulica" (4 bd, 1854-65).
G:s Die unterscheidungslehren der verschiedenen
christlichen bekenntnisse (1846; 13:e uppl. 1899)
väckte stort uppseende.
Graumann, Johann (greciseradt Poliander), tysk
psalmförfattare, f. 1487 i Neustadt i stiftet
Würzburg, d. 1541 i Königsberg, studerade i
Leipzig och blef rektor vid Tornas-skolan
där. När Luther och Karlstadt 1519 höllo
sin disputation med Eck, tjänstgjorde G. som
den sistnämndes sekreterare, men blef under
meningsskiftenas förlopp alldeles omstämd
till reformatorernas förmån. Då han snart
med kraft och öfvertygelse förkunnade de
reformatoriska grundsatserna, måste han afgå
från sitt rektorat och tog sin tillflykt till
Wittenberg, där han blef en af Luthers och
Melanchthons förtrogne. Han blef sedermera
pastor i Königsberg. G. författade en bland
protestantismens äldsta lofpsalmer, "Nun lob,
mein seel, den Herren",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
